StP-pepp

Är riktigt pepp på Rysslandsresan nu!

Det gick först i söndags upp för mig ordentligt att det är avresa nu på torsdag, när Maggie och jag satt och googlade på StPetersburg (och lärde oss massor av spännande saker - kom till mig så kan jag berätta om stadens historia och droppa årtal lite sådär casully).

Läser just nu allt från analog Tolstoy till digitala StP-guider och Tullverksregler för att komma i stämning (och muttrar över att man bara får ta in 1 liter vodka från vodkans förlovade land. Jag tycker att man borde kunna tradea de där 16 literna starköl och de 500 cigaretterna mot något annat, förslagsvis en till liter vodka från vodkans förlovade land. Nåväl, nog om det.).

Yeiii, StP!

Finfrukost

Mums! Inmundigas i över googling av St Petersburg. Vi lär oss massor!

Givet vår storhandling igår, där vi köpte mat för en vecka fastän det rörde sig om fyra måltider för två personer, är det bra att vi var hungriga idag. (Nu är vi väldigt mätta, och tanken på lunch innan nästa ridpass om tre timmar är skrämmande. Klassisk Avla-fail det där med att köpa för mycket mat.)

Kvalitet så det sjunger om det!

Maggie och jag har myshelg ute på landet. Efter lite strul kom vi äntligen iväg. Började med en,bättre arrabiata. Sen blev vi förnedrade av hästarna Saga och Safir, som inte alls gjorde som vi ville. Sen tog vi en promenad u solen. Nu ska vi tröstdricka (efter ridfiaskot) lite McManis, äta lite lantchips och spela lite spel. Fint!

Om att inte uppfinna hjulet och hur man blir rik på bloggande

Jag har varit dålig på att blogga på sista tiden. Fy mig. Får skylla på för mycket att tänka på IRL...

I lördags var vi i varje fall på Jonas Mad Men-fest. För att slippa uppfinna hjulet och samtidigt driva trafik till Cissis blogg hänvisar jag helt till hennes inlägg här. Och här. Dessutom var det ju hon som hade kameran.

Cissi och jag har kommit fram till att vi ska skapa ett egent bloggnätverk och bli miljonärer på att skriva om det vi gillar bäst av allt: vampyrböcker och ko-klappning (ni får gissa vem av oss som gillar vad) och driva massor av bloggläsare mellan våra två fantastiska bloggar.

Det går rätt bra att bli rik på bloggandet märker jag. Hittills har jag tjänat 42 kronor och 1 öre sedan jag började ta in annonser för 1,5 år sedan. En hisnande summa! Tyvärr vet jag inte hur jag cashar in pengarna.

Någon som vet får gärna berätta för mig (och om Nio till Fem, BlondinBella eller Kenza läser det här får ni gärna ge mig tips på hur man gör för att kunna leva flott på sin blogg - Cissi och jag behöver alla råd vi bara kan få).

Män är från Mars, kvinnor är från Planering

Suss bjöd in mig, P, S & I på middag hem till sig och C. 

Det första datumet som vi tjejer kunde få till var 5 april, dvs om drygt tre veckor. 

När vi spikat det informerade Suss C om att han skulle få gäster, och S och jag informerade I och P om att de förväntas infinna sig hos Suss och C det givna datumet. Alla kunde.

Det är väldigt bra med killar. De kan alltid, förutom när vi tjejer i förväg bokat in dem på något. Nästan. Problemet är bara att om de inte kan, så vet de inte om att de inte kan, eftersom de utgår från att de alltid kan. 

Såhär skulle till exempel en konversation mellan flicka och pojke kunna se ut:

Mamma o pappa bjuder med oss på Carmina Burana.

Jag: Kan du då?

P: Mmm, gärna

Jag: Kul! Men du har ingen familjemiddag då eller så?

P: Haha nej, tror inte det

Jag: Givet att din mamma väl fyller år dagen innan?

P: Nej, det är nog lugnt.

2 v senare:

P: På torsdag ska vi på konsert med dina föräldrar.

Jag: Nej, det är 7/4, inte 7/3. Det är därför jag frågade om inte du skulle fira din mamma som ju fyller år dagen innan.

P: Fan, det tänkte jag inte på. Jag undrade just varför du började prata om hennes födelsedag.

Jag: Det ringde inga klockor?

P: Näää.

Jag: Inte ens när jag explicit frågade?

P: Nej.

Jag: Du. GÅR. På. Konserten.

Då får de stå sina kast.

En oväntad vänskap?

Just haft Lyn och Bella över på middag. Supertrevlig kväll! Nu dags att sova, gottar mig åt 8h ostörd sömn - med helgens begivenheter och veckans kommande aktiviteter behöver jag maxa sovtiden känner jag.

När Peter och jag tidigare gick igenom vad vi båda skulle göra i veckan, och konstaterade att vi inte skulle hinna ses så mycket, bjöd jag med honom på häng med Filippa. "Nja, jag vet inte om jag kommer vilja crasha er sismance, ni kommer ju säkert bara sitta och gråta i tre timmar eftersom ni inte kommer att ses på flera år".

Först förstod jag inte varken varför vi skulle gråta eller varför vi inre skulle få träffas, men sen insåg jag att han såklart trodde att jag skulle träffa MIN Filippa (som flyttade till Kanada igår - således en inte helt obefogad tanke). Little did he know att det var HANS Filippa jag skulle leka med. En lång, blond, snygg, cool skinn-på-näsan-Filippa ersätter en annan, typ.

När vi rett ut missförståndet såg han först rädd ut, och sen ännu räddare, sen trött, eller kanske skeptisk, och till slut konstaterade han att han nog ännu mindre ville vara med. Stackars P, han har nog rätt.

Mätt

Idag sov jag länge efter födelsedagsfest hos Erika igår, och vaknade 2,5 innan jag skulle få över Tryfforna på afternoon tea.

Jag hade laddat upp med en massa godsaker från Picard, och imponerade (inte minst på mig själv) genom att göra eget smör efter inspiration från Matgeek (se länk här bredvid).

Så vi åt i tre timmar i sträck.

Sen fick jag skynda mig ut till Bromma för klanmiddag där Göran bjöd på fördrink och en bättre trerätters. Ytterligare tre timmars matfest.

Av de tio timmar jag hittills varit vaken har jag alltså suttit till bords i dryga sex.

Note to self: Undvik lätt illamående genom att fördela veckans matranson jämnt över sju dagar.

Lördag!

Jag vet, klassisk skrytbild, men jag var tvungen. Ibland är man liksom avundsjuk på sig själv: fattiga riddare till frukost, i sängen, med Modern Family och den där goa känslan av en riktigt kul kväll igår. (Tyvärr var riddarna inte riktigt så goda som de såg ut, ska ha i mer socker i smeten nästa gång.)

Glatt om löpefri ost

Det finns hopp!! 

Jag mailade Arla eftersom jag på två till synes identiska hushållsostar på jobbet såg två olika märkningar – den ena med löpe (= ett smakligare ord för kalvmagsyra typ), den andra utan. Samma sak på Arlas hemsida: 1 kg-förpackningen innehöll ystenzym, 1,5kg innehöll löpe. Fick svaret att de håller på att gå över till löpefri ost i allt större utsträckning. Vilken lycka! Slår på stort och firar med att äta Hushållsost på mellismackan för första gången sen nyår.

Här kommer en lista på ost utan löpe för den som liksom jag inte går igång på tanken på kalvmage på mackan. Vissa har inte kommit ut i butik än i löpefri version, så man får kolla på förpackningen.

Fredag!

Man vet att det är fredag när Edstedt spelar fredagslåten med Edith Piaf på högsta volym kl 16 sharp. Woup woup! Ikväll väntar AW och middag på stan med Bella, Peter & Co och därefter en helg späckad med roligheter.

Om utstående örons inverkan på sömn

Förutom mindre oangelägenheter som att de kan vara i vägen för vissa frisyrer och huvudbonader finns det en stor nackdel med att ha utstående öron: man allt som oftast viker dem när man sover.

Att tvinga något som står ut att ligga platt mot huvudet, och därtill lägga på en brevpress i form av just ett tungt huvud, är inte skönt - det säger sig självt. Speciellt inte om detta något består av nerver och blod.

Ångesten när man, alldeles för sent eftersom man ligger och sover, vaknar av att det gör ont, försiktigt lyfter bort brevpressen och låter smärtan flöda fritt, är inte kul.

Light-versionen av problemet är om man i sömnen tvingat ner örat i rätt riktning lite för länge. Det gör satans ont.

Hard core-versionen är när örat liksom viks framåt. Då gör det sjuhelvetes jävla skitont.

I natt var en sådan natt. Jag har fortfarande en sjungande smärta i hela området runt vänster öra och är dödstrött efter att ha väckts av denna självorsakade tortyr upprepade gånger.

Funderar på om jag skulle operera dem. Eller bara göra en öron-ränna i kudden.