Grand revisited

Idag spenderar vi långlunchen på andra Grand, det i Camps Bay som är min favorit. De lyckades inte alls lika bra med att grilla calamaris. Och servicen är långsam. Jag befarar att det ökända Camps Bay i högsäsong-syndromet har slagit till. Dock har jag inte sett de beryktade feta, öppna, dyra bilarna med stora, svarta, pälsklädda, bling-blingade, Johannesburgare än. Jag håller tummarna för att de kommer.

Bevis

Ja, jag använder bilbälte (men glömmer ibland solcreme).

Julklappar!

Igår var det julklappsutdelning vid poolen, med rim och allt! Inte så juligt, men väldigt mysigt!

Brunch

Idag firade Maggie och jag att jag inte hade malaria, att vi lyckades hitta poolfilterlocket och att jag kunde byta mina julklappsbyxor, med en lunch på Grand on the Beach. Gott (trots att doktorn förbjudit mig att äta mejeriprodukter och fett i några dagar, utan istället knapra antibiotika)! Jag fick smarriga grillade calamaris, Mags en arrabiata.

På väg till Lesotho!

Nu är vi i metropolen Bloemfontein, dit vi flög för att komma närmare vår pulgrimslika jul i Lesotho. Sammanfattning av staden so far: Här vill man inte bo.

Jultomten ar tidig i ar

Varldens gulligaste Maggie motte upp med fina, juliga, svenska presenter i Maputo. Love!!

Lussebullebak

Pappa Flanders skickade ner recept och saffran. Så idag har vi börjat dagen med att baka! Gött!

Orättvisa

Jag inser att jag precis gjort OHA orättvisa i föregående blogginlägg. De har visst infoskyltar. De består av vanliga A4 som sitter upptejpade här och var på väggarna. Jag sitter snett under en som med stora bokstäver (skulle gissa på Calibri fet 42punkter) säger "read this now". Under rubriken ser jag fyra streck, som jag anar är rader av text (TNR 10 punkter?). En annan liknande skylt har rubriken "Don't waste your time..." (TNR, fet, 36 punkter). Utmärkt sätt att kommunicera sitt budskap, eller hur?

T.I.A.

Är just nu på Office of Home Affairs för att förlänga mitt visum.

På det här kraftigt besökta kontoret jobbar de inte infoskyltar. Nej, istället måste man hitta någon att fråga om vart man ska gå. Den personen hänvisar en till väntrummet.

Och i väntrummet jobbar de inte kölappar, utan ett avancerat Hela havet stormar-system. När en person blir inkallad flyttar alla andra 30 köande en stol fram, eller bak, eller sidled, enligt ett avancerat system som jag ännu inte greppat. (Själv står jag och väntar på att få en sittplats i väntrummet, och givet ovan nämnda system så är det uteslutet att ta första bästa stol utan risk för att bli lynchad).

Risken att förlora sin plats i kön om man inte hänger med känns överhängande.

T.I.A. (this is Africa) känns extra gällande här.

Old Bisquit Mill

Väntar in Edo med en flaska vitt...

Visdomsord till omeletten

Back in town

Åter från Moçambique (eller Musse Pigg, som pappa Flanders säger) - rapport kommer senare. Nu med M&M och Edo på Superette, ett sååå schysst café i Woodstock, för frukost innan Old Bisquit Mill.

Stekt spindel

Jag sitter just nu i skuggan av ett parasoll och kokas sakta men sakert. Det ar varmt har i Joburgh. Restaurangen ar belagen pa an gard en liten bit fran flygplatsen. Hastar vandrar omkring fritt. Pizzan var frasch.

Och jag har just sett min forsta afrikanska husspindel. Stor som en femkrona var den, inklusive benen. Han sag faktiskt ganska snall ut dar han satt pa badrumsvaggen. Men jag valde en annan toalett.

Chinese

(Om nagon undrar over franvaron av prickar och ringar over vissa a och o, kan jag meddela att jag gor detsamma. Igar nar jag skulle svara pa ett sms kom jag at en knapp som andrade till kinesisk knappsats, vilken i mina ogon forvisso mest liknar en klassisk dumb phoneknappsats innan T9's tid, men utan svenska bokstaver.

Resultatet ar att jag nu far skriva sms som pa den gamla goda tiden, att jag tvingas inse att jag inte  kan tillrackligt om min telefon for att andra tillbaks, och att jag nu kan skriva pa kinesiska: 噢嗯机替补体-太家庭！Tanka sig va?!)

Money money money

Vi ar pa flygplatsen och forsoker kopa Mozambiquepengar. Det gar inte. Det gar tydligen bara att kopa i Mozambique (nagot som jag garna hade blivit informerad om igar nar jag var runt pa olika banker och forsokte vaxla). "And remember not to bring any money out of the country when you leave!". Verkar det som att Moz har en stark valuta?

Mot Mozambique!

Tjoflojt, nu ar vi pa vag mot Mozambique, Maggie och Michael!

Skont med en ledig vecka helt utan masten och borden (forutom att komma ihag att ata malariatabletterna)!

Fest pa italienska ambassadorens residens igar...

...och vi som bara ville vara hemma och packa. Men flickan som sag ut som en tartdekoration var iaf underhallande!

Italiensk TV

På italiensk TV visas program där barn tävlar i att sjunga opera. Och i nästa program är den kvinnliga presentatören halvnaken, medan hennes manlige kollega är dubbelt så gammal och kostymklädd. Man undrar när det börjar gå utför?

Näsa vs Skylt

Igår när vi var ute och gick gjorde jag en klassiker: promenerade rätt in i en vägskylt med näsan före. Den (skylten alltså, inte min lilla mininäsa) kan tyckas stor och svår att missa, men min hatt lyckades dölja den helt. Oklart dock hur jag kunde undgå att se stolpen - så stor är trots allt inte min hatt - men så var det i varje fall.

Själv kunde jag inte sluta skratta, eftersom det måste ha sett så obeskrivligt roligt ut. Edo, det enda vittnet, hade dock inte vett att se humorn i det, utan verkade mest bara väldigt orolig (för min näsa eller för mitt psyke kan man undra?). Otacksamt tycker jag, när jag bjöd på en sån fin show.

Konsert...

Ikväll var vi på konsert i Kirstenbosch Garden. Lira sjöng (har ingen aning om hem hon är även om hon tydligen är väldigt stor här, men hon har i varje fall ett passande namn för en musiker)...

... Och picknick

... Maria och Reshma var en del av sällskapet på picknicken. Trevligt trevligt!

Daim

Fan också. Jag som lyckats så bra med att inte äta godis på jättelänge. Och så idag mailade Maggie och undrade vad vi ville ha från Sverige. Jag svarade "Inget godis, då äter jag bara upp det." Och plötsligt hade ett litet Daimfrö såtts i mitt huvud. Det var flera veckor sen jag tänkte på den där ljuvliga, hemska påsen dom F var så snäll och hade med sig. Men nu står den framför mig och delar uppmärksamhet med min dator. Mmm, få saker går upp mot svensk choklad!

Zlatan, Zlatan, världens bäste Zlatan!

Ligger och kollar på italiensk fotboll i bakgrunden. Milan vs ett lag i gult och blått. Zlatan dominerar. Hans namn är det  överlägset mest omnämnda av kommentatorerna. Respekt.

Luddiga vänner

Idag har vi hängt med Mickel-kopian på katthemmet. Han visade sig vara en hon. Väldigt kelen och helt underbar. För alla utom Edo, som bevisade att hans allergi faktiskt inte är en påhittad ursäkt för att slippa djur. Men jag väljer att se positivt på det: 15 minuters gosande med kissarna resulterade i enbart 5 minuters snuva och klåda. Det är ändå helt ok och absolut uthärdligt, ur mitt perspektiv. Edo är inte lika positiv, men jag hoppas och tror att det kommer att ändras.

Sen fick vi hänga med Marias roomies supermysiga, uppenbarligen icke allergiframkallande, gamle hundfarbror under hela middagen, så jag är nöjd med dagen!

Bentley Polo Invitational

Nu på poloevent med Bentley. Vackert folk, flotta snittar, snygga bilar, sol och polo med allt vad det innebär i form av gulliga hästar och manliga män. Jag trivs som kossan på ängen!

Showtime

Igår var vi på en riktigt cool one man show: en kille som hette Ennio mimade till olika kända låtar iklädd papperskostymer. Låter hyfsat udda och väldig tråkigt, men var otroligt underhållande och värt att rekommendera - spana in på tuben.

Min favorit var när han var utklädd till Monalisa - en outfit som jag absolut ska testa på nästa maskerad.

(Hans första outfit var som sovandes i en säng, och jag kom osökt att tänka på när Cissi och jag var utklädda till madrasser ackompangerade av Bella och Maggie som bäddset på Parbors 30-årsfest - ljuva minne!).

Förnedring

Förnedring är när ens pojkvän kommer hem, viftar med ett måttband och säger:
- Kom hit, jag ska mäta din mage.

Och sen skrattar när han ser resultatet, för att jag är nästan lika bred som han. Någonsin funderat på om det är DU SOM ÄR FÖR TUNN, EDO?

Men jag är i varje fall rätt många centimeter från riskzonen för hjärt- kärlsjukdomar. Det var tydligen det som var syftet med förnedringen.

Ensam på stranden

Skön promenad idag: vaknade tidigt och är helt ensam på Clifton 1&2, bortsett från några byggarbetare.

Tidvattnet är lågt, så för första gången på den här resan kunde jag gå på stranden hela vägen utan att behöva klättra på klipporna. Solen strålar, men en skönt svalkande vind hindrar överhettning.

Sammanfattningsvis: man kan ha det värre.

Moses och jag

Hann precis till Moses Beach innan tidvattnet kom. Även det första gången i vår som jag kunde gå ner på stranden. Fint!

Dagens låt

Den här låten har jag på hjärnan just nu. Den framfördes med bravur på italienska skolans End of the year concert som vi var på i lördags, och känns som en given hit. Se bara på antalet views på You tube.

Lunch

Har just avslutat lunch med Damian som har gepardgården. Klart inspirerande människa som går sina synd vägar - häftigt! Jag ser fram emot att komma till hans reservat och se vad han gör, och få gulla med stora katter såklart!

Enda problemet är att gepardbebisarna äter färska kaninhjärtan till frukost, lunch och middag, så det kan bli något av en master conflict för mig att ordna mat till dem...

Frestad

Jag måste säga att jag är frestad att löpa underkläder av den här killen.

På parasolljakt

I stillastående köer. Det går sådär. Tur att jag inte har bråttom, att jag har en cab och att det är underbart väder.

Italians: Love them or leave them

Vi var på middag igår med ett par filmregissörer från Italien som är här för Italian Film Festival i CT. Gustav och Luca var två riktigt coola katter, visade det sig. Suuupertrevliga killar, som steg ännu mer i mina ögon när de berättade att deras första film, som är en dokumentär om homofobin i Italien, bidrog till att gaypar äntligen vågade komma ut - ingen liten bragd direkt.

Helt galet dock att detta par i 35-årsåldern var Italiens första "publika" gaypar - jag trodde att Italien kryllade av öppet homosexuella, men icke. Inte ens i Milano. Konstigt, och sorgligt. Men bra att de verkar ha lyckats göra något åt saken.

Ser fram emot att se deras andra dokumentär, Italy: Love it, or leave it ikväll.

Från kloka Karincecilias blogg...

Hjärntättad

Det är lustigt det där med stress. För första gången på länge länge är jag inte stressad över jobb, eller universitetsstudier eller läxor.

Istället är jag stressad över att jag är mer eller mindre ledig och inte uträttar något.

För det enda jag gör här är: pluggar PR, pluggar italienska, hjälper till med att starta en TV-produktion, hjälper till på ett katt- och hundhem, tränar 5 gånger i veckan, läser böcker, inreder lägenheten och ställer upp som min pojkväns "perfect spouse" på diverse tillställningar..

... och det är ju ingenting.

Det är otroligt att vad som borde kännas som en avslappnande semester känns lika skamfylld som en gräddtårteorgie för en bantare. Och det bara för att jag inte är till nytta för någon annan än mig själv (bortsett då från geparderna, katterna, hundarna och Edo).

Snacka om att man är hjärntvättad av västvärldens prestationskrav.

Nej, skärpning! Från och med nu ska jag till 100% uppskatta och njuta av den här resan för vad den är, och minnas att jag innan jag åkte benämnde den som VAMS 2011: Vård Av Mig Själv.

En kvinna är mer än fyra män

Nu kom just vår utegrupp, tjoho! Äntligen kan vi äta utomhus sittandes vid ett bord och inte liggandes i en solstol.

Jag gillar konceptet med leveransen: vi fick i fredags reda på att det skulle ta 2-4 dagar. Och idag ringde transportfirman på dörren. På tid, vilket jag inte vågat hoppas på. Men helt oanmälda.

De verkade bara utgå från att någon skulle vara hemma vid 11-tiden och kunna öppna. Vilket jag tack och lov var, eftersom min bok är för bra för att kunna slita sig ifrån, annars hade jag varit på powerwalk.

Sen följde lite förvirring över hur det stora, stora bordet skulle komma in genom den lilla, lilla dörren. Tack och lov kom en vis grannfru till hjälp och tipsade om köksdörren. "Four men couldn't figure it out, but one woman could", som hon förnöjt konstaterade. Jag skämdes eftersom jag inte var that one woman, men men till nästa gång vet jag.

Lunch

Stackars stumpnos! Bara namnet låter ledsamt. Att han dessutom grillas och äts upp är ännu värre! Det låter som en kusin till Maja Gröddnos som råkat illa ut.

Snejki snejki

Vi är på väg upp till Paternoster på weekend, och höll precis på att köra över en 1,5m lång, gulbrun orm som ringlade över vägen. Uuuh!

Det här är Edos andra snake encounter här, på lika många besök...

Fint

De flaggar för Sydafrika, Sverige och Italien (och USA). Det tar vi som ett gott tecken.

Konstigt

Idag hände något konstigt. Jag körde till yogan, och skulle parkera i regnet på Kapstadens motsvarighet till Sveavägen. Eftersom bilen inte har glas utan suddig plast till bakruta, så är sikten rätt ospecifik bakåt, speciellt om det regnar. Man ser "att", men inte "när", liksom.

"Att" och "när" i form av "att det står en bil bakom", men inte "när det är dags att stanna när man backar". Så jag backade in i den stillastående, nya bilen bakom mig när jag skulle fickparkera.

Föraren, en taxikille, skrek "How you drivin', man?!", och hytte med näven (gissar jag, jag såg inte). Framför mig stod en kvinna som tittade på mig med sån skepsis och avsky som om jag hade dödat hans nyfödda bebis, och nu tog ny fart för att döda hennes (hon var parkerad framför mig). Jag stack ut huvudet och ropade bakåt ett skärrat "I am so sorry!".

Och då hände det märkliga. Medan kvinnan fortsatte att stirra argt, så kom den påbackade mannen till undsättning och hjälpte mig att parkera. Sedan jag tackat för hjälpen gav han mig ett glatt leende och gick tillbaks till sin bil.

Visst, fallet hade säkert varit annorlunda om hans bil blivit skadad - nu klarade sig båda två utan en skråma. Men ändå! I Stockholm hade vederbörande bett mig fara åt helvete och ställt sig bredvid den gloende kvinnan med armarna i kors.

Sen skulle jag hitta till yogan (jag fick skjuts av Nikki första gången jag var där). Då fick jag hjälp av en tiggare, som lotsade mig genom den omärkta byggnadens myller. Självklart för att få några kronor som tack för hjälpen, men, återigen, ändå! Klart imponerande!

Dessa två vänliga själar var precis vad jag behövde när jag stressad och var sen till yogan.

Namaste.

Mot kissarna!

Innan italienskan var jag nere hos DARG i Hout Bay och hälsade på deras hemlösa katter och hundar. Min plan är att ta hem alla, men jag är osäker på om pseudo-allergiska Edo kommer att tillåta det. Om inte annat hoppas jag kunna hjälpa till som volontär, och samtidigt få lite mysigt djurhäng. Det bästa är att de har folk anställda som städar alla rum och inhängnader, så arbetet skulle mest bestå i att klappa katter och promenera hundar. Helt OK.

Inte lika söt...

När man druckit av björnen ser han mer ut som en Scream-björn.

Gullig!

Kan det här vara världens sötaste latte? Känns nästan hemskt att dricka upp den lilla björnen... Nu instängd på Vida e Caffe i väntan på yoga och regnuppehåll. Det är bra för italienskastudierna om inte annat!

Italienska för nybörjare

I morgon är det dags för min andra italienskalektion för Consuelo. Hon är inte alls elak och läskig och gammal som jag hade föreställt mig, utan trevlig, snäll och i min ålder. Det (snällheten och trevligheten) bevisas att hon ler uppmuntrande varje gång jag lyckas räkna till tio, säga hela alfabetet eller stava till L-E-O-N-E, S-O-L-E, eller T-O-R-T-A.

Sammanfattningsvis får jag mängder av beröm för att prestera som en sjuåring. Jag gillar det.

Idag var vi på ceremoni. På en militärkyrkogård, 1,5 h utanför Kapstaden. På vägen dit hjälpte jag Edo att repetera sitt tal, i sann god flickvänsanda. Väl på plats var det kransläggning, tal, mässa och mingel.

Jag kände mig i vanlig ordning förljugen under gudstjänsten, och extra mycket så den här gången eftersom den var katolsk. På italiensk-katolska mässor sjungs det väldigt mycket, men inte "Nu ska vi sjunga psalm 87", utan helt utan att prästen säger något (eller vad vet jag, det var på italienska) så bryter alla ut i sång, eller bön, eller något. Lite sektaktigt, om jag får tycka.

Och sen kom problemet med nattvarden. Att äta eller icke äta, det är frågan. Om jag väljer att knapra kex känns det som att göra intrång på någon annans religion. Om jag inte gör det så känner jag mig som en hedning. Jag valde att vara hedning.

7 timmar tog utflykten allt som allt. Det får jag casha in mot 3,5 timmars sällskap av Edo på hästryggen. En helt OK deal.

Halvlyckad shopping

Idag skulle vi göra ett nytt försök att köpa utemöbler. Det gick sådär, eftersom allt stänger kl 13 på lördagar i det här låtsaslandet. Söndagar ska vi inte ens tala om, då är allt stängt. Vi lyckades i varje fall hitta och reservera en snygg utegrupp som eventuellt kan passa.

Hur som haver insåg vi att loppet var kört för övriga butiker, så vi styrde kosan mot Old Bisquit Mill för lunch istället. Helt ok får man ändå säga.

Riddare vs drakar

"Åååh, Macs är bara såååå braaaa, de strular aaaaaldrig!" My ass they don't!

Istället för att göra det jag planerade igår spenderade jag 39 minuter med Niklas på Apple support, för att få hjälp att installera Java. Vilket jag redan gjort. Två gånger. Tydligen hade jag gjort misstaget att vara naiv nog att tro att den senaste versionen var den jag skulle ladda ner i djungeln av Java-versioner på Mac's sida. Och lika naivt hade jag tryckt på knappen "Download Java" på Javas egen hemsida. Logiskt, tyckte jag, men då hade jag glömt bort att ingenting som har med teknik att göra är logiskt.

(Niclas hjälpte mig även att stänga av och starta om datorn. Enkelt, kan tyckas, men icke. Bara det tog 15 minuter och åtskilliga tvångsavlutnings-knapptryckningar. För av någon anledning valde mailen, som bara funkar till 50 %, att vägra avslutas. "Macs strular aaaaaaldrig".)

(Och nu vet jag att någon vis person, typ Pappa Flanders, kommer att säga att "Jahaaaa, men det verkar ju som att du fått något virus eller något. Har du virusskydd?", så jag svarar direkt: Men inte vet jag! Jag har betalat 11 000 kronor för en "logisk dator som aldrig skall strula" för att slippa veta sådant. Så.)

Sen gjorde jag det stora misstaget att lägga på luren med Niclas. Att jag inte lärt mig efter 30 år att man aldrig, under några som helst omständigheter, skall lägga på luren med en IT-människa innan man kollat att problemet är löst. Speciellt om det är mer än 10 minuters väntetid.

Uppgiven, utlämnad och med gråten i halsen ringde jag istället Östgöta Enskilda Bank, för att se om de kunde hjälpa mig (det var trots allt deras hemsida som jag hade problem med). Och då svarade David. Min hjälte i cyberrymden. Han var som en blekingsk modell av min favorit på IT, Ronnie.

David, oh David. Med förståelse, humor och expertis guidade han mig igenom skärselden. 48 minuter senare var problemet löst. Ett inte så litet problem med andra ord, och David fick fundera både en och två gånger hur han skulle lösa det. Han kopplade till och med upp sig på min dator för att se exakt vad som pågick.

Jag gillar det, när de kopplar upp sig. Det är 2010-talets motsvarighet till att bli räddad av en riddare på en vit häst: en kunnig man som med stort mod kastar sig in i striden och räddar en från draken (alltså datorstrulet och all frustration som är kopplad till det).

Och så, 1,5 timme senare kunde jag äntligen skaffa e-legitimation.

Högst upp på min shit list: Bank ID. Bank ID är drakarnas drakar, de är Katlas och St Göran-och-draken-drakens fula avkomma i datorvärlden. Aldrig, aldrig någonsin har det varit smärtfritt att skaffa e-legitimation via dem, och det här var spiken i kistan.

Vitlök

Hm, den stora mängden vitlök igår är inte längre bara till Edos stora förtret. Även jag lider nu. Wuäch!

Bra dag igen

Bra och intressant möte med game reserven Inverdoorns coole manager, strålande, varmt väder, reseplanering med Maggie och god middag på Codfather (som styrdes av en kopia av God father), med maaaaassor av vitlök till de grillade skaldjuren, till Edos stora förtret.

Och så såklart en powerwalk med SR P3-dokumentär i vanlig ordning.

Och jobb från palmskuggan på terrassen och senare på balkongen i solnedgången.

Perfekt, in a nut shell.

Jungfrufärden avklarad...

... Med livet i behåll, ett stycke "Nice car!!" från en fotgängare efter 75 meter, och ett frieri med efterföljande konversation från en glad gamäng på bilflaket framför mig efter ytterligare 10 meter. Uppenbarligen är snygga bilar inte bara tjejmagneter...

I love Romeo!

Lycka! Underbara, metallic-mintgröna (metallic-mintgröna, bara deg!!!) Prins Romeo har äntligen blivit klar!

("Prins" för att han är väldigt fin, och ser ut lite som en groda).

Nu sitter jag bara och väntar på skattemärket, sen ska jag ta en jungfrufärd ner till Waterfront och köpa mig en fin nyckelring!

Veteraner

Bilkåt som jag är dreglar jag över alla skönheter i hallen MotoStars medan jag väntar, och önskar att jag kunde ta hem dem allihopa. Vår Mercedes-Benzkavalkad med veteranbilar på Falsterbo Horse Show hade kunnat få sig ett fint tillskott härifrån.

Middag med Pirelli och kossor

Åt middag med Edo och ansvarige för Pirelli i SA på 95 ikväll. Mycket business-snack, som blev intressant för mig först när vi började prata marknadsföring och sponsring. Fram tills dess kände jag mig mest som någon form av kuttersmycke, vilket verkligen inte passar mig. Betty Draper i  all ära, men det är hennes klänningar jag vill åt, inte hennes liv.

Och så kom kocken, Giorgio, och hängde med oss. Edo och jag bokade in att vi skall följa med honom till hans gård i Karoo i slutet på november för att titta på djurhållningen - en resa som initierades av Giorgio med anledning av min vegitarianism: han vill visa hur bra hans djur har det, och att man absolut kan äta upp dem med gott samvete. Jag är ytterst tveksam till om jag kommer att konvertera, men ser mycket fram emot att få klappa alla hans 1 000 kor och 3 000 får.

(Vi får för övrigt se vilka söta djur jag drömmer om i natt - hittills har det varit lejon och delfiner, väldigt angenämt!)

På gymmet

Sitter i relaxavdelningen på mitt fina gym och äter nudelsallad i väntan på att mitt pass ska börja. Och idag eller imorgon kommer Romeo (bilen)! Förhoppningsvis. Manana manana.

Bra dag!

Helgen i övrigt

Efter lördagens shopping avlöpte helgen fortsatt bra:

I lördags hade vi Bruno, Nikki och deras döttrar över på middag. Jag övertalade Edo att svänga ihop sin berömda Carbonara, och jag ansvarade för sallad och jättefina capresetorn (åt precis upp det sista, så det blir ingen bild tyvärr). Capresetornen skulle ha varit förrätten, men vi var lite osynkade i köket och glömde kommunicera med varandra, så de fick bli huvudrätt istället. Så kan det gå. Gott har det i varje fall.

Igår var Edo på nåt möte på dagen, och jag stannade hemma och fixade. Fixade = gick en power walk, läste på terrassen, och förberedde det stora jobbet att packa upp Edos nya servis som legat i sina lådor sen i mars. Edo visar sig vara väldigt lik morfar i det att även han köper dyra saker som är liiiite för fina för att användas. Så nu är Villeroy & Boschservisen, kristallglasen och finbesticken på plats i skåpen, men de ska INTE användas, förutom till jul, typ. Nej, det vore onödigt. Hm, ja, nästan lika onödigt som att köpa saker för dyra pengar som sen bara står och tar plats i skåpen.

Sen middag hos Angelo, italienaren som tog operan till Sydafrika, med lite annat operafolk o Lucio och Ranete. Kan inte säga att jag hade mycket att bidra med till diskussionen, men jag hade sällskap av tre andra som inte heller hade koll. Alltid något.

Shopping!

Idag har vi storhandlat! Ett litet frukostbord med stolar (gjorda av gamla franska ekfat), en mixer och lite örter med krukor till det tråkiga köksfönstret, med mera. Och jag fick ett par ballerinaskor. Hurra!

Tillbaks på Old Bisquit Mill

Med Hanna och Edo. Hög stämning, Johnny Cash och massor av provsmakningar!

Jag tar tillbaka

Brad Pitt-filmen var inte alls så bra. Den uppvägdes inte ens av att vara en Brad Pitt-film. The tree of life var mest bara väldigt konstig.

Edo somnade 15 minuter in i den 2,5h långa filmen. Själv satt jag mest och tänkte på att den påminde om Honung, den väldigt tysta och otroligt långa film som vi råkade hamna på på min födelsedag förra året. Även under den gick folk under föreställningen, och dialogen var ungefär lika obefintlig.

Fredagkväll

Perfekt fredagskväll: Louis Vuitton-shopping (nyckelring för att slippa se den fula fjärrkontrollen till grinden), sushikarusell och snart bio med Brad Pitt. Mmm...

Grattis Pappa Flanders!

Världens bästa Pappa Flanders fyller år idag!

Jag kunde tyvärr inte vara med och uppvakta med tårta på sängen, men han fick i varje fall en fin och rejäl tårta av mamma. (Han är extrem motståndare till mammas och min nya tradition att ersätta tårtan med frukt, och fick vatten på sin kvarn för ett par veckor sedan när jag fyllde år och fick kaktusfrukt som var snygg att se på men verkligen inte smakade någonting).

Jag ringde och sjöng, och lyckades lära en morgontrött Edo Ja må han leva på 5 minuter, så han bidrog till sången med imponerande resultat.

Hip hip HURRA!

Äntligen!

Jag tror att jag hittat mitt gym! Jag blev rekommenderad Zone Fitness av Federica, en kompis till Edo.

Spana in detta:
- beläget i Wellness Warehouse, där jag sitter och arbetar på dagarna, 10 min med bil hemifrån
- women only
- fräscht och stylat (tyvärr i vinrött och beige och inte den fantastiskt kitschiga rosa inramningen som på Curves, men låååångt ifrån öststats-känslan på hemska, deprimernade Virgin)
- yoga, pilates och en massa andra bra klasser
- PT för 170R/h
- dusch (sug på den, Curves!) med hårtork (sug på den, äckel-Virgin!)
- SPA-avdelning, men jacuzzi, bastu och tan can
- Relaxavdelning med möjlighet till häng på takterrassen, där man kan ligga och läsa och lyssna på musik till en kopp the

Tutti balutti för 350R/månad. Tror knappast att det kan bli bättre!

Fredsmäklare

Efter stora meningsskiljaktigheter rörande regler och syfte med Scrabble, som nästan resulterade i att jag för första gången i mitt liv höll på att avbryta spelet när vi invigde det i förrgår, köpte jag oss en fredsmäklare i form av en Scrabbleordbok.

To be continued.

Business!

Underbart! Jag har saker att göra!

Jag träffade just tigermannen från i lördags på ett något förvirrat men intressant möte: han har ett projekt som han behöver hjälp med, som består i att producera en TV-show där kändisar åker runt på olika game reserves och tittar på deras arbete med gepardkonservering.

Hittills har han idén, ett gäng intresserade game reserves, två intresserade TV-kanaler, ett extremt djurintresse och en hyfsad slant pengar. Det han saknar är ett pilotavsnitt, struktur och en större slant pengar.

Men han verkar ha bra kontakter. "Call Johann Rupert, I know him well". Familjen Rupert är typ som en extremt djurintresserad familjen Wallenberg i Sydafrika, så det är ju en hyfsat bra start.

På något sätt påminner tigermannen som käre Jonas Bergström: full av idéer och kontakter, men kanske inte lika full av struktur.

Det här blir spännande!

Som i Båstad

Det är inte bara i Båstad under tennisveckan som ett visst bilmärke får privilegier att parkera - även i vårt hus, av någon anledning. Udda i ett bostadshus, kan tyckas, men men...

Internationella pastadagen

Några mer än vi som firat?

Vi åt typ bästa pasta någonsin, på Magica Roma i Pinelands. Kocken hade en Klass 1-hockeyfrilla och ravebyxor, men lagade mat som en gud!

Curves

Jakten på gym fortsätter. Marianne tipsade om att det finns ett Curves i Sea Point, så jag kollade upp det. Mamma går hos dem i Bromma och är frälst.

Efter mitt besök där idag förstår jag varför: det är lika mycket en sekt som ett gym. Weight loss verkar vara deras mantra. Allt går i rosa och lila. Den proffsigt supertrevliga säljaren Bianca lade orden i munnen på mig när hon gick igenom sitt frågeformulär, på ett sätt som aldrig hade accepterats i en domstol: "So you do think health and attribute are very important factors?". Musiken var discoversioner av Michael Bolton. Allt för att passa in på 50+-hemmafruarna. Haleluja!

Men det var rent, fräscht, rosa och inspirerande. Dessutom billigt. 

Imorgon blir det provträning.

Presenter!!

Världens bästa Edo är allt bra gullig! Idag kom han hem med två presenter till mig: en bok om Steve Jobs och ett Scrabble - han är trött på att jag spenderar all min vakna tid spelandes Wordie feurdie, vilket han inte kan vara med på eftersom han har en BB stackaren. Så nu med ett riktigt spel kan även han vara med i matchen. Undrar om han vet vad han gett sig in på...

Balance, I miss you!

Följde med Edo till hans gym, Virgin Active, för att eventuellt signa ett gymkort hos dem. Vilken sorglig upplevelse. Jag visste det innan, men blev nu väldigt medveten om hur fantastiskt underbara Balance är.

Tänk er raka motsatsen till Balances följande positiva attribut: ljust, designat, inspirerande, hårtork och salongsschampo i omklädningsrummet, låg ljudnivå, fläktar som inte dånar.

Då får ni istället: en trött Friskis&Svettiskopia. Allt till det inte så ringa priset av 600:-/månad.

(Var på systerklubben i Sea Point tidigare i veckan - klart mindre öststatskänsla, men mer folk och dyrare. Dyrare! Just Virgin Active verkar ha missat att vi är i ett billigt land.)

Suck.

Jakten fortsätter.

Frukten av mitt arbete

Vår städerska Eunice gav mig en komplimang idag: "Det har blivit SÅ fint här sedan du kom! Det märks verkligen att det har flyttat in en tjej i huset! Du är en bra kvinna!". Jorå sattää, det kan nog bli en bra hemmafru av mig med.

Frågan är bara om jag är intresserad av det...

Lunch i Franschhoek

På väg hem från en födelsedagslunch med kompisar till Edo i Franschhoek med två riktigt roliga och ironiska par och fantastisk mat på Chamonix vingård.

Nu ska vi vidare till Woolworths för att köpa förnödenheter till hemmet. Yei!

Frukost och inventering

Just avslutat frukost på terrassen. Nu håller vi på att inventera lägenheten.  "Inventera" innebär i det här fallet att jag röjer, kastar, ställer undan och gör en lista över saker att köpa, medan stackars Edo står bredvid och handfallen ser på hur jag invaderar och erövrar hans hem, med en blick som består av lika delar fascination, beundran och pur skräck.

Födelsedagskalas och bebisar

Heather, en kompis till Edo, fyller 40 och nyår in till kalajs på sin tomt i Hout Bay. Garden party, trodde vi. Sittande middag, visade det sig. Förvisso i trädgården, men med ett stort tält, vita dukar, bordsplacering, tal, 80 gäster, catering, American style. Klart trevligt! Stackars Edo fick stanna hemma och kurera sin förkylning, så jag åkte dit med Maria istället.

Träffade bl.a. en man som jobbade som djurterapeut och hjälpte lejonbebisar, tigerbebisar, geparder och vargar. Vi ska höras i nästa vecka och se om jag kan hjälpa till på något sätt. Av hans bilder att döma var alla djurbebisarna väldigt keliga, så jag kanske kan ställa upp som förste kliare.

Valar, delfiner och Sälen

Nu är det mycket sjödjur.

I torsdags var F och jag i Hermanus och tittade på valarna (och överlevde körturen utan problem). Riktigt coolt, och riktigt många - vi såg säkert 15-20 stycken små 40-tonsbjässar som hoppade runt i vattnet och hade sig. Edo såg 5 när han var där, så jag tror vi hade tur.

Och igår tog vi en promenad, som egentligen inte var så mycket en promenad son en klättringstur på klipporna pga högt vatten, på Clifton, och såg minst 10 delfiner som tumlade runt och hade sig några meter ut i vattnet. Edo har aldrig sett nån här, så i det fallet vet jag att vi hade tur.

Och Sälen då? Well, vägen till Hermanus såg mer ut som svenska fjällen i närheten av Sälen, än Sydafrika.