Pappa är gästspelare i en uppsättning av Carmina Burana. Och blev till och med omnämnd som en av solisterna. Vi är mycket stolta, mamma och jag. Dessutom är kören uppställd i ett fint regnbågsmönster. Pappa är ljusblå, precis innan det går över till grönt. Jag är mäkta imponerad!
Ett blogginlägg i kategorin "Gud vad bra jag är", men tycker att jag förtjänar det.
Efter 13 h sömn inatt, som inleddes med ett "Jag ska bara lägga mig på sängen en stund" igår klockan 17.45, vaknade jag pigg och passade på att tvätta. Nu just avslutat en (utan Bellas draghjälp inte så snabb) löprunda runt Djurgårdsvarvet, och firar sol och duktighet i en liggstol på KMK med latte och frukostmacka. Gött!
Hade glömt hur stressigt London är. Kanske för att jag vanligtvis själv brukar vara Stockholmsjäktad och inte Kapstadencool i kombination med dödstrött, och att kontrasterna därmed brukar vara mindre.
Blev helt yr då fort jag gick av planet, till o med killen på kryckor sprang för allt vad han hade. Och nu på Gatwick Expressen in till stan ställer dig folk upp i gången 5min innan tåget är framme, för att försäkra dig om att komma först av.
De borde gå på avslappningskurs hela bunten.
Och nu förstår jag hur småstadsbor känner sig i Stockholm.
Stackars Tuffy tvingades hoppa backhopp på Bosön. Hoppet var lugnt, men att landa i 4-gradigt vatten en kall dag som denna är jag inte avis på...
Väldigt stolt över de tappra tjejerna dock: de var de första tjejerna någonsin att hoppa stora hoppet. Respekt.
På väg till London med världshistoriens minsta packning för att ihop med Lena träffa innehavaren av en jättespännande rättighet som vi vill ta till Sverige. Har sett fram emot det här mötet i två månader nästan, och är superladdad! Imorgon ska vi även träffa chefen för Access i EMEA som ska visa oss huvudkontoret, vilket också ska bli grejt.
Jag är dessutom varken ledsen över att få sova 2h på planet alldeles strax, givet min sånär som på 1,5 h sömnlösa natt inatt, eller att jag kommer få träffa världens bästa Cissi gör första gången sen oktober! Ser även fram emot bonusen i att få träffa världens bästa Cissis pojkvän för första gången sen någonsin.
Känns som ett vinnande koncept det här!
Fyra Ikea-kassar och mer därtill. Imorgon ska det ske. Lotta och jag har bord på Skärholmensloppis. Bara tanken på att bli av med detta (och säkert tjäna 270:- på det) gör att jag känner mig 60kg lättare.
STOR eloge till Bella som ställde upp som bödel och uthärdade ett par hårda men rättvisa timmar uppe på min vind med mig, en flaska rött och lite Spotify. På söndag kör vi hos dig!
Igår var jag ute på kvällspromenad, och fick träffa den här killen. Han var jättestor, även om inte det syns på bilden. Och helt värdelös på att hoppa. Han utnyttjade inte alls sina långa grodlår som han skulle, fick ingen stunds i hoppen utan landade plask på mage. Det såg ut och lät som när man kastar en gelégroda på golvet, ni vet. Han kunde inte ens hoppa upp för trottoarkanten, utan bara välte. Ömkligt, verkligen.
Ett tag funderade jag på om det var en medveten strategi för att slippa bli serverad på någon fransk restaurang, men lite senare passerade vi hans fru som låg mosad på vägen, och då insåg jag att det nog handlade om att han helt enkelt var en prins som inte bara hade en krossad fru utan även ett krossat hjärta. En sorglig historia.
Nån som är sugen på att beställa mat från Köttex Catering? Bara namnet får mig att vilja börja äta kött igen. Det känns exklusivt och fräscht liksom. Logga, namn och lokal får mig att tro att de serverar mycket fina svenska godingar så som palt, spam och isterband. Återfinns utanför Götene, för den som känner sig lockad.
Nån som är sugen på att beställa mat från Köttex Catering? Bara namnet får mig att vilja börja äta kött igen. Det känns exklusivt och fräscht liksom. Logga, namn och lokal får mig att tro att de serverar mycket fina svenska godingar då som palt, spam och isterband. Återfinns utanför Götene, för den som känner sig lockad.
Har promenerat i 40 min, och hittills sett fyra tecken på mänskligt liv: en man i en bil, en man i en trädgård och ett par på promenad. Det andra paret på promenad räknar jag inte eftersom jag gissar att deras promenad snarare var ett tecken på att deras tax ville ut.
I tidningarna kan man nu läsa vad som hänt: tydligen kom ett larm kl 08.33 om att en person befunnit sig på spåret en bit in i tunneln och blivit påkörd. Således bör det hela ha hänt ungefär 30 sekunder innan jag kom dit.
Hemskt! Och tack gode gud att jag slapp se det!
På väg till möte på Söder gick jag precis till Karlaplans tunnelbana. Och där tog det stopp. En sprakande röst sa något om olyckshändelse på Karlaplan. Ett tåg i motsatt riktning stod stilla på perrongen. När när mitt tåg körde förbi utan att stanna började jag undra, och gick över till tåget på andra sidan. Där stod tåget bara halvvägs in på perrongen. Längst bort en ambulansman som kom springandes. Efter en stund två poliser. Vilket fick mig att inte längre tro att nån blivit sjuk. På väg upp ur T-banan mötte jag 25 brandmän. Tuff start på morgonen.
