... precis som hemma.

Av de sju personer som sitter på Grands veranda just nu är fem svenskar (kanske sju, men de sista två ser inte svenska ut). Och då har Carola och hennes två kompisar redan gått.

Konstigt.

Som hemma

Jag gick just ner till Grand för att få lite stimulans genom andra människor än mitt eget ekande  huvud. Och vem kommer in sekunden efter mig om inte Carola?

Innan jag åkte hörde jag på radio att hon skulle flytta hit för att hon var för känd för att kunna dejta i Stockholm (ett argument jag köper till 100%). Givet alla svenskar här vet jag inte om CT är så mycket bättre, men om inte annat så är det ju varmt och soligt...

Förvirring

Igår satt Edo och jag och pratade om vilka saker jag ska lämna kvar här när jag åker, och vilka jag ska ta med mig.

Han insisterade på att jag absolut inte fick glömma att packa julskivan som vi fick av Maggie, och som vi lyssnade på en enda gång i bilen i Mocambique och sen aldrig mer.

"Joolsaangh?"
"Precis, julsång. Well done honey!"
"And what is the name of the CD?"
"It is Julsånger, as far as I know."
"No, that is HER name. Jill Joolsaangh. The name of the CD?"
"Her name is Jill JOHNSON..."
"Ridiculous. Johnson, Joolsaangh, it's exactly the same!"

Så numera heter Jill Jill Julsång.

(Nu ser jag såklart att skivan med Jill Julsång inte alls heter Julsånger utan Välkommen jul. Jag säljer den gärna till högstbjudande.)

Liberalt

Man befinner sig i ett hyfsat träningsfreakigt land när man kan komma till motsvarande Lydmar för att äta frukost direkt från en löprunda iklädd svett, shorts och sport-BH, utan att någon lyfter på ögonbrynen (och jo, så fort Edo kommer ska jag sätta på mig en T-shirt som han har med sig). Här blandas söndagsklädda silikondamer med turister, män med minimala cyckeldräkter, och så jag.

Back on track

Vi är tillbaks på galoppbanan. Den här gången är det J&B Met istället för Queens Plate. Och istället för blåvita Ascotkläder så är dresscoden "så galet du kan". Många kreativa utstyrslar!

Själv blev jag filmad för en reklam för Sydafrikansk turism, vilket inte resulterade i ett fett gage men en extrabra ståplats. Man får vara glad för det lilla!

Lågvatten

Galet lågt vatten idag: stranden är 40 meter bredare än vanligt, och för första gången någonsin kan jag gå på stranden för att komma till Moses Beach, istället för att gå över klipporna. Riktigt fint!

Hetta

Idag har det varit varmt. Eller, det ÄR varmt. Klockan är tio på kvällen och det är fortfarande varmare ute än inne.

Dagens hetta resulterade i olika saker, förutom uppenbara sådana så som svettfläckade kläder:
- jag blev så varm att jag blev tyst när vi åt frukost på Round House med Bruno och Nikki. Jag, tyst!
- jag badade i vår pool för första gången på 4 månader (vilket i sig är anmärkningsvärt). Flera gånger. Jag till och med stod och läste i poolen, och odlade omedvetet en bättre ryggbränna i samband med det.
- jag vill inte gå in. Vanligtvis blir det lite småkallt på kvällen, men nu är det sådär perfekt så att tanken på att gå in får mitt svenska, frusna hjärta att skaka av motvilja. Så det blir till att stanna ute på terrassen några timmar till (i sällskap av vågbrus, stjärnor och ljudet av Edos fotbollsmatch på TV). Vilket är helt ok, förutom för min italienskaläxa som blir lidande eftersom vi saknar bra belysning här ute. Arma mig!

Sundowner

Idag kom Marianne och Desmond ner från Paris. Vi bjöd över dem på en sundownder på terrassen, som enligt Marianne var lite för ambitiös gällande tilltuggen, men jag menar att det är en sport att höja ribban för snacks. Nästa gång hos dem förväntar jag mig inget mindre än ostron, gåslever (att titta på, inte äta) och iransk kaviar. Eller bara vin. Det spelar ingen roll.

Vi var iaf båda väldigt imponerade av vad jag lyckats åstadkomma (jag säger "vi båda" eftersom jag gissar att varken Edo eller Desmond la märke till den kvinnliga touchen).

Den som väntar...

Ja, Lesotho- och Mocambiquebilder är på väg. Men det är inte lätt. Jag tänkte välja ut de tio bästa från varje resa. Och just nu består de tio bästa från Lesotho av 48 bilder. Så tills jag samlar mod nog att döda mina darlings blir det tyvärr till att vänta.

Bra devis

Lite som Bistro Berns meny säger: "Champagne är alltid rätt, men en Fernet är aldrig fel".

Living on the edge

Vi ska vara vågade o beställa ett unusual white wine. Spännande!

Mission failed

Undrar vad hans utvärderare har att säga om hans prestation på det här kontoret...

Bling!

Jag är åter i helvetet (dcs på Home affairs för att förlänga visumet som går ut på söndag - det hade gått snabbare att gå hem till Sverige och få ett nytt där). Och mitt i helvetet uppenbarar sig: en skinande man!

Hade jag varit troende hade jag tippat på att det var Jesus, men eftersom min religion snarare är åt det materialistiska hållet nöjer jag mig med att beundra detta mirakel till glans.

Han har glansig pärlemofärgad skjorta med stora manschetter, glansig silvergrafitkostym (med märket kvar på manschetten - jag måste försöka se varifrån den kommer), glansig silverslips, svarta lackskor (en fyra på en femgradig spetsighetsskala), stora diamanter i öronen och ett par solglasögon (troligtvis för att slippa bli bländad av sin egen glans).

Jag kan bara älska det!

(Och beklaga att jag är för feg för att be om en bild).

Min nya kompis

En vandrande pinne som gått lite för långt ifrån de jättestora barren (som han ser ut som) för att kunna vara inkognito.

Queens Plate

Igår var vi på stort galoppevent. Dresscode, vin och hästar brukar vara en lyckad kombo, så vi hade det trevligt.

Som sällskap hade vi med oss ingen mindre än Kung Karl XVI Gustav så som han såg ut på det glada 70-talet. Han verkade gilla att bli kallad Kung Karl hela kvällen.

Någon som mindre uppskattade att få sin identitet röjd var Uffe Ekberg från Ace of Base. Han hade nog hoppats på att kunna glida omkring inkognito, men se det gick inte. Och inte nog med att jag gick fram och frågade om det var han som var han (vilket det var): dessutom lät jag alla omkring mig, som aldrig annars hade reagerat, förstå att det var han som var han. Stackarn. Men kul för alla italienare och sydafrikaner att få se en svensk världsstjärna. Och jag hoppas och tror att Uffe var villig att liksom take one for the team.

Minne

Här är Maggie och jag pingviner. Fast det syns inte riktigt, för killen som tog fotot missade att vi stod framför en "sätt huvudet i hålet och se ut som en pingvin"-grej, utan fotade bakgrunden istället. Men med mycket fantasi kanske der går att föreställa sig att vi är pingviner.

Fräscht

Jag fick just detta VB:at från Edo - ett mail som skickats runt av borgmästaren i Kapstaden, bland annat till alla diplomater för VB till deras kontaktnät. Mysigt land man bor i.

SAPD Urgent Message from SAPD:
This message is for every man, boy, woman or girl who goes to work, college or school alone. If you find a child crying on the road showing his/her address and asking you to take him/her to that address, immediately take that child to the police station and please DO NOT take the child to the address that he/she asks! This is a new way to gang rape women and girls, rob and kill men and boys. Please forward this message to all your contacts!! Please don't feel shy forwarding this message, one message may save many lives! FOR WHAT IT'S WORTH!!! URGENT: Please do not accept FREE KEY HOLDERS at service stations, it has a tracker device in it by which you can be followed this is happening already in Jo'burg & Durban as we speak. Please send to as many people as possible.

Lazy day

Idag var det tydligen dags att utnyttja det faktum att jag inte hade något planerat genom att sova. Jag däckade med kläderna på igår kväll när vi kom hem efter bion (när E kom hem efter några drinkar med killarna på stan tvingade han mig att gå och lägga mig på riktigt - jag förstår inte varför, jag som sov så gott), och imorse sov jag mig igenom hela Edos morgonfix och min egen väckarklocka, och vaknade först kl 10 av ett telefonsamtal. 

Och nu har jag precis sovit middag. Jag hade nog kunnat sova ännu mer, men väcktes av Eunice som gick och insåg då att jag kanske borde göra något mer av dagen (främst framkallat av det ständiga dåliga samvetet över att ha städerska fast än jag har gott om tid att städa själv). Det har hittills gått sådär - jag känner mig så där dränerad på energi precis som han som sjunger att "Today I don't feel like doing anything".

Alone again. Naturally.

Imorse körde jag lilla Maggie till flygplatsen, och vinkade av henne för vidare färd till Delhi. Onekligen ett tårdrypande farväl av Tiny. Och Sara och Ivan åkte även de iväg idag - dock inte till Delhi utan till Garden Route, så vi får nöjet att se dem igen om bara några dagar.

Det kommer att kännas tomt utan alla människor - vi har levt i kollektiv i en månad nu på (mest) gott och (lite) ont, så det blir onekligen lugnare dagar nu med mer tid för varandra. Vi inleder med att gå på bio ikväll*. Mys!

* Det där med att gå på bio när det är strålande sol och 30 grader varmt är något som jag undrar om jag som frysande, soldyrkande svensk någonsin kommer att finna naturligt. Trots att strålande sol och 30 grader har varit normen här senaste månaden känns det slösaktigt.