Förutom mindre oangelägenheter som att de kan vara i vägen för vissa frisyrer och huvudbonader finns det en stor nackdel med att ha utstående öron: man allt som oftast viker dem när man sover.
Att tvinga något som står ut att ligga platt mot huvudet, och därtill lägga på en brevpress i form av just ett tungt huvud, är inte skönt - det säger sig självt. Speciellt inte om detta något består av nerver och blod.
Ångesten när man, alldeles för sent eftersom man ligger och sover, vaknar av att det gör ont, försiktigt lyfter bort brevpressen och låter smärtan flöda fritt, är inte kul.
Light-versionen av problemet är om man i sömnen tvingat ner örat i rätt riktning lite för länge. Det gör satans ont.
Hard core-versionen är när örat liksom viks framåt. Då gör det sjuhelvetes jävla skitont.
I natt var en sådan natt. Jag har fortfarande en sjungande smärta i hela området runt vänster öra och är dödstrött efter att ha väckts av denna självorsakade tortyr upprepade gånger.
Funderar på om jag skulle operera dem. Eller bara göra en öron-ränna i kudden.
Jag kan glädja (?) dig med att jag har samma problem utan att ha utstående öron. Så du är inte ensam vännen :)
SvaraRaderaHar du?! Men nej, stackare! Det är bra att veta, då skulle alltså en ond och dyr operation inte lösa problemet.
SvaraRadera