Daim

Fan också. Jag som lyckats så bra med att inte äta godis på jättelänge. Och så idag mailade Maggie och undrade vad vi ville ha från Sverige. Jag svarade "Inget godis, då äter jag bara upp det." Och plötsligt hade ett litet Daimfrö såtts i mitt huvud. Det var flera veckor sen jag tänkte på den där ljuvliga, hemska påsen dom F var så snäll och hade med sig. Men nu står den framför mig och delar uppmärksamhet med min dator. Mmm, få saker går upp mot svensk choklad!

Zlatan, Zlatan, världens bäste Zlatan!

Ligger och kollar på italiensk fotboll i bakgrunden. Milan vs ett lag i gult och blått. Zlatan dominerar. Hans namn är det  överlägset mest omnämnda av kommentatorerna. Respekt.

Luddiga vänner

Idag har vi hängt med Mickel-kopian på katthemmet. Han visade sig vara en hon. Väldigt kelen och helt underbar. För alla utom Edo, som bevisade att hans allergi faktiskt inte är en påhittad ursäkt för att slippa djur. Men jag väljer att se positivt på det: 15 minuters gosande med kissarna resulterade i enbart 5 minuters snuva och klåda. Det är ändå helt ok och absolut uthärdligt, ur mitt perspektiv. Edo är inte lika positiv, men jag hoppas och tror att det kommer att ändras.

Sen fick vi hänga med Marias roomies supermysiga, uppenbarligen icke allergiframkallande, gamle hundfarbror under hela middagen, så jag är nöjd med dagen!

Bentley Polo Invitational

Nu på poloevent med Bentley. Vackert folk, flotta snittar, snygga bilar, sol och polo med allt vad det innebär i form av gulliga hästar och manliga män. Jag trivs som kossan på ängen!

Showtime

Igår var vi på en riktigt cool one man show: en kille som hette Ennio mimade till olika kända låtar iklädd papperskostymer. Låter hyfsat udda och väldig tråkigt, men var otroligt underhållande och värt att rekommendera - spana in på tuben.

Min favorit var när han var utklädd till Monalisa - en outfit som jag absolut ska testa på nästa maskerad.

(Hans första outfit var som sovandes i en säng, och jag kom osökt att tänka på när Cissi och jag var utklädda till madrasser ackompangerade av Bella och Maggie som bäddset på Parbors 30-årsfest - ljuva minne!).

Förnedring

Förnedring är när ens pojkvän kommer hem, viftar med ett måttband och säger:
- Kom hit, jag ska mäta din mage.

Och sen skrattar när han ser resultatet, för att jag är nästan lika bred som han. Någonsin funderat på om det är DU SOM ÄR FÖR TUNN, EDO?

Men jag är i varje fall rätt många centimeter från riskzonen för hjärt- kärlsjukdomar. Det var tydligen det som var syftet med förnedringen.

Ensam på stranden

Skön promenad idag: vaknade tidigt och är helt ensam på Clifton 1&2, bortsett från några byggarbetare.

Tidvattnet är lågt, så för första gången på den här resan kunde jag gå på stranden hela vägen utan att behöva klättra på klipporna. Solen strålar, men en skönt svalkande vind hindrar överhettning.

Sammanfattningsvis: man kan ha det värre.

Moses och jag

Hann precis till Moses Beach innan tidvattnet kom. Även det första gången i vår som jag kunde gå ner på stranden. Fint!

Dagens låt

Den här låten har jag på hjärnan just nu. Den framfördes med bravur på italienska skolans End of the year concert som vi var på i lördags, och känns som en given hit. Se bara på antalet views på You tube.

Lunch

Har just avslutat lunch med Damian som har gepardgården. Klart inspirerande människa som går sina synd vägar - häftigt! Jag ser fram emot att komma till hans reservat och se vad han gör, och få gulla med stora katter såklart!

Enda problemet är att gepardbebisarna äter färska kaninhjärtan till frukost, lunch och middag, så det kan bli något av en master conflict för mig att ordna mat till dem...

Frestad

Jag måste säga att jag är frestad att löpa underkläder av den här killen.

På parasolljakt

I stillastående köer. Det går sådär. Tur att jag inte har bråttom, att jag har en cab och att det är underbart väder.

Italians: Love them or leave them

Vi var på middag igår med ett par filmregissörer från Italien som är här för Italian Film Festival i CT. Gustav och Luca var två riktigt coola katter, visade det sig. Suuupertrevliga killar, som steg ännu mer i mina ögon när de berättade att deras första film, som är en dokumentär om homofobin i Italien, bidrog till att gaypar äntligen vågade komma ut - ingen liten bragd direkt.

Helt galet dock att detta par i 35-årsåldern var Italiens första "publika" gaypar - jag trodde att Italien kryllade av öppet homosexuella, men icke. Inte ens i Milano. Konstigt, och sorgligt. Men bra att de verkar ha lyckats göra något åt saken.

Ser fram emot att se deras andra dokumentär, Italy: Love it, or leave it ikväll.

Från kloka Karincecilias blogg...

Hjärntättad

Det är lustigt det där med stress. För första gången på länge länge är jag inte stressad över jobb, eller universitetsstudier eller läxor.

Istället är jag stressad över att jag är mer eller mindre ledig och inte uträttar något.

För det enda jag gör här är: pluggar PR, pluggar italienska, hjälper till med att starta en TV-produktion, hjälper till på ett katt- och hundhem, tränar 5 gånger i veckan, läser böcker, inreder lägenheten och ställer upp som min pojkväns "perfect spouse" på diverse tillställningar..

... och det är ju ingenting.

Det är otroligt att vad som borde kännas som en avslappnande semester känns lika skamfylld som en gräddtårteorgie för en bantare. Och det bara för att jag inte är till nytta för någon annan än mig själv (bortsett då från geparderna, katterna, hundarna och Edo).

Snacka om att man är hjärntvättad av västvärldens prestationskrav.

Nej, skärpning! Från och med nu ska jag till 100% uppskatta och njuta av den här resan för vad den är, och minnas att jag innan jag åkte benämnde den som VAMS 2011: Vård Av Mig Själv.

En kvinna är mer än fyra män

Nu kom just vår utegrupp, tjoho! Äntligen kan vi äta utomhus sittandes vid ett bord och inte liggandes i en solstol.

Jag gillar konceptet med leveransen: vi fick i fredags reda på att det skulle ta 2-4 dagar. Och idag ringde transportfirman på dörren. På tid, vilket jag inte vågat hoppas på. Men helt oanmälda.

De verkade bara utgå från att någon skulle vara hemma vid 11-tiden och kunna öppna. Vilket jag tack och lov var, eftersom min bok är för bra för att kunna slita sig ifrån, annars hade jag varit på powerwalk.

Sen följde lite förvirring över hur det stora, stora bordet skulle komma in genom den lilla, lilla dörren. Tack och lov kom en vis grannfru till hjälp och tipsade om köksdörren. "Four men couldn't figure it out, but one woman could", som hon förnöjt konstaterade. Jag skämdes eftersom jag inte var that one woman, men men till nästa gång vet jag.

Lunch

Stackars stumpnos! Bara namnet låter ledsamt. Att han dessutom grillas och äts upp är ännu värre! Det låter som en kusin till Maja Gröddnos som råkat illa ut.

Snejki snejki

Vi är på väg upp till Paternoster på weekend, och höll precis på att köra över en 1,5m lång, gulbrun orm som ringlade över vägen. Uuuh!

Det här är Edos andra snake encounter här, på lika många besök...

Fint

De flaggar för Sydafrika, Sverige och Italien (och USA). Det tar vi som ett gott tecken.

Konstigt

Idag hände något konstigt. Jag körde till yogan, och skulle parkera i regnet på Kapstadens motsvarighet till Sveavägen. Eftersom bilen inte har glas utan suddig plast till bakruta, så är sikten rätt ospecifik bakåt, speciellt om det regnar. Man ser "att", men inte "när", liksom.

"Att" och "när" i form av "att det står en bil bakom", men inte "när det är dags att stanna när man backar". Så jag backade in i den stillastående, nya bilen bakom mig när jag skulle fickparkera.

Föraren, en taxikille, skrek "How you drivin', man?!", och hytte med näven (gissar jag, jag såg inte). Framför mig stod en kvinna som tittade på mig med sån skepsis och avsky som om jag hade dödat hans nyfödda bebis, och nu tog ny fart för att döda hennes (hon var parkerad framför mig). Jag stack ut huvudet och ropade bakåt ett skärrat "I am so sorry!".

Och då hände det märkliga. Medan kvinnan fortsatte att stirra argt, så kom den påbackade mannen till undsättning och hjälpte mig att parkera. Sedan jag tackat för hjälpen gav han mig ett glatt leende och gick tillbaks till sin bil.

Visst, fallet hade säkert varit annorlunda om hans bil blivit skadad - nu klarade sig båda två utan en skråma. Men ändå! I Stockholm hade vederbörande bett mig fara åt helvete och ställt sig bredvid den gloende kvinnan med armarna i kors.

Sen skulle jag hitta till yogan (jag fick skjuts av Nikki första gången jag var där). Då fick jag hjälp av en tiggare, som lotsade mig genom den omärkta byggnadens myller. Självklart för att få några kronor som tack för hjälpen, men, återigen, ändå! Klart imponerande!

Dessa två vänliga själar var precis vad jag behövde när jag stressad och var sen till yogan.

Namaste.

Mot kissarna!

Innan italienskan var jag nere hos DARG i Hout Bay och hälsade på deras hemlösa katter och hundar. Min plan är att ta hem alla, men jag är osäker på om pseudo-allergiska Edo kommer att tillåta det. Om inte annat hoppas jag kunna hjälpa till som volontär, och samtidigt få lite mysigt djurhäng. Det bästa är att de har folk anställda som städar alla rum och inhängnader, så arbetet skulle mest bestå i att klappa katter och promenera hundar. Helt OK.

Inte lika söt...

När man druckit av björnen ser han mer ut som en Scream-björn.

Gullig!

Kan det här vara världens sötaste latte? Känns nästan hemskt att dricka upp den lilla björnen... Nu instängd på Vida e Caffe i väntan på yoga och regnuppehåll. Det är bra för italienskastudierna om inte annat!

Italienska för nybörjare

I morgon är det dags för min andra italienskalektion för Consuelo. Hon är inte alls elak och läskig och gammal som jag hade föreställt mig, utan trevlig, snäll och i min ålder. Det (snällheten och trevligheten) bevisas att hon ler uppmuntrande varje gång jag lyckas räkna till tio, säga hela alfabetet eller stava till L-E-O-N-E, S-O-L-E, eller T-O-R-T-A.

Sammanfattningsvis får jag mängder av beröm för att prestera som en sjuåring. Jag gillar det.

Idag var vi på ceremoni. På en militärkyrkogård, 1,5 h utanför Kapstaden. På vägen dit hjälpte jag Edo att repetera sitt tal, i sann god flickvänsanda. Väl på plats var det kransläggning, tal, mässa och mingel.

Jag kände mig i vanlig ordning förljugen under gudstjänsten, och extra mycket så den här gången eftersom den var katolsk. På italiensk-katolska mässor sjungs det väldigt mycket, men inte "Nu ska vi sjunga psalm 87", utan helt utan att prästen säger något (eller vad vet jag, det var på italienska) så bryter alla ut i sång, eller bön, eller något. Lite sektaktigt, om jag får tycka.

Och sen kom problemet med nattvarden. Att äta eller icke äta, det är frågan. Om jag väljer att knapra kex känns det som att göra intrång på någon annans religion. Om jag inte gör det så känner jag mig som en hedning. Jag valde att vara hedning.

7 timmar tog utflykten allt som allt. Det får jag casha in mot 3,5 timmars sällskap av Edo på hästryggen. En helt OK deal.

Halvlyckad shopping

Idag skulle vi göra ett nytt försök att köpa utemöbler. Det gick sådär, eftersom allt stänger kl 13 på lördagar i det här låtsaslandet. Söndagar ska vi inte ens tala om, då är allt stängt. Vi lyckades i varje fall hitta och reservera en snygg utegrupp som eventuellt kan passa.

Hur som haver insåg vi att loppet var kört för övriga butiker, så vi styrde kosan mot Old Bisquit Mill för lunch istället. Helt ok får man ändå säga.

Riddare vs drakar

"Åååh, Macs är bara såååå braaaa, de strular aaaaaldrig!" My ass they don't!

Istället för att göra det jag planerade igår spenderade jag 39 minuter med Niklas på Apple support, för att få hjälp att installera Java. Vilket jag redan gjort. Två gånger. Tydligen hade jag gjort misstaget att vara naiv nog att tro att den senaste versionen var den jag skulle ladda ner i djungeln av Java-versioner på Mac's sida. Och lika naivt hade jag tryckt på knappen "Download Java" på Javas egen hemsida. Logiskt, tyckte jag, men då hade jag glömt bort att ingenting som har med teknik att göra är logiskt.

(Niclas hjälpte mig även att stänga av och starta om datorn. Enkelt, kan tyckas, men icke. Bara det tog 15 minuter och åtskilliga tvångsavlutnings-knapptryckningar. För av någon anledning valde mailen, som bara funkar till 50 %, att vägra avslutas. "Macs strular aaaaaaldrig".)

(Och nu vet jag att någon vis person, typ Pappa Flanders, kommer att säga att "Jahaaaa, men det verkar ju som att du fått något virus eller något. Har du virusskydd?", så jag svarar direkt: Men inte vet jag! Jag har betalat 11 000 kronor för en "logisk dator som aldrig skall strula" för att slippa veta sådant. Så.)

Sen gjorde jag det stora misstaget att lägga på luren med Niclas. Att jag inte lärt mig efter 30 år att man aldrig, under några som helst omständigheter, skall lägga på luren med en IT-människa innan man kollat att problemet är löst. Speciellt om det är mer än 10 minuters väntetid.

Uppgiven, utlämnad och med gråten i halsen ringde jag istället Östgöta Enskilda Bank, för att se om de kunde hjälpa mig (det var trots allt deras hemsida som jag hade problem med). Och då svarade David. Min hjälte i cyberrymden. Han var som en blekingsk modell av min favorit på IT, Ronnie.

David, oh David. Med förståelse, humor och expertis guidade han mig igenom skärselden. 48 minuter senare var problemet löst. Ett inte så litet problem med andra ord, och David fick fundera både en och två gånger hur han skulle lösa det. Han kopplade till och med upp sig på min dator för att se exakt vad som pågick.

Jag gillar det, när de kopplar upp sig. Det är 2010-talets motsvarighet till att bli räddad av en riddare på en vit häst: en kunnig man som med stort mod kastar sig in i striden och räddar en från draken (alltså datorstrulet och all frustration som är kopplad till det).

Och så, 1,5 timme senare kunde jag äntligen skaffa e-legitimation.

Högst upp på min shit list: Bank ID. Bank ID är drakarnas drakar, de är Katlas och St Göran-och-draken-drakens fula avkomma i datorvärlden. Aldrig, aldrig någonsin har det varit smärtfritt att skaffa e-legitimation via dem, och det här var spiken i kistan.

Vitlök

Hm, den stora mängden vitlök igår är inte längre bara till Edos stora förtret. Även jag lider nu. Wuäch!

Bra dag igen

Bra och intressant möte med game reserven Inverdoorns coole manager, strålande, varmt väder, reseplanering med Maggie och god middag på Codfather (som styrdes av en kopia av God father), med maaaaassor av vitlök till de grillade skaldjuren, till Edos stora förtret.

Och så såklart en powerwalk med SR P3-dokumentär i vanlig ordning.

Och jobb från palmskuggan på terrassen och senare på balkongen i solnedgången.

Perfekt, in a nut shell.

Jungfrufärden avklarad...

... Med livet i behåll, ett stycke "Nice car!!" från en fotgängare efter 75 meter, och ett frieri med efterföljande konversation från en glad gamäng på bilflaket framför mig efter ytterligare 10 meter. Uppenbarligen är snygga bilar inte bara tjejmagneter...

I love Romeo!

Lycka! Underbara, metallic-mintgröna (metallic-mintgröna, bara deg!!!) Prins Romeo har äntligen blivit klar!

("Prins" för att han är väldigt fin, och ser ut lite som en groda).

Nu sitter jag bara och väntar på skattemärket, sen ska jag ta en jungfrufärd ner till Waterfront och köpa mig en fin nyckelring!

Veteraner

Bilkåt som jag är dreglar jag över alla skönheter i hallen MotoStars medan jag väntar, och önskar att jag kunde ta hem dem allihopa. Vår Mercedes-Benzkavalkad med veteranbilar på Falsterbo Horse Show hade kunnat få sig ett fint tillskott härifrån.