Jobb från London

Känner mig mäkta cosmopolitisk - här sitter jag med en lap top i knät och jobbar från London, närmare bestämt från Munthes lya, med öppen terrassdörr med fågelkvitter och grönska och gravar och ekorrar uoch annat storstadslikt tanför. Inledde Londondagen med nyckeldate med Elin, som övergick i frukost på ett mysigt café och sedan jobb från var sin sida soffbordet. Kanske är så man skall spendera sitt liv - jobbmässigt funkar det utmärkt so far och ombyte förnöjer.

Flighten hit var dock lite udda: Kiss Flights operated by Viking air. Någon som någonsin hört talas om någon av dem? Nä, tänkte det. Började med att jag bad om en adresslapp till väskan, men det hade de inga egna, utan jag fick en som de hade snott från Swiss. Det inger ändå förtroende att flygbolaget är så kostnadseffektivt att de inte slösar pengar på onödiga saker som bagagelappar, och dessutom signalerar det att de minsann inte behöver dela ut sådana då de aldrig tappat bort en väska någonsin. Sen visade det sig att jag var en av totalt 5 européer på hela flighten - resten var märkligt nog från Irak, och de stackarna fick ta en omväg ut på marken innan de fick gå ombord, mycket kosntigt.

Men alla kom ombord och det var frid och fröjd (eller nej, det var det inte, det var en jäkla massa skrikande ungar, men trots det lyckades jag sova rätt bra utspridd på mina tre säten, och stördes bara stundtals av den engelska teenage-mom'en som satt bakom mig och skrek ikapp med sitt barn "Shuuuuut uuuuuuuuuup!!! Amiiiiir shuuuuuuut uuuuuuup nooooow!!!" Jag trodde att mammor skulle vara snälla mot sina barn och försöka trösta när de grät, och att svordomar och onda blickar var för oss andra att dela ut till de små varelserna när de låter för mycket. Till och med jag tyckte lite synd om ungen, och konstaterade att moderskänslor kanske inte kommer naturligt med ett barn trots allt. Jag gör nog gott i att vänta en 10-15 år... )

Rapport från Brandstationen

Förstår att alla är fyllda av spänning över hur det egentligen gick på Östermalms Brandstation idag. Här kommer svaret:

1. killarna på Östermalms brandstation står sig UTMÄRKT i jämförelse med de i Revinge, Västerås och Enköping. Vinnare, om jag får säga mitt!
2. killarna på Östermalms Brandstation där jobbar inte backslick, men vissa hade ståkrage på sina uniformer
3. jag lyckades inte charma dem till att godkänna mitt upplägg på SATC2-festen, men vi kom fram till en bra lösning ändå - slutet gott, allting gott
4. jag vågade inte referera till handfängselincidenten i höstas med Ukmar och Filippa
5. om handfängselreferensen hade hjälpt eller stjälpt kommer vi aldrig få veta - jag fegade ur och drog mitt "Jag brukar vara kursledare på Svenska Blå Stjärnans Risk och Säkerhetskurser"-kort istället. Jag tror och hoppas att det fick mig att framstå som den mycket brandmedvetna människa jag är.

Yeiii!

Skam den som ger sig! Jofa-hjälminlägget kommer från inget mindre än min mobil, och jag klarade det helt på egen hand! Oh, den lyckan! Dansar en mental segerdans här på min stol, nu blir det åka av! Än är slaget om tekniken inte avgjort! *stolt*

Brandstationen revisited

Imorgon bär det av till Östermalms Brandstation lagom till frukost. Skall bli spännande att se:

1. hur killarna där står sig i jämförelse med de i Revinge, Västerås och Enköping
2. om killarna där jobbar backslick och ståkrage på sina uniformer
3. om jag lyckas charma dem till att godkänna mitt upplägg på SATC2-festen
4. om jag kommer att våga referera till när Ukmar och Filippa var där i höstas efter Bellas fest för att bli uppklippta från Jonas handfängsel som de hade satts ihop med av någon mindre nogräknad människa, och inte kom loss ifrån eftersom den lilla lilla nyckeln var spårlöst försvunnen på Bellas golv
5. om jag, ifall jag gör ovanstående punkt, kommer att bli hjälpt eller stjälpt av den referensen (Pro: Enligt utsago från de närvarande hade denna händelse gjort barndmännens kväll, och hela styrkan hade stått och skrattat när de knipsade loss te älskande tu. Con: Att jag umgås med folk som låser ihop sig med försvarets handfängsel och sedan tappar bort nyckeln riskerar att sänka mitt förtroende som seriös person)

Fest

30-årsfest. Inte min, jobbets. Klart kul, o roligare blev det när jag kom över Stålis Jofa-hjälm. Hade nästan glömt bort att de fanns, men måste akut gå o köpa mig en egen, den gjorde min kväll! Känns som att det kan bli en ny favorit i klass med kåtan o sparkdräkterna.

Inatt jag drömde...

Hade en riktigt jobbig natt med massor av stress-hallucinationer och sömnproblem, trots att jag gick o lade mig full av förväntan att få sova 10h (eller kanske på grund av...). Natten förgylldes dock av en dröm, som i och för sig var full av stress, men kontentan var att jag var brudtärna åt Adelsherren ihop med Kelly, och vi hade fått i uppgift att styra upp allt i slottssalen där brölloppet skulle hållas. Tyvärr tog vi inte uppgiften på allvar utan satte igång 20 min innan gästerna o brudparet skulle komma, så det blev en hel del att styra i sista sekund. Som till exempel att måla välkomstskyltar med tuschpennor (snyggt). Till min panik insåg jag att jag hade glömt min väska och därmed inte hade några andra kläder än en svart svettig klänning att ha på mig, MEN, och nu kommer det, eftersom det var ett neonbröllop så kunde jag slänga på mig en GB-gubben-outfit som jag hittade i ett hörn, och det i kombo med lite neonrosa smink så var saken biff. I egenskap av brudtärna satt vi på en divan bredvid altaret och softade. Adelsherren själv hade på sig min neonsparkdräkt och hade inte alls märkt av tumultet innan vigseln.

Jag tolkar den här drömmen som att:

• Neonbröllop med GB-gubbenkläder varmt kan rekommenderas
• Man skall inte be mig att vara brudtärna om man vill ha en väl förberedd fest (men det blir säkert kul ändå)

Bra bok

Test

Mitt liv som madrass

Hej du, nu är man trött! Togafest i torsdags, bildligt talat sjöslag på V i fredags och bokstavligt talat dito på Östersjön igår. Aldrig har Ånedinlinjen usatts för 300 skarpt utklädda människor på en och samma gång. Mutte o jag är lite bittra över att vi inte vann uklädningstävlingen i våra masdasser med tillhörande täcke och kudde i form av Maggie och Bella. Men det var kul ändå, inte minst för att vi, immobila som vi var i våra 2x1m stora skumgummioutfits, hade ett legitimt skäl att bossa med folk hela kvällen; det var hämtning av mat, köpande av drinkar, bärande av dinkar, upp-plockande av tappade sugrör etc. Klart soft, och ett plåster på såren över det faktum att vi nu krympt 5cm och ådragit oss nacksmärtor efter att ha haft huvudet som enda bärande punkt för våra madrasser. Och tro mig, en madrass är tyngre än man tror.

.... vad hade jag väntat mig?

Jag tror inte att det borde ta så väldigt lång tid för ett meddelande och en bild att färdas genom luften in i bloggen, så jag får förklara mitt försök till mobilbloggande som misslyckat. Vad hade jag räknat med? Givet att jag omges av någon form av elektronikfintlig energi som gör att allt jag rör vid blir till aska så är jag glad att jag ens klarar av att blogga från en trådlöst uppkopplad laptop (tack Mags!)...

Nya framsteg?

Mutte klagar på att jag uppdaterar bloggen en gång i veckan o inte en gång per dag. Kära Mutte, jag hänvisar till mitt inlägg tidigare i veckan (tror dessutom att jag skrivit ett antal gånger sedan dess) - hade jag varit 17 eller känd hade jag kunnat tillgodose dina högt ställda krav, men givet att så inte är fallet får du hålla tillgodo.

Skall iaf försöka överträffa mig själv vad gäller tekniska färdigheter och börja blogga från mobilen. Jag har precis gjort ett tappert försök, och kan lova att om det inte funkar så kommer jag inte göra några fler försök på egen hand. Håll tummarna.

Ännu en dag på jobbet

Varför är det så att de dagar som är stressigast och jobbigast på jobbet är de som känns mest stimulerande när man väl klarat sig igenom dem? Jag tolkar det som att jag pga den känslan aldrig kommer att kunna ha ett 9-5 jobb i kassan på ICA eller nåt annat där man vet mer eller mindre vad som kommer att hända under dagen redan när man kommer till jobbet. Måste försöka komma ihåg att påminna mig själv om detta alla dagar som jag önskar att jag hade det så. Men så är det väl - antingen har man ett ostimulerande jobb men massor av fritid och planeringsmöjligheter, eller så är det tvärt om.

Idag har jag, på mitt 9-22.30 jobb:

• Hatat, skrikit och svurit över teknik i allmänhet och min älskade Hanna i synnerhet, inte mindre än i fyra olika sammanhang. Har Hanna fått ett virus kanske? Får ta ner henne till Ronnie. Jag kommer att skrika sönder min hals och dessutom övar jag på att svära mindre, så det här jåller inte.
• Hunnit skvallra om Stackars Madde och Dumdumma Jonas på lunchen med alla tjejerna. Hejja Madde!
• Löst en potentiell katastrof på typ 5 min. Well done och thank God!!
• Tränat på jobbgymmet och för första ggn nånsin där lyckats få igång Spotify, vilket resulterade i BRA musik på högsta volym med en skrålande Sanna på löpbandet som joggade ikapp med Sahara Hotpants, och detta i sin tur resulterade i ett kul och svettigt pass. Bra!
• Haft ett trevligt och mycket givande nattligt samtal med Peter på Kosmonaut (som föregicks av ett mycket givande kvällssamtal med Andreas på Frans August) - jag älskar folk som också jobbar sent och inte loggar ut 16.59. De är för bra! Om jag inte gifter mig med en Ryss skall jag nog satsa på en Kosmonaut.

Sleep tight, over and out!

Oh, by the way

... det blev ingen champagnebrunch med heta brandmän i Västerås i söndags. Det blev thé och fralla istället. Men brandmännen var heta, mycket hetare än de i Enköping (sorry Roine & Co), och står starka mot de i Revinge.

Hade för länge sedan en idé om att skriva en toalettguide till spanska solkusten (skulle heta On the lose in the loos of Andaluce, sjukt bra, eller hur?! Kom ihåg var ni såg det först och nåde den som stjäl idé och namn!), kanske även skulle satsa på att göra en guide till heta brandstationer i Sverige. Försten som kommer på ett i klass med toaguidens vinner ett ex av boken och en date med valfri brandman.

De som bloggar...

Nu förstår jag varför de som bloggar oftast är 17-åriga tjejer eller kändisar - de är de enda som hinner! Lilla bloggen, I love you, but I love me more, och då hamnar tyvärr bloggande från en trasig laptop hemma eller en frisk men ack så busy laptop på jobbet sist i prioriteringsordningen efter jobb, socialt liv, träning och sömn. Fan, jag som sett fram emot att bli en människa av den nya tiden, men icke. Efter 1 juni när SATC2 och Cointreaupolitan är avklarat ska jag bli bättre.

(underbart att detta helt plötsligt känns som ett nyårslöfte som man anar redan när man avger det att det inte kommer att hålla.)

(Hade jag bara hunnit köpa en iPad i NYC så hade jag prioriterat ner sömn och prioriterat upp laptophäng, och då hade allt varit annorlunda. Allt! Jag hade bloggat hela hela tiden när jag var hemma, och jag hade blivit ännu mer datanördslik i form av ett kutryggat pizzaface med glajjor framför en ljus skärm i ett mörkt rum, och grannarna på ambassaderna mitt över gatan hade undrat vad jag var för typ (kändis? 17-åring som bor hemma och lever som en galen 28-åring (vilka oansvariga föräldrar)? spion? (spion hade varit coolt) (kanske lika bra att det inte blev en iPad trots allt, I need my beautysleep för att.... ja för allt!)).

Nä, ni märker själva, det här går utför. Nu lägger jag ner för ikväll och beger mig hemåt. Och jag kommer inte blogga från min trasiga laptop när jag kommer hem - jag måste sova!

Bruncher med champagne och eau de vie

Varför är det så mycket roligare att dricka alkohol på dagen? Är det för att man inte riktigt får, eller för att det helt enkelt för tankarna ill alla galna dagsfyllor i Lund, eller för att man faktiskt ser allt roligt som händer runt omkring en på ett annat sätt än man gör på en mörk klubb? Eller är det så enkelt att man är 8h piggare än en vanlig festkväll?

Anyways, har haft två fantastiska champagnebrunchhelger i rad nu, den första på Bagatelle i NY, för övrigt resans i särklass roligaste utgång, den andra idag hos Ricke som fyllde 29 igen (lustigt nog har jag för mig att vi firade att han fyllde 30 igen förra året på Merkato 55 i NY - killen har alltså inte bara stannat i ålder utan blir yngre, lite som Benjamin Button. Skall se om jag kan få ur honom var han köper sitt eau de vie). Undrar om även nästa helg bjuder på champagnebrunch? Givet att jag skall vara kursledare i Västerås känns det föga troligt, men jag skall göra mitt bästa för att få brandmännen att korka upp en flaska bubbel på stationen, det kan bli hetare än hett!

Bästa starten på helgen

OK, jag har just upptäckt det i särklass bästa sättet att börja helgen på: Strip Chair-passet med Petra på Balance. Jag älskade mitt nya gymkort redan innan, och nu ÄLSKAR jag det. Så. Sjukt. Kul. Pass! Tyvärr blir man betraktad som en extrovert hora om man försöker vara sexig i den här stan, men inte kl 17.35 på Balance. Tyvärr har jag sån träningsvärk efter Bollywoodpass i torsdags o Strip Chair i fredags så jag känner mig allt annat än sexig idag, men det var det värt för 1h skratt och skaka rumpa.

Världens bästa jobb? Ja, jag tror det.

Hur deppigt det än är att vara hemma från Nueva York, så är det ändå fantastiskt att komma hem till vad som nog är världens roligaste jobb! Som Cissi så fint uttrycker det:

"Glöm inte att du typ jobbar med det alla andra drömmer om. Hade du sett dig själv för 10 år sedan hade du älskat dig. Du har precis varit i NYC och träffat massa härliga människor och du har ett asglammigt jobb och du, precis som jag, blir bara snyggare med åren (om du inte tror på det titta på oss på bilderna från Lund så inser du att det är sant)".

Måste ge henne rätt på alla punkter (inte minst den att vi såg för jävliga ut i Lund). Jag är typ avundsjuk på mig själv som inte bara får hålla i Sex and the City-premiären, utan dessutom i Cointreaupolitans releasefest, kanske världens glammigaste drink. Och snart drar planeringen av Fashion Week igång igen. Inte nog med det, dessutom får man ha höga klackar på jobbet, Cosmopolitan skickar ljuvliga rosa cupcakes och omtänksamma kollegor providar mig med bilder på Måns. Kan egentligen bara bli bättre genom att jag gör samma sak fast i NY :-)

Celeb spotting

Jag har sagt det förr och jag säger det igen - NYC är inte så stort trots allt. Började dagen med att sitta på en solig bänk i Central Park, som efter mindre än 2 minuter passerades av Orlando Blooms gulliga hund och Orlando Bloom själv. Snyggare i verkligheten än på film, men så är inte jag ett så stort fan av Legoland eller vad han nu heter i den där trollfilmen. Sen passerade inte mindre än våra klonade bachelor party-italienare från i tisdags, och därefter vår Gansevoortitalienare från samma kväll. Och senare nere i meat packing struttade båda Whitney Port och en pytteminiman till Ben Stiller förbi, mitt i inspelningen av Law & Order (verkar spontant rätt B att vara dvärg om man är känd och vill vara inkognito, eftersom alla stirrar på en, oavsett om de först känner igen en eller ej). Känns sannerligen som att man är mitt i en filminspelning.

Tequilabingo

FANTASTISKT ställe i Greenwich som jag velat gå på i 2,5 år nu, och i förgår blev det äntligen av! Tortilla Flats heter det, och har förutom grym mexmat även något av det mest kitchiga till inredning jag någonsin sett och dessutom tequilabingo. Efter ett 5meterslopp som hade fått Arne Hägerfors att tappa hakan lyckades Bella utklassa motståndaren, och kammade hem en tequila till Team Sweden. Ni kanske undrar varför man var tvungen att springa i en bingotävling? Well, helt enkelt så att endast den första bingobrickan som lämnades in vann.

Uppenbarligen jättegammal...

Passade lägligt på att bli magsjuk o ligga däckad ett dygn. Som på varje resa jag gör. Har tidigare skyllt på maten (trots att jag fram till för nåt år sen hävdat att jag har en mage av stål, men sen blev jag påmind av Munthe att jag blir sjuk minst en gång varje gång jag reser, oavsett om det är till Södertälje eller till Söderhavet, så jag var tvungen att omvärdera mig själv). Men nu börjar jag misstänka att min kropp helt enkelt inte pallar med mitt eget tempo. Risigt! Man tycker att övning borde ge färdighet, men icke.

Well, efter 30h i sängen är jag nu åter redo att göra stan osäker. Bella och jag konstaterade just att vi har ett helt litet harem av pojkar här, som vi skall försöka synka med. Vi är tre tjejer, de är 16, fördelade på 6 gäng. Skall bli spännande att se om det går att mercha, eller om det blir Clash of the Titans. Jag hejar på Tyson.