Jag tog tydligen ett lika stort som omedvetet kliv mot att bli fru Vitali i helgen. Bland annat var jag medbjuden på påsklunch hos Edos familj. Och då snackar vi inte familj à la Flanders, med mamma pappa barn, utan La Famiglia med syskon, syskonbarn, fastrar, farbröder, svågrar, svärmödrar, mormor och alla kusinerna. Hej hej. Jag imponerade i varje fall med ett "Mille grazie per l'invito. Il cibo stanotte era ottimo." och andra välvilliga om än inte jättelyckade försök till att prata italienska.
När jag tog avsked av mormor och moster höll de om mina händer länge och väl och gav mig en blick som jag inte riktigt kan tolka: "Herregud, må du inte gifta dig med vår Edoardo". Eller kanske "Herregud, må du gifta dig med vår Edoardo". Oklart. Det var iaf någon form av katolskt bedjande i blicken. Och jag som trodde att söndagen skulle spenderas på Riccardos soliga terrass i Argentario.
Grava och varmrök laxen till julbordet
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar