I morse var en ovanlig morgon. Jag snoozade ingenting. Utan gick upp direkt när Peters klocka ringde, 30 minuter innan jag borde gå upp (och som den trogna läsaren vet således samtidigt som wake-up light och vanlig lampa går igång). Det var en fantastisk känsla att ha 1,5h på mig att göra det jag vanligtvis tvingas göra på 20 minuter. Väldigt Sofi Fahrman! Det här var verkligen en bra morot! Jag är dock tveksam till om jag kommer att lyckas göra om den här bragden. Det är ju som sagt inte viljan i vaket tillstånd som saknas, utan medvetenhet och förmåga att komma ur sömnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar