Stressterapi del 2 - making progress

Som kontring till min omotiverat stressade resa till ARN i fredags kunde jag igår kontra med en total motsats. Som ett resultat av galen påsktrafik var det stillastående köer på väg till flygplatsen, vilket resulterade i att det in i det sista stod oklart om jag skulle hinna till incheckningen innan den stängde eller ej.

Och medan den vanligtvis så lugne Edo visade prov på att vara landsbroder med både Enzo Ferrari och hetska fotbollspelare och stressad kryssade mellan bilarna, satt jag lugn som en filbunke och visslade, och tyckte att det hela var mer spännande och roligt än stressande. Jag gör minsann framsteg! Och hann till inchekningen med 4 minuters marginal.

Jag berättade för mina föräldrar om detta, och de trode knappt sina öron. Man kan visst lära gamla hundar sitta.

Italiensk påsk

Jag tog tydligen ett lika stort som omedvetet kliv mot att bli fru Vitali i helgen. Bland annat var jag medbjuden på påsklunch hos Edos familj. Och då snackar vi inte familj à la Flanders, med mamma pappa barn, utan La Famiglia med syskon, syskonbarn, fastrar, farbröder, svågrar, svärmödrar, mormor och alla kusinerna. Hej hej. Jag imponerade i varje fall med ett "Mille grazie per l'invito. Il cibo stanotte era ottimo." och andra välvilliga om än inte jättelyckade försök till att prata italienska.

När jag tog avsked av mormor och moster höll de om mina händer länge och väl och gav mig en blick som jag inte riktigt kan tolka: "Herregud, må du inte gifta dig med vår Edoardo". Eller kanske "Herregud, må du gifta dig med vår Edoardo". Oklart. Det var iaf någon form av katolskt bedjande i blicken. Och jag som trodde att söndagen skulle spenderas på Riccardos soliga terrass i Argentario.

Stressterapi

På väg mot Arlanda nu.

Sällan har jag varit ute i så god tid (självklart inser jag att jag jinxar genom att skriva så, och att bussen kommer krocka, vägen vara avstängd eller min klocka vara felställd, men jag är så stolt att jag tar risken).

Och sällan har jag känt mig så ostressad.

Eller, det är en sanning med modifikation, eftersom det är inprogrammerat i mina gener att att ta sig till flyget = att vara sen till flyget. Så jag har en "Shit var jag är sen"-känsla i magen, men huvudet, den rationella delen, vet att så inte är fallet.

Just nu håller magklump och hjärna på att förhandla. Hjärna har inte riktigt lyckats övertyga magklump än, och inte konstigt det - vis av erfarenhet och med statistiken på sin sida har ju magklump all anledning att tro att han har rätt. Men det är slut på det nu.

Aldrig hade jag anat att antistressträning kunde vara så invecklat.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Glad påsk!!

Inga kommentarer.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Påsklunch på Bistro Berns

Myser med Katta o Maggie i solen. Perfekt start på påsken!

Published with Blogger-droid v1.6.7

en Johan special, helt enkelt

Published with Blogger-droid v1.6.7

Ögonmått

Linus från Kosmonaut är här och fulländar vår flytt på kontoret. Bra ögonmått har han! Ser fint ut- mindre fint ser det ut på vår gamla plats, eftersom bokstäverna rev ner halva väggen när de togs loss. You win some, you lose some.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Dagens outfit: Snart ingenting

Snöret i midjan på mina mjukisbyxor från 2002 gav just med sig, så nu hänger mitt liv på en skör tråd. Bokstavligt talat.

Published with Blogger-droid v1.6.7

En lysande affärsidé

Branis och jag diskuterar Spanien i sommar: Jag: Får se oxå om ytterligare någon vill haka på, jag har skickat ut info till lite olika kompisar. Branis: Lite olika kompisar...är det så dina latin lovers kallas numer ? ;) Jag: Haha, precis, det kommer att vara du, jag, förhoppningsvis Bella, och så ett rullande schema av heta latinos från hela världen, typ Nacho och Jesùs María, och ett gäng till. Jag undrar om de skall få stanna ett dygn var och lösa av varandra, eller om vi ska köra mer på en paradise hotel-grej, där alla kommer samtidigt men röstas ut en efter en? Tål att tänkas på! Branis: Förlåt...men NACHO? vad är det för ett namn. det är ju inte ens ett namn. Jesus är ju roligt! Roligt att säga också. cheeeeeeeeeeeeeuss. Jag tycker paradise hotel grejen fast vi har imunitet. det verkar mest glamoröst. Jag:Nacho är ett vanligt smeknamn om man heter Ignacio. Så hans föräldrar har troligtvis inte döpt honom som en hyllning till mexicansk mat, till skillnad från Jesùs Marias föräldrar som gillar gud så mycket att de bakat in två av tre familjemedlemar i sonens namn. Självklart har vi immunitet!! Jag ser framför oss hur alla pojkarna står uppradade på gräsmattan, du och lilla B står som jury uppe på balkongen, och jag går fram till alla som får vara kvar och säger "Jesùs Maria, quieres quedar aqui con nosotros?", och skickar upp dem en efter en till er på terrassen där en härlig sangriabuffét och lite tapas väntar. Sen när det bara är två kvar som väntar på besked tar vi en cliff hangerpaus och tar ett dopp i poolen, medan pojkarna hålls på halster. Och sen skickar vi hem en av de två. Resten av oss firar hela natten med grillade räkor och badbyxmodevisning som killarna står för. Vad säger du, skall vi finansiera biljetten och ett par nya sillisar genom att sälja in konceptet till TV3? Det känns ogjort, något helt unikt liksom.

snabbmakaroner och hot vårkväll med Jonas och Helena!!

Published with Blogger-droid v1.6.7

Resoholic

Jodå, igår bokade jag min tröstresa - på långfredagen bär det iväg till Rom. Jag ser fram emot fyra härliga dagar av god mat och trevligt sällskap, samt den utlovade guidningen av "det riktiga Italien", inklusive äkta pizza, pasta, viner, olivoljor och inte minst italienska mödrar med brödkavlar i händerna (iaf i min fantasi), som (i min fantasi) förser sina söner med sina frikadeller livet ut och (i min fantasi) pratar med precis samma accent som Toni i Lady och Lufsen (till skillnad från hur Toni pratar i Lilli e Il Vagabondo, den italienska verisonen, som är mycket mindre italiensk än den svenska).

Bonus på morgonpromenaden

... Trots att Mördar-Master säkert gick ibland dem. Nästa gång jag ser honom ska jag visa upp hovavtrycket på mitt knä och visa honom att jag inte är så lättknäckt trots allt.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Drömresa!

Jag fick just ett tips av min mamma (fråga inte varför): Vet du att dom har Big Lebowskifestival i Älmhult? Då hyr dom buss och åker och bowlar i typ Växjö och sen har dom mingel vid gatuköket. Alla (bara killar såklart) är klädda i morgonrock...... Jag är stört sugen! Tänk att få damma runt i morgonrock på en bowlingbana, kan knappast bli bättre!

Luster och laster

Lust& Last-utställningen på Nationalmuseum verkar rolig, jag såg reklam för den imorse när jag, helt i enlighet med mitt nya liv, var ute och powerwalkade. (Nästa steg i mitt nya liv är att inte dricka alkohol på några dagar - jag har sedan jag kom hem undrat varför jag jämt och konstant är så obeskrivligt trött, och kom imorse på att det eventuellt kan vara kopplat till ett dagligt alkoholintag under 6 veckors tid, med max 5 vita dagar.) Nu är det fokus på powerwalks på morgnarna, yoga på kvällarna, och försök till att boka en resa som plåster på det djupa köttsåret som det innebär att vara tillbaks från semestern. Rom är en mycket stark kandidat, och ja, jag är en resoholic. Summan av alla laster är konstant, konstaterade Gösta Ekman i Mannen som slutade röka. ligger nog något i det...