Idag var vi på ceremoni. På en militärkyrkogård, 1,5 h utanför Kapstaden. På vägen dit hjälpte jag Edo att repetera sitt tal, i sann god flickvänsanda. Väl på plats var det kransläggning, tal, mässa och mingel.

Jag kände mig i vanlig ordning förljugen under gudstjänsten, och extra mycket så den här gången eftersom den var katolsk. På italiensk-katolska mässor sjungs det väldigt mycket, men inte "Nu ska vi sjunga psalm 87", utan helt utan att prästen säger något (eller vad vet jag, det var på italienska) så bryter alla ut i sång, eller bön, eller något. Lite sektaktigt, om jag får tycka.

Och sen kom problemet med nattvarden. Att äta eller icke äta, det är frågan. Om jag väljer att knapra kex känns det som att göra intrång på någon annans religion. Om jag inte gör det så känner jag mig som en hedning. Jag valde att vara hedning.

7 timmar tog utflykten allt som allt. Det får jag casha in mot 3,5 timmars sällskap av Edo på hästryggen. En helt OK deal.