fredag 31 januari 2014

Note to self

Hur klaustrofobisk tunnelbanan än är, och hur lockande det än är att ta bussen hem, så gör inte det kl 17 på fredagar i rusningstrafik.

Speciellt inte om du har en tid att passa och saker att fixa. Typ i form av att att hinna förbi och stödhandla på Ica och Systemet för att sedan laga en trerätters och städa undan gigantiska kartonger i vardagsrummet innan gästerna kommer om 2 h.

För just i sådana lägen är det extra dumt att hamna i stillastående köer.

onsdag 29 januari 2014

Lön för mödan

OMG!! Vilken juicemaskin! Just slängt ihop ett glas morot/ingefära/apelsin/äpple juice, på 1 minut, och himmelskt god!

Och vilken kraft! Den här (Philips HR 1871 för den som undrar) har en kraftigare centrifug än den där gigantiska maskinen i Schweiz som ska rekonstruera Big Bang!

Bästa sättet att hålla värmen

Iskalla vindar i Stockholm, och normalt sett fryser jag in i märgen (speciellt som det fortfarande är stadiga 16 grader inne i min lägenhet). Men idag fick jag mig en gratislektion i hur man får svetten att forsa trots minusgraderna. Såhär kan även du göra för att få upp temperaturen:


  1. Klä dig varmt
  2. Sätt dig på tunnelbanan
  3. Se till att ha väldigt ont om tid.
  4. Spring upp för rulltrapporna. Ju längre desto bättre.
  5. Gå med de längsta och raskaste steg du kan förmå i ca 5 minuter, exempelvis till Coop "Nära" (då detta Coop Nära i mitt fall ligger 10 minuter i helt fel riktning från mig sett så känns den andra delen i namnet inte vidare passande. Någon som har tips på hur man får posten att skicka paket till Coopar som är nära i ordets rätta bemärkelse?)
  6. Kom fram tre minuter innan de stänger
  7. Se till att det du skall hämta ut är stort. Jag körde överkurs idag och hade hela två gigantiska paket.
  8. Med fördel kan du be personalen ta hand om emballaget, så att du på så vis måste ställa dig och packa upp och om i varje fall ett av de två gigantiska paketen
  9. Tag för Guds skull inte av dig klädena. Nu bör svettpärlor bryta fram.
  10. Konstatera att du, trots att ett paketinnehåll nu är överfört till en behändig bärkasse (eftersom de som skickat paketet bor i USA och därmed praktiserar "Everything is bigger in America, so even the boxes") inte för allt i världen kommer att kunna bära med dig den andra gigantiska lådan.
  11. Be personalen, som nu är i full färd med att stänga, om ett snöre. Le så ostressat du kan och försök ignorera den stigande irritationen hos den en gång så trevlige postpojken
  12. Knyt snöret om paketet så att du har något att bära i. Hoppas på att knuten håller, trots att du inte hinner göra det hela ordentligt enligt scouternas alla knyta-knutregler
  13. Skynda ut ur butiken.
  14. Bär en handväska, en påse med studiematerial och bärkassen med saken från USA i den ena handen. Bär paketet som är gigantiskt i den andra. Säkra att du har tjocka handskar för att undvika skärsår i händerna, eftersom det gigantiska paketet även är jättetungt
  15. Gå så i 100 meter. Konstatera därefter att det  är sjukt jobbigt.
  16. Byt grepp. Upprepa steg 15 i 10 minuter, tills du kommit hem
Nå, vem fryser nu?
Nå, vem fryser nu?

måndag 27 januari 2014

God start på veckan

Kan varmt tipsa om Krogveckan och om att under den besöka T/Bar.

Hade jag varit lagd åt matporr-hållet hade jag beskrivit de till perfektion stekta pimientos de padrónen, den krämiga mozzarellan, de grillade pilgrimsmusslorna som bröts av prefekt mot fänkålen, den krämiga risotton och den perfekta sältan i min päron-Tarte Tatin. Och så vidare.

Men det är jag inte, så jag nöjer mig med att skriva att det var sjukt gott, ett grymt erbjudande, servicen var på topp och sällskapet lika så.

Eller ännu kortare: Jag är mätt och belåten men inte på bekostnad av halva lönen.

Heja Diplomat!

Min klänning och jag

Kan meddela att jag och min nya klänning hade det otroligt roligt i varandras sällskap i lördags. Vi åt och drack gott, vi dansade så till den grad att jag har ont i ryggen av alla bugg-bakåtböjningar och vi sjöng så att halsen värker. Dessutom välkomnades den in i gemenskaper med en skål till dess ära, och få kan det ju inte gå annat än rätt!

fredag 24 januari 2014

Nackdelen med att följa order

Fick ett brev från föreningen om att fönsterventilerna inte får vara förtejpade. Kollade, och mycket riktigt var de igensatta. Så lydig som jag är tog jag bort tejpen. Och nu är det knappt 17 grader i mitt vardagsrum. Och nej, inte precis vid fönstret, utan i soffan där jag sitter - nuförtiden med stela fingrar, inbäddad i tre filtar, med luvtröja uppfälld för att hålla värmen. Att följa regler kan ha sina nackdelar.

torsdag 23 januari 2014

Shopping spree

Hamnade på Club Monaco i Mood-gallerian efter gymmet. Och provade nästan halva butiken. Efter en dryg timme i provrummet kom jag ut med den fantastiska sidenklänningen som föranledde besöket och som jag fluktat efter i skyltfönstret i flera veckor. Och lite annat som råkade slinka med på köpet.

Känner mig lika euforisk över inköpen som ledsen över allt jag var tvungen att prioritera bort. Nåväl, jag får vara glad över att jag inte är Lyxfällan-material utan har förmågan och vettet att sätta stopp.

(Men det är konstigt det där: jag, som sällan shoppar, är rätt snål mot mig själv när det kommer till kläder, men så fort nollan är spräckt känner jag mig rik och närmast oövervinnerlig. Så då plötsligt blir det ketchupeffekt, och det är ju på gott och ont kan man säga...)

Ser fram emot klänningspremiär på lördag!

tisdag 21 januari 2014

Dubbel hämnd är dubbel glädje?

Jag hör min granne snarka genom väggen. På riktigt. Helt sjukt.

Och det är inte första gången. Jag tror att detta kan vara ett subtilt sätt att hämnas alla fester som jag har haft när han blivit inskickad av sin fru för att be mig sänka volymen.

Alltså dels hämnd gentemot mig som spelar hög musik med högljudda vänner då och då.

Dels hämnd gentemot din fru, som aldrig själv går och plingar på.

Där fick vi.

måndag 20 januari 2014

Sugar quest!

ÄNTLIGEN är detoxen över!

Efter ett mindre och högst frivilligt nederlag i lördags, när jag låg hemma i feber och tanken på all mat gjorde mig illamående med ett enda undantag: risgrynsgröt, kom jag tillbaka starkt. Igår kväll var jag till och med Världens Snällaste Flickvän som serverade min älskade pojkvän popcorn och cola till NFL-matchen. Själv tog jag en torkad aprikos. Fest.

Och idag avstod jag från Jessicas födelsedagskärleksmumstårta på jobbet. Starkt i mål alltså!

Men gud som jag har längtat efter att få äta vanligt igen. Nog för att det är gott med Ulrikas recept, och nog för att jag inte har känt mig så hungrig så ofta, men alla dessa begränsningar! Att inte kunna hugga en macka på stan, snabbt slänga i sig en drickyoghurt eller vara käppen i alla middagsplanshjul... Omständigt är bara förnamnet.

Så lyckan när sista måltiden ikväll avnjöts (vilket även var middagen igår, och kommer att vara lunchen imorgon - fördelen med storkok) hängav jag mig åt det jag saknat mest av allt: popcorn! (Yes, Peters rester från igår. Rätt osalta, kalla och helt klart för få. Men man vill ju mjukstarta retoxen lite).

Sen bottenskrapsresterna av polkagrisskruvarna som jag fick av Peter strax innan detoxen startade. (Ett par bitar åt jag faktiskt också i lördags minns jag nu, för att få bukt med illamåendet. Det låter som ett svepskäl såhär i efterhand, men det var det faktiskt inte då.)

Och nu kom jag just på mig själv med att spana i kylen efter något sött.

Sammanfattningsvis kan man alltså säga att ett sötsug utan större problem går att hålla på avstånd under en två-veckors detocx. Men inte fasen försvinner det för det!

Känner jag mig fab då? Nej, inte det heller. Men det är väldigt skönt för självförtroendet att, utan större incitament borta vid målgången, ha genomlevt den här kuren. Hurra för mig!

onsdag 15 januari 2014

Om spindlar och deras (misslyckade) evolution

Kanske har jag missförstått spindlar under alla år? Den här bildserien väcker ju faktiskt mina sympatier! Stackaren, så snäll, men ändå så missförstådd.

(Fast: jag vill ändå mena, att om de genom evolutionen inte har lyckats med att se mindre läskiga ut än de gör, så kan jag inte klandra mig själv för att jag ogillar dem. Kattungar, kor, hundvalpar, sköldpaddor, kycklingar, och alla andra oläskiga djur har däremot sett till att bli gillade av de flesta, inte nödvändigtvis genom sina handlingar utan främst genom sina stora, fina ögon/mjuka päls/kramvänliga skepnad*. "Men en spindel är ändå för liten för att krama", kanske du tänker. Förvisso, men det finns andra djur i samma size som genom evolutionen lyckats bättre. Myror. Grodor. Skalbaggar. Sniglar. Således: i sann survival of the fittest-anda borde det inte komma som en överraskning för spindlarna att det allt som oftast kommer en ihoprullad tidning farandes i deras riktning.)

*För kor har detta inte visat sig vara samma framgångssaga som t.ex.för hundarna, men de flesta kan ändå hålla med om att kor ser rätt trevliga ut innan de möter sitt öde på tallriken.

måndag 13 januari 2014

Det går vilt till i Skövde

Namnen på busshållplatserna mellan Skövde och Mariestad för tankarna till den gamla godingen "Nu ska vi ut och ränna, supa och slåss..."

lördag 11 januari 2014

Detoxens för- och nackdelar

I helgen rensade jag hemma. Det resulterade i att jag hittade en folder med ett detoxprogram. Ni vet, en sån där folder som man tar och energiskt tänker "Vad bra! Det skall jag göra nån gång!" Och "nån gång" tenderar att aldrig riktigt bli av. Just en sån folder.

Men nu visade det sig, mot alla odds och under över alla under, att "nån gång" visade sig vara vecka 2 och 3 2014.

Så sedan i tisdags går jag på Ulrikas Detox. Det betyder att Ulrika under två veckor dikterar vad jag skall äta och inte äta. Ulrika godkänner nötter, bönor och allt frukt och grönt. I övrigt gillar hon typ ingenting.

Fördelar:
Jag känner mig duktig
Ulrika har rätt goda recept
Ulrika har satt ihop en 14-dagarsmeny, så jag slipper försöka vara kreativ själv
Jag lär mig laga ny mat
Jag står till sent på kvällarna och hackar grönsaker till morgondagens lunchlåda. Då känner jag mig extra duktig
...

Nackdelar:
Jag saknar att kunna öppna kylen och snabbt kunna svänga ihop nåt enkelt. Typ en omelett. Eller en pasta. Eller en macka. Eller en skål med yoghurt och müsli. Det känns rätt deppigt.
Igår var det gröna teet slut på jobbet. Då fick jag dricka varmt vatten utan någonting. Det kändes rätt deppigt.
Igår var vi på middag hos Helena och Miche. Då drack alla andra vin och åt lax till den goda salladen (som Ulrika skrivit receptet till). Sen åt de glass till efterrätt. Och så åt de chips. Det kändes rätt deppigt.
Jag är hungrig rätt ofta. Det känns rätt deppigt.
På fredag har vi bord på Lilla Ego. Och jag kommer varken kunna äta eller dricka vad jag vill. Frågan är om det ned är värt att följa med. Det känns rätt deppigt.

Men trots deppat känns det rätt sporrande. Dels så klart att veta att jag kommer att komma ut ur det här med lyster i hyn, glänsande hår, utan gifter i kroppen, pigg och så där sund som bara retuscherade människor ser ut att vara, slank och med ett extra långt liv att leva (allt detta enligt Ulrika), men framförallt så känns det kul att utmana mig själv till att hang in there hela programmet igenom.

Det hade jag aldrig trott när jag inledde mig skåprensning i söndags!

tisdag 7 januari 2014

Om faran med att åka längdskidor

Under ledigheten åkte vi till Trysil. Och i Trysil åkte jag skidor för första gången på 14 år. 18 år om man räknar just längdskidor. Om man tar det i beaktande, och därtill lägger att jag avskyr att frysa, älskar semester i varma länder och har ett knä som gör att jag bara kan ha "tyngden på [ena] dalskidan, älskling", så säger det sig själv att det inte var mitt förstahandsval att göra under jul.

Men skam den som ger sig. Vi hyrde längdskidor och gav oss ut i spåren och allt gick dandy. Ända tills backen kom. Och med den behovet av att bromsa. Och med det smärtan och skräcken.

Samma sak följande dagar. Då var det Dödens backe som skulle övervinnas. Peter, tålmodig som en snäll gammal Golden Retriever, pepprade mig och sa med sin underbara röst blandad av lika delar entusiasm och trygghet, att "du visst klarar det älskling!" och "det gör inget om du ramlar, det går så långsamt". Jag trodde honom givetvis inte, men kämpade mig ner för det 1,5 km långa helvetet på glada 30 minuter (de andra åkte på 3).

En av gångerna skenade skidorna och jag störtade mot en relativt säker död i flera hundra meter utan möjlighet att vare sig bromsa eller svänga, tills jag äntligen hade turen att stanna mot en snödriva. Sen stod jag och skakade på spaghettiben i flera minuter, så den förmodade tidsvinsten till följd av detta ofrivilliga störtlopp gick med ens förlorad.

Men hur mycket jag än pläderade för riskerna med längdåkning fick jag bara Lilla-gumman-leenden till svar.

Så döm om min lycka när jag sedan läste om stackars Angela Merkel, som brutit höfterna och benen och allt vad det var under en längdskidåkning som gick i, enligt uppgift, mycket låg takt. (Förlåt Angela, jag menar på inget sätt att jag är glad över din skada, men det känns rätt bra att få vatten på min Det är livsfarligt att åka skidor-kvarn.)

Nyårskrönika 2013

Så var det 2014. Det här är första gången jag skriver det i siffror på datorn, på den här sidan nyårsafton. Den där fyran kommer att ta ett tag att få att sitta känner jag. Nån gång i maj brukar jag ha vant mig vid den nya, sista siffran. Nåväl.

Dags för summeringen av året som gått, något sent, eftersom jag varit utan uppkoppling de första dagarna av detta nya år. Jag utgår ifrån samma stulna mall från Nina Åkestam som jag gjorde förra året. Lite för att det är kul att jämföra, och lite för att jag är bekväm.

Här är mitt 2013:

Gjorde du nåt 2013 som du aldrig gjort förut?
Jag sade upp mig från mitt första riktiga jobb. Och fick ett helt nytt jobb. 

Jag besökte ett gäng nya länder. Vilka kan ni läsa om längre ner.

Jag hoppade fallskärm.

Jag sprang Tolvanloppet och Midnattsloppet.

Jag demonstrerade mot rasism i Kärrtorp.

(2012 sprang jag ett lopp, var med i några reklamkampanjer, fiskade kräftor och flög helikopter över Manhattan.)

Blev några/någon av dina vänner föräldrar i år?
Ja! Hur många som helst känns det som. 2013 var baby-boomens år. Ellen, Maja, Greta, Wall-E och Jackie är alla nya för i år, t.ex. Och fler är på väg!

Dog någon som stod dig nära?
Nej, peppar peppar. 

Vilka länder besökte du?
Sverige (bodde i), Ryssland (turistade i), England (var på kurs i, och träffade Cissi och Oliver i x 2), Spanien (under världens längsta semester i somras mellan det gamla jobbet och det nya), Marocko (som en utflykt under Spanienresan. Det vi såg av Tanger var ingen hit tyvärr. Vi blev lurade varje dag, vi blev hotade och jag blev bespottad, men vi fick varsin fin fake-tatoo och en snygg salladsskål med oss hem som kompensation), Kenya (jobbade i), Luxemburg (åt i med Lotta och Nils), Norge (åkte längdskidor och firade nyår i). Och Holland fyra gånger, om man räknar mellanlandningar på Schiphol. Men det känns tveksamt, även om en av dessa mellanlandningar innefattade ett mindre drama i form av att mitt ressällskap missade planet och jag fick åka hem allena trots mina digra försök att hålla planet på marken. 

Är det något du saknar år 2013 som du vill ha år 2014?
Ett husdjur. Men det är fortfarande inte realistiskt eftersom jag 1) bor för litet 2) jobbar långt hemifrån 3) inte kan ha djur på jobbet, så det är mest önsketänkande. Jag siktar på att ta en fet djurrevansch när det passar bättre istället. 

2012 var det pengar som saknades. Jag tror att minnet av min barskrapning då gjort att jag hållit extra bra i slantarna i 2013. 

Vilket datum från 2013 kommer du alltid att minnas?
5 maj, när jag på darriga ben gjorde slut med gamla jobbet efter att ha signat med nya. 12 augusti, när jag jobbade min första dag på nya jobbet. 1 april och 12 oktober.

Vad var din största framgång 2012?
Att jag fick mitt nya jobb och vågade släppa tryggheten i det gamla. 

Att jag sprang tolvanloppet. Jag hade tänkt att promenera, men fick feeling och draghjälp av en främmande tjej, så sprang i princip hela vägen, trots sjuka uppförsbackar, stekande sol och fysiska krämpor. Sen kunde jag inte gå, men det var det värt. Jag vet inte om mina föräldrar har hämtat sig från chocken och stoltheten ännu. 

Förra året var det också ett lopp. Det var kortare, men det längste dittills och jag hade ett fiskben i halsen så det var ändå en rätt stor bedrift. Med den här avancemangstakten kommer jag att springa ett Maraton om ungefär 15 år.

Största misstaget?
Säkert många, men inget jag kan komma på. Inte så ödmjukt skrivet, inser jag.

Bästa köpet?
Förra årets bästa inköp (tvättmaskin och guldpaljettshorts) känns outstanding jämfört med vad jag köpt i år. I år har jag mest gjort felköp. En kavaj som nopprar. En väska som jag inte använder så mycket för att den är svår att stänga. En sjal som blev missfärgad i ett ösregn. Ett par snygga byxor som är alldeles för stora om inte magen är superuppsvälld (vilket den i och för sig ofta är). En enkel tubklänning som fick rödvinsfläckar efter två dagar när jag gick ut med soporna i den. Nä, jag tror att årets bästa får bli min gosiga Soft Goat-tröja. Och ja! Min super-flattering Issa-klänning såklart! I övrigt inget som sticker ut.

Däremot har jag fått världens finaste tavla med mig och Peter på. Eller, det är Holly Golightly och Darth Vader som dansar tryckare, men den symboliserar oss.

(Jag har använt guldpaljettshortsen från förra året en gång till. De funkar även i Los Canos de Meca visade det sig. Och tvättmaskinen går varm, och jag njuter av den varje gång jag tvättar.)

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Den fina, ovan nämnda tavlan. Att vi överlevde fallskärmshoppet. Att jag överlevde Eclipse på Grönan. Mitt nya jobb. Att det går bra på mitt nya jobb. Alla resor. Peter. Alla vänner. Att mina föräldrar är så bra och ställer upp när det krisar. Min nya, världsbästa kör Vocal Rhapsody Group. Alla spelkvällar under julhelgen.

Vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2012?
Just give me a reason med Pink. Dels för att vi sjöng den med kören, dels för att vi spelade den för fullt på Mallis, dels för att Peter och hans bröder sjöng den på Katta och Mattias bröllop.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med andra år?
Gladare tror jag, på ett lugnt och balanserat sätt. Definitivt gladare än 2012. 2013 och jag har haft ett bra samspel, även om vi haft våra duster!

Vad önskar du att du gjort mer?
Inget. Jag är rätt nöjd. Jag har nog gjort det mesta som jag har velat: rest, tränat, utmanat mig själv... Ska jag säga något så är det nog att träna upp mitt knä ännu mer. Åkt och hälsat på farmor och mormor.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Snoozat. If you snooze you lose. Men det är så förbaskat skönt!

Favoritprogram på TV?
Copy paste från förra året: Solsidan. Det enda programmet som jag aktivt försökte se på TV, och det enda programmet som jag såg till att se på nätet om jag missade det på TV.

Bästa boken du läste i år?
Fasen, jag minns inte vilka jag har läst. Vad sjukt. Den senaste som var väldigt bra var i varje fall Bea Uusmas Expeditionen.

Största musikaliska upptäckten?
Lana Del Rey och Monika Z har gått varma i år.

Något du önskade dig och inte fick?
Chansen att resa till Toronto i maj för att hälsa på Filippa och Erik. Den resan gör jag i påsk istället, så det känns helt OK. 

Vad gjorde du på din födelsedag 2013?
Gick en lång promenad i solen på Drottningholm med mamma och pappa, bakade scones och åt middag i väldigt gott sällskap. 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Absolut, men inget som jag skriver om här.

Vad fick dig att må bra?
Den evighetslånga semestern. Nära och kära. Många, långa promenader i naturen. Träning. Djur.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Kör ett klassiskt kort och säger Christian Bale. Jag har hört att han är crazy men det spelar ingen roll - det är ändå bara på låstas. 

Vem saknade du?
Mina expatvänner som gör livet här hemma så mycket tommare när de lyser med sin fysiska frånvaro. Det är tur att Whatsapp finns! 

De bästa nya människorna du träffade?
Mina nya härliga kollegor som får mig att skratta varje dag.

2012 var det mina Sydafrikanska vänner Birgitta och Graham. 

Mest stolt över?
En väldigt fin feedback som jag fick på mitt utvecklingssamtal på jobbet. (copy paste från 2012, men stämmer likväl). Och Tolvanloppet. Och fallskärmen.

Högsta önskan just nu?
Copy paste från 2012:
Att alla var snälla mot varandra. I stort och smått. 

Att folk inte slog djur, barn och kvinnor. 

Att folk inte var så ignoranta när det kommer till moder natur utan tänkte långsiktigt. 

Att WWF inte behövde ha kampanjer mot tigrar som dör, isbjörnar som driver ensamma på isflak och noshörningar som skjuts.
 
UA-15346828