Zlatan om jakt

Såg just en intervju med Zlatan på TV4 Sporten. Zlatan berättade att han brukade jaga för att koppla av och komma ut i naturens lugn.

Reportern: - Vad är det största du fällt?
Zlatan: - En journalist.

Man måste älska honom.

För fler sköna Zlatan-citat, kolla här.

Mercedes-Benz Fashion Dog

Bästa badgen på MBFW tillhörde Christins hund Ingalill:

Christin Ericsson

Då kan Ingalill lägga undan sin ackrediteringsbricka för den här säsongen.

• Anna Eriksson, Gunnel Burestig, Charlotte Wallin and 26 others like this.

Sen onsdag - Seg torsdag

I veckan var det Mercedes-Benz Fashion Week, som trots att min inblandning i år var förhållandevis liten innebar jobb lördag och söndag. Igår avslutades veckan med MBFW Closing Party, som jag för första gången orkade gå på (ironiskt nog är de som jobbast mest med veckan oftast för trötta för att gå på festen). Kul kalas, men framförallt bra häng med Bella, Jonas och Ylva samt tre av våra kära sponsorer.

Lika många drinkar för mycket som antal timmars sömn (ungefär fyra) i kombination med jobbhelgen resulterade i en mycket seg dag idag (vilket i sig resulterade i att jag inte brydde mig om mascaran i morse, vilket i sin tur fick till följd att en kollega som jobbat hos oss i två år helt seriöst inte kände igen mig när vi träffades (fine, han sitter inte på samma kontor, men ändå) - vet inte riktigt hur jag skall ta det).

Gött då att få kura ner sig i sängen och titta på Familjen Holstein-Gottorp på TV4 Play. Och nu börjar snart bra Allt Faller. Idag är jag benägen att hålla med.

Late afternoon tea

Sitter och jobbar med en budget för ett event som inkluderar afternoon tea. Eftersom jag inte ätit middag än och klockan börjar närma sig åtta blev jag inte så lite hungrig. Tur då att det finns mackor på jobbet, och att man kan spetsa dessa med philadelphia och honung smaksatt med vit tryffel. Inte alls äckligt kan jag meddela. Inmundigas självklart med thé - allt för den rätta aftenoon tea-känslan. Inte den nyttigaste middagen kanske, men vad gör man...


Afternoon tea på Berns, Stockholm. To die for. Speciellt kokos/chokladrutorna och toscabitarna.



Afternoon tea på Mount Nelson, Cape Town. Mycket gott, i dubbel bemärkelse.



H&M Design Award 2013

Lekfull visning i Mercedes-Benz Fashion Pavilion minst sagt! Inget för den blyga (=jag), men kul att titta på - och härligt avslut när den överlyckliga vinnande designern kom ut på catwalken och vinkade, dansade, kramades och skrattade. Så ska det vara!

Dog walk

Så här i Mercedes-Benz Fashion Week-tider måste jag göra ett inlägg om mode.

Man kan säga vad man vill om hundar i kläder och ifrågasätta hur toppen de egentligen tycker att det är. Sött är det i varje fall ibland, och av allt jag sett kan det här vara det gulligaste:


I varje fall på temat "kläder". Sen finns ju otaliga maskeradkläder för hundar. Då är favoriten utan tvekan denna:

Fortune cookies brukar ha rätt

Den här glada sanningen fick jag till efterrätt idag. Om ni inte ser vad det står kan jag meddela att sanningen på lappen, på fyra olika språk, förkunnar att jag "borde behandlas som en kunglighet vart jag än kommer". Jojo, man tackar. Jag kan inte annat än hålla med och tycka att det var ett väldans bra förslag!

Bästa Cissi

Cissi lade just upp den här posten på sin blogg. Måste delas - mest för att jag blir så glad över det fina omnämnandet, men även för bilden på oss från sommaren 2006, när vi på kontoret hade avslutningsfest med teamet som hade jobbat under Sony Ericssons sommarturné. Temat för festen var "Ert starkaste minne från SE-turnén 2006".

Cissi och jag klädde oss därför som våra nyblivna kompisar Fidji och Sidji, två 15-åriga supertuffa men jättegoa killar som dagligen hängde med oss i montern i Göteborg. Så vi fixade hela "15-årig kille"-looken, med fokus på coola Pumakepsar med bandanas under, och så klart en duktig moppemusche. Vi lyckades bra med vår förklädnad, för när Cissi ringde på dörren till kontoret misstogs hon för just en 15-årig kille.

Tack för de första 13 åren av drömmar, pasta med tomatsås, roliga fester, djupa samtal, skratt, milslånga mail, dubbel glädje, trippel spökrädsla och delad sorg; nu kör vi 50 till i samma storartade stil! Puss på dig vännen!

Kommentar till mitt spottinlägg

Pratade med lite olika pålitliga människor* om det där med att spotta igår, och landade ner i följande: att spotta kan självklart vara nödvändigt ibland. Tillfällen när nöden inte har någon lag. Då gör man det bästa av situationen. Och det bästa av situationen brukar inbegripa "bakom ett hörn".

Det är inte det jag pratar om. Det som är snaskigt är att göra det ogenerat.

Att kunna kontrollera spottandet och ändå välja att göra det offentligt är ungefär som att plötsligt på väg hem från ICA komma på att man är lite kissnödig, och utan vidare krusiduller sätta sig på trottoaren bredvid cyklar och uppbundna hundar och göra det man ska, istället för att vänta tills man kommer hem. Eller att ogenerat lägga en brakare vid sitt skrivbord på kontoret istället för att gå in på toaletten. Och det hoppas jag att alla kan hålla med om inte är OK?

*Varav den ena berättade om hur hon närmast gråtandes fått skura ansiktet med tvål i en halvtimme efter att en fullkomligt vidrig person utan vare sig vett, etikett eller tanke på någon annan än sig själv snutit sig över axeln och sprayat hela Den Pålitliga Personens ansikte fullt med snor. 

Och när jag ändå håller på så tar vi det där om spott också...

Vad är grejen med att spotta på gatan? Igår när jag gick på trottoaren var jag en decimeter från att få en stor snorloska på mig, utspottad av mannen som gick strax framför mig som jag just höll på att passera.

Så snälla, äckliga varelse: snyt dig om du är snorig, och tillgodose god munhygien (jag kan tipsa om tandborstning, munvatten och tuggummi, för att bara ta några exempel) om du smakar så vidrigt i munnen att tanken på att svälja din egen saliv är motbjudande så till den grad att du hellre gör dig till ett föremål för alla kvinnors förakt genom att spotta vilt och urskiljningslöst omkring dig på offentlig plats, än att göra som alla andra: svälja. Usch!

Så. Nu skal jag sluta vara upprörd och istället njuta av några timmars ledighet innan det är dags att gå och jobba.

Helvetes slem

För första gången på de dryga sex år som jag bott i min lägenhet tänker jag på vilken väg jag går hem på kvällen. Visst, jag brukar aldrig gå ensam genom Humlegården efter mörkrets inbrott, men det är ju lika självklart som att inte bada med brödrosten. Men när det kommer till gator har jag aldrig tänkt närmare på vilken väg jag tar.

Jag har, av ren vana och för att det är en mysig gata, brukat ta Skeppargatan hem. No more. Istället väljer jag nu större, mer upplysta och vältrafikerade alternativ.

Anledningen: den senaste veckans två (TVÅ!!) gruppvåldtäkter i Stockholm (Sundbyberg och Kungsträdgården), i kombination med medial uppmärksamhet kring Stureplansmännen och en 9-årig tjej som blev våldtagen när hon och hennes lillebror åkte pulka precis utanför sitt hus innan jul. 

Helvetes jävla våldtäktsmän! Vidriga fanskap. Jag FATTAR inte var det är för gen som driver vissa (tyvärr och bevisligen alldeles för många) män till att göra en sån sak. Varför detta behov av att hävda sin makt, och varför hävda den på det sättet? Fan, gör samma alla andra: slå på en säck, gå ut och spring skiten ur er, gå i terapi eller skrik allt vad lungorna har om ni har ångest, mindervärdeskomplex eller dålig självkänsla. Men ta inte ut den genom att förstöra någon annans liv. 

Mitt inlägg i köttdebatten, mjölkpriser och om att försöka leva som man lär

Som den Stockholmsvegetarian jag är känner jag mig manad att göra ett inlägg i köttdebatten. I den grad jag är insatt känns en skatt på kött, även på EU-nivå, inte som rätt väg att gå för att minska köttätandet. Givet att allt för många går på pris och inte kvalitet/djurhållning när de köper kött (eller andra produkter för den delen), har jag svårt att se att människor skulle köpa annat än det billigaste alternativet om priset på allt EU-kött höjdes. Billigt kött kommer att gå att få tag på ändå, men det kommer troligtvis inte vara svenskt. Och det är ett problem på många sätt: ekonomiskt, miljömässigt, hälsomässigt och djurhållningsmässigt.

Jag tycker att en skatt istället skulle läggas på kött som inte är framställt enligt svenska djurskyddslagar (eller ännu hellre: butikerna slutar helt att köpa in kött från antibiotikastinna djur som förvarats för trångt och transporterats för långt, men det är nog en utopi). Pengarna man får in skulle kunna gå till att hjälpa konventionella bönder att styra om mot en ekologisk produktion.

Lyssnar på Ring P1 (ja, jag är 30+), och hörde i skrivandes stund en bonde (och en kör av bräkande får i bakgrunden) som ringde in. Han var lite inne på samma sak: inför en miljöavgift på allt kött som inte är uppfyller vissa miljökrav. Således gynnas svenskt, ekologiskt kött, medan importerat kött, eller kött från djur som fötts upp på fiskmjöl från Afrikas kust, blir dyrare. Bra bonden och fårkören!

Folk brukar fråga A) varför jag inte äter kött, och B) vad jag tycker om köttindustrin och andras köttätande:

• På A brukar jag svara att jag inte vill äta det jag inte skulle ha hjärta att döda. Vilket utesluter i princip allt utom musslor. (En regel som jag tyvärr inte lever efter eftersom jag äter det mesta från havet; jag skulle aldrig kunna döda en fisk, och jag hade kraftigt dåligt samvete efter att vi fiskat kräftor i somras. De stackarna försökte fly undan kastrullen, och jag mitt fega mähä blundade för mass-slakten och gick ut i trädgården och drack saft i ett försök att förneka och förtränga min uppenbara delaktighet. På samma sätt är jag tveksam till om alla mejeriprodukter som jag äter kommer från djur som har det toppen. Jag har tyvärr svårt att tro det. Men jag gör vad jag kan i att alltid köpa ekologiskt.) 
• På B tycker jag att det är helt OK att andra äter kött, om de vet vad de äter. Om de vet hur djuret har haft det. Om de vet hur det slaktats. Om bra djurhållning efterlevs och djuren har det som på gården i en mysig Disneyfilm - then go ahead, ät vad du vill. Om inte så kan jag inte riktigt förstå det. Men det är jag.

För övrigt tycker jag att mjölkpriserna bör höjas.

Inget för äckelmagade

Min världsbild har förändrats. Allt började med att jag hängde med Lobban på nyår, en fantastisk skön tjej tillika vegetarian och flickvän i Peters gäng. Men hon stökade till det lite för mig.

Lobban informerade mig nämligen om att 99% av all ost innehåller löpe (löpe är ett enzym som finns i kalvens mage som gör att mjölk stelnar).

Jag har naivt gått genom livet och tänkt att man inte dödar en kalv varje gång man ska göra ost (och riktigt så är det ju inte heller, eftersom man inte dödar en kalv varje gång man vill göra Wallenbergare och sedan kastar allt som inte skall ner i stekpanna. Eller dödar en kalv varje gång man skall göra en snygg handväska och kastar allt utom 0,5kvm skinn.)

Men, vad jag i min naivitet trodde var att man använde vegetabiliskt framställd löpe.

Så är det alltså inte.

Således äter jag kalvmage varje gång jag äter ost. Och det får det att vända sig både i magen och huvudet på mig.

Att det är slaktrester i godis är en sak, för väldigt mycket plockgodis är gelatinfritt och således är det lätt att hitta godis som är OK.

Men att ost, som är en av mina bästa maträtter, en fantastisk smaksättare och en bra källa till protein, helt plötsligt skall vara off limits känns rätt kärvt. Jag är i sorg. Vet inte alls hur jag skall förhålla mig.

Min spontana "aldrig mer ost" är inte helt enkel, för ost finns i allt. Och jag är ledsen, men jag vill inte utsätta mig och min omvärld för ostvägran. Det är inte att göra det lätt för sig i livet.

Men så börjar jag tänka att jag ändå borde. Fast var går då gränsen? Jag äter ju mejeriprodukter, och det är inte heller helt snällt. För att inte tala om fisk och skaldjur (även om de varken är däggdjur eller har ögonfransar, som är min generella riktlinje för om ett djur är OK att äta eller inte). Och jag har, älskar och föredrar läderprodukter. Så det där tåget att djuren inte skall lida för min skull har redan gått.

Min kompromiss just nu är att jag inte köper ost med löpe, men äter om jag blir bjuden. Men som sagt, det vänder sig i magen och i huvudet på mig av tanken.

Till detta hörde jag idag en krönikör på radio som berättade att anledningen till att pommes frittes i Belgien är så goda är för att belgarna har en förkärlek till att fritera sin potatis i hästfett. Fy!

Det är inte lätt att vara Stockholmsvegetarian när vegetariska produkter tydligen inte är vegetariska.

Elakt

Det här är en mailkonversation om att luras. 

Om att ge sken av något, och sedan ta tillbaks det. 

Om att väcka hopp, och sedan släcka det. 

Inte OK.

BP:
- Här är hemsidan där jag kan få bra pris. Allt känns redan rätt billigt och de har en del schyssta möbler, har du några förslag på vad jag ska köpa?
(= Snälla, bestäm åt mig, jag litar på ditt omdöme och jag lägger gärna uppdraget i dina händer och ser fram emot att ha ett hem inrett av dig)

Jag: 

- Kul! Kollar under dagen. Tack för förtroendet J

(= Kul! Det gör jag gärna! Tack för förtroendet!)

BP:

- Viktigt att poängtera är att det inte är du som ska inreda min lägenhet. Det är  tips, tankar och förslag jag är ute efter, det är inte du som har sista ordet här.

(= HAHAHA, jag bara lurades! Jag kommer knappt ens att lyssna på vad du har att säga!)

How's that for a back stab?

Om de direkta fördelarna med att gå upp tidigt

I morse var en ovanlig morgon. Jag snoozade ingenting. Utan gick upp direkt när Peters klocka ringde, 30 minuter innan jag borde gå upp (och som den trogna läsaren vet således samtidigt som wake-up light och vanlig lampa går igång). Det var en fantastisk känsla att ha 1,5h på mig att göra det jag vanligtvis tvingas göra på 20 minuter. Väldigt Sofi Fahrman! Det här var verkligen en bra morot! Jag är dock tveksam till om jag kommer att lyckas göra om den här bragden. Det är ju som sagt inte viljan i vaket tillstånd som saknas, utan medvetenhet och förmåga att komma ur sömnen.

Om svårigheten att sluta snooza

Och det är inte det att jag inte försöker gå upp på morgnarna. Så här är det: jag lever så mycket i harmoni med naturen att jag inte vaknar förrän solen vaknar. 

Så, på sommaren vaknar jag ofta av mig själv kl 6. 

Och på vintern vaknar jag kl 08.30. 

Detta trots att jag har följande redskap till min hjälp:

• En lampa som går på bredvid huvudkudden 30 minuter innan jag skall vakna
• En Wake-up light som går på 30 minuter innan jag skall vakna
• En radio som går på 10 minuter innan jag skall vakna
• Ett larm på mobilen med kvittrande fåglar som går på när jag skall vakna, som man måste stänga av genom att hitta och tryck på ett vaket får bland 20 sovande, med snooze var 10 minut
• Ett larm som går på 5 minuter efter jag skall vakna, med snooze var 10 minut
• Och självklart ingen gardin som mörklägger

Ändå: 55 minuter för sent brukar jag vakna, för då är det nästan ljust ute. 

Och då är det rätt svårt att hinna fixa hår och naglar.

Om att bli vuxen och sluta snooza

Johanna och jag pratade om att bli vuxen. 

Jag har en illusion om att jag när jag blir vuxen:

• Alltid kommer att gå upp i tid och inte snooza i en timme som jag gör nu
• Slutar vara tidsoptimist, vare sig det gäller när jag behöver gå för att hinna, eller hur lång tid det tar att laga mat och fixa iordning mig inför en middagsbjudning
• Alltid kommer ha välmaikyrerade naglar och fixat hår
• Alltid kommer att vara elegant, snarare än praktiskt klädd, och t.ex. aldrig ha tjock dunjacka* utan ignorera kölden och istället ha en flådig kappa (men för den sakens skull inte bli en osoft människa som bara bryr sig om det ytliga)
• Aldrig kommer att tänka att ”det är nog ingen som märker den där lilla fläcken/hålet"
• Aldrig kommer att föredra Klick och Hänt Bild framför SvD och DN
• Inte  stressad och svettig kommer att flänga runt på stan med händerna fulla av saker och en halv banan i munnen, för jag har tagit en macka innan i lugn och ro medan jag packat min väska omsorgsfullt och med god framförhållning

Typ som Sophia. Eller Angelina. Eller Carla. 

* Och det är klart att dunjackan är mer praktisk och således vuxen än kappan, men jag känner liksom att jag alltid sett fram emot att bli en sån där elegant kvinna. Men inser att det nog inte kommer av sig själv. 

Jag tror att nyckeln sitter i håret och naglarna, och håret och naglarna sitter i snoozen. Om jag slutar snooza kommer jag hinna fixa hår och naglar på morgnarna, och då kommer hälften att vara vunnet.

Som Sofi Fahrman säger: If you snooze, you lose!

Flaskpost som hittade hem

Sitter och lyssnar på radio från Cape Town online, och hörde om den här nyheten om en sjöman som kastat ut en flaskpost mitt ute i Atlanten. Över två år senare hittas den - tvärs över viken från där han själv bor i Simon's Town, i närheten av Cape Town. Riktigt coolt!

ELLE-film

I fredags var det ELLE-galan 2013. Jag var tyvärr inte på plats som jag brukar, men har varit engagerad inför för en kunds räkning och har jobbat en hel del ihop med gänget bakom under åren, framförallt härliga galageneralen Stina Samolov.

Älskar deras sponsorfilmer, som alltid är lika roliga. Här är årets, en metafilm kan man säga.

Enjoy!

Julklapp från USA

Peggy skickade som vanligt och gulligt nog en julklapp från Amerikat: en fin T-shirt och ett par måndagsstrumpor. Tack Peg!!

Tips: Stadiums rea!

Mina fynd: två par löparshorts, ett par vindbyxor, två sportlinnen och ett par skor att ha på gymmet, identiska med de som jag köpte i somras och älskar, för totalt 650:-. 650:-!!! Jag saknar ord! Tack Stadium!

Man måste älska julrea!

Lördagslunch

Just hemkommen från lördagslunch på Sturehof med Lottorna och Johanna. Trevligt och inspirerande som alltid. Bra tjejer det där.

Nu är jag vimmelkantig efter ett glas vin och två latte. Ja, TVÅ latte! För en icke regelbunden kaffedrickare som jag är det typ som att skjuta herion blandat med kola och E, gissar jag.

Förstår inte vad som flög i mig. Jag blev övermodig, var lite frusen, fortfarande inte riktigt vaken och därtill sådär eftermatt som man kan bli när man har stressat livet ur sig i en jättevarm (och då menar jag JÄTTEVARM) jacka för att fotledes hinna från Kungsholmen, hem och fräscha vid Karlaplan och sen tillbaks ner på Stureplan på 1 h, och sen sätter sig ner. Ni vet, den mattheten. Och då blir det lätt att man behöver en kaffe till.

Nu är jag yr, darrig och lätt illamående. Men fortfarande trött. Så pausar i soffan innan jag skall ge mig ut på stan igen och handla inför kvällens middag med Natta, Tuffy och Uffe.

Fredagkvällen och kamp mellan könen

Igår hade vi spelkväll. Vincinis stod för italiensk god mat och uppehälle, jag för spelet (Kampen mellan Kvinna och Man) och Jonas för massvis av San Pellegrino, eftersom vi initiativtagare skulle ha en alkoholfri kväll.

Bella stod för vin, för dem som inte förstod vitsen med en alkoholfri kväll.

Peter stod för kvällens citat, när killarna resonerade kring frågan "Varför ska man inte ge barn under 1 år salt?", och tankarna gick kring ifall salt var uttorkande eller inte. Jonas tänkte att man äter mycket salt inför ett stort lopp, så det kanske band vätska, varpå Peter allvarlsamt kontrade med att "men det borde vara uttorkande för om man häller salt på sniglar skrumpnar de ihop och dör". (Det bör tilläggas att han aldrig har ägnat sig åt sådana hemska aktiviteter).

Spelet var över förväntan roligt, och bjöd på många patetiska snillen-spekulerar-diskussioner om allt från vad skillnaden på så- och planteringsjord är, och varför man måste blanda olja i bensinen på en motorsåg. Extremt könsstereotypt, men oftast sant.

Killarna var tyvärr lite mer kunnande om skönhetsprodukter och framfall än vi om tegelpannor och flytspackel, så vi tjejer behöver ligga i hårdträning.

Man vet att man är hungrig...

...när man känner sig nödgad att stjäla ett paket socker som man äter direkt ur handen för att överleva de 5 metrarna kö i snabbmatskön. Efterrätt: Yoibimbap med ris. Med Ricky på YOI.

Copycat: En 2012-lista till

Läser ibland min gamla Garbergspartner Nina Åkestams blogg på Resumé. Hon skriver vettigt, om högt och lågt. Man kan nog klassa hennes egen årskrönika över 2012 som låg snarare än hög, men inte desto mindre tråkig för det. Hon har tydligen coppat den av en kompis, som coppat den av någon annan. Nu coppar jag den av henne. För precis som Nina älskar jag listor. Och även om jag redan gjort en i all hast, så blev jag sugen på att göra en till, mer uttömmande lista, när jag läste Ninas.

Så here we go, min andra årskrönika över 2012:

Gjorde du nåt 2012 som du aldrig gjort förut?
Jag sprang ett lopp. Inte så snabbt kanske, men jag sprang det. Och det var (och är) den längsta distans jag någonsin sprungit. 1 mil. 10 kilometer. 10 000 meter. 1 000 000 centimeter. 

Jag var med i ett par reklamkampanjer i Sydafrika. Det var ingen lång karriär, för jag påbörjade den strax innan jag flyttade hem, men jag hann ändå få min beskärda del av runtkajkande mellan castings i skumma lokaler, fittings och photoshoots på stranden.

Jag fiskade kräftor i Vadstena. Och jag bjöds på en helikoptertur över Manhattan.

Blev några/någon av dina vänner föräldrar i år?
Ja! Lill-Hozzen! Hon och Juan fick lille Leo i höstas, och han är faktiskt riktigt riktigt söt! Och snäll.

Dog någon som stod dig nära?
Min pappas kusin. Som jag inte stod nära eftersom han bodde utomlands, men släkt är släkt. 

Vilka länder besökte du?
Sydafrika (bodde i), Sverige (kom tillbaks till), England (jobbade och träffade Cissi i), Spanien (solade i), Danmark (jobbade i) och USA (citysemestrade i). I den ordningen. Och Turkiet, om man räknar in en mellanlandning i Istanbul på några timmar. Jag hann i varje fall shoppa där. Tvålar och godis.

Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?
Pengar. 2012 var ett skralt år, för jag gjorde av med nästan hela mitt sparkapital 2011. Och det jag fick in 2012 gick till golvslipning, badrumsrenovering och NYC, så jag har varit farligt nära noll allt för ofta under 2012.

Vilket datum från 2012 kommer du alltid att minnas?
1 januari - kul fest i Cape Town med hela gänget; 21 februari - inte helt på väg hem till Sverige efter drygt fyra overkliga månader i Cape Town; 13 oktober - perfekt födelsedag

Vad var din största framgång 2012?
Det måste nog ändå vara min löpta mil i I Formloppet. Genomfört med ett fiskben i halsen.

Största misstaget?
Pass på den.

Bästa köpet?
Mitt nya badrum i allmänhet, och min fantastiska, underbara, älskade tvättmaskin i synnerhet! 

Och mina guldpaljetthotpants. Jag har hittills bara haft dem på mig en enda gång. De kräver att man är i NYC. De funkar inte lika bra i Stockholm.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Fina Maggie som varit mitt stöd i vått och torrt i Sydafrika och efter. Alla vänner som stöttade mig när jag hade det tufft i våras. Och Peter som gjort mitt liv glatt på många sätt.

Vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2012?
Gagnam Style. O Sole Mio. 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med andra år?
Ledsnare. Helt klart. I varje fall första halvan av 2012. 

Men sedan gladare. Vintern har knappt gjort sig påmind. 

Vad önskar du att du gjort mer?
Skrattat. Haft riktigt jäkla kul. Ridit. Varit med djur. Rest till nya spännande platser.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Funderat över allt så mycket. Nu var det nödvändigt, så jag önskar att jag hade sluppit det, snarare än att jag gjorde det. 

Favoritprogram på TV?
Solsidan. Det enda programmet som jag aktivt försökte se på TV, och det enda programmet som jag såg till att se på nätet om jag missade det på TV.

Bästa boken du läste i år?
Some We Love, Some We Hate, Some We Eat av Hal Herzog. Handlar om vår syn på djur. Varför de flesta (till och med jag som inte äter kött) tycker att det är normalt att äta ko, men inte katt. Varför de flesta tycker att det är OK att katter matas med burkmat innehållandes what not, men inte att ormar äter katter. Och varför de flesta tycker att djurförsök på larver är OK, dito på möss är sådär och detsamma på apor är fruktansvärt. Läs den.

Största musikaliska upptäckten?
Band of Horses. Jag har dem på en mixad Spotifylista som ägs av en kompis kompis, så jag vet inte riktigt vilka låtar eller artister som är med på den, utan brukar bara trycka på play. Varje gång det kom en extrabra låt gick jag för att kolla vilken artist det var, och varje gång var det BOH. Senare fick jag biljetter till deras konsert av Peter i födelsedagspresent.

Något du önskade dig och inte fick?
Åka ut till Inverdoorn Game Reserve och dokumentera deras arbete med geparder. Det var riktigt synd. 

Ett jobb i Sydafrika, så att jag hade kunnat stanna. Men i efterhand så var det nog bra att det blev som det blev. 

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
En fantastisk dag. Lördag. Peter uppvaktade med sång, tårta och presenter på sängen. Sedan gick vi och fick en duobehandling på Sturebadet. Sedan hade jag fina vänner hemma på middag. 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Massor...

Vad fick dig att må bra?
Många, långa promenader i naturen. Träning. Vänner.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Ryan Gosling. 

Vem saknade du?
Mina vänner och familj när jag var i Sydafrika. Cissi alltid.

De bästa nya människorna du träffade?
Jag kommer att fuska nu och säga Birgitta och Graham. Vi träffades förvisso redan 2011 över frukost på Malealea i Lesotho, men eftersom det var den 24/12 så är det så nära 2012 man kan komma. Sen hängde vi 2012. Fina människor med fötterna på jorden.

Mest stolt över?
En väldigt fin feedback som jag fick på mitt utvecklingssamtal på jobbet. 

Att jag tagit egna, mogna, svåra och viktiga beslut.

Högsta önskan just nu?
Att alla var snälla mot varandra. I stort och smått. 

Att folk inte slog djur, barn och kvinnor. 

Att folk inte var så ignoranta när det kommer till moder natur utan tänkte långsiktigt. 

Att WWF inte behövde ha kampanjer mot tigrar som dör, isbjörnar som driver ensamma på isflak och noshörningar som skjuts.