De som bloggar...

Nu förstår jag varför de som bloggar oftast är 17-åriga tjejer eller kändisar - de är de enda som hinner! Lilla bloggen, I love you, but I love me more, och då hamnar tyvärr bloggande från en trasig laptop hemma eller en frisk men ack så busy laptop på jobbet sist i prioriteringsordningen efter jobb, socialt liv, träning och sömn. Fan, jag som sett fram emot att bli en människa av den nya tiden, men icke. Efter 1 juni när SATC2 och Cointreaupolitan är avklarat ska jag bli bättre.

(underbart att detta helt plötsligt känns som ett nyårslöfte som man anar redan när man avger det att det inte kommer att hålla.)

(Hade jag bara hunnit köpa en iPad i NYC så hade jag prioriterat ner sömn och prioriterat upp laptophäng, och då hade allt varit annorlunda. Allt! Jag hade bloggat hela hela tiden när jag var hemma, och jag hade blivit ännu mer datanördslik i form av ett kutryggat pizzaface med glajjor framför en ljus skärm i ett mörkt rum, och grannarna på ambassaderna mitt över gatan hade undrat vad jag var för typ (kändis? 17-åring som bor hemma och lever som en galen 28-åring (vilka oansvariga föräldrar)? spion? (spion hade varit coolt) (kanske lika bra att det inte blev en iPad trots allt, I need my beautysleep för att.... ja för allt!)).

Nä, ni märker själva, det här går utför. Nu lägger jag ner för ikväll och beger mig hemåt. Och jag kommer inte blogga från min trasiga laptop när jag kommer hem - jag måste sova!