Om att bli vuxen och sluta snooza

Johanna och jag pratade om att bli vuxen. 

Jag har en illusion om att jag när jag blir vuxen:

• Alltid kommer att gå upp i tid och inte snooza i en timme som jag gör nu
• Slutar vara tidsoptimist, vare sig det gäller när jag behöver gå för att hinna, eller hur lång tid det tar att laga mat och fixa iordning mig inför en middagsbjudning
• Alltid kommer ha välmaikyrerade naglar och fixat hår
• Alltid kommer att vara elegant, snarare än praktiskt klädd, och t.ex. aldrig ha tjock dunjacka* utan ignorera kölden och istället ha en flådig kappa (men för den sakens skull inte bli en osoft människa som bara bryr sig om det ytliga)
• Aldrig kommer att tänka att ”det är nog ingen som märker den där lilla fläcken/hålet"
• Aldrig kommer att föredra Klick och Hänt Bild framför SvD och DN
• Inte  stressad och svettig kommer att flänga runt på stan med händerna fulla av saker och en halv banan i munnen, för jag har tagit en macka innan i lugn och ro medan jag packat min väska omsorgsfullt och med god framförhållning

Typ som Sophia. Eller Angelina. Eller Carla. 

* Och det är klart att dunjackan är mer praktisk och således vuxen än kappan, men jag känner liksom att jag alltid sett fram emot att bli en sån där elegant kvinna. Men inser att det nog inte kommer av sig själv. 

Jag tror att nyckeln sitter i håret och naglarna, och håret och naglarna sitter i snoozen. Om jag slutar snooza kommer jag hinna fixa hår och naglar på morgnarna, och då kommer hälften att vara vunnet.

Som Sofi Fahrman säger: If you snooze, you lose!