Searching for Sugar Man och buffningar

Jag är helt såld! Var och såg Searching for Sugar Man med Bromma-Peter och Sandels.

Dels var filmen som sådan underbar, och dröjer sig kvar som en varm liten klump i magen. Vilket öde!

Dels var den en nostalgitrip down memory lane, eftersom den till 50% utspelade sig i Cape Town. Fina CT!

Jag hade fått tydliga instruktioner innan filmen av Peter att jag inte uppspelt fick säga "Titta!" och buffa på honom så fort det var ett djur, vilket jag alltid brukar göra. Inte heller fick jag buffa när jag kände igen miljöerna i CT, vilket jag varnat för att jag skulle göra (både känna igen och buffa alltså). Jag är fortfarande inte riktigt säker på varför jag fått dessa instruktioner - kanske för att han anade att hans biobesök skulle bli en enda lång serie av uppspelta knuffar i sidan - men jag struntade i det hur som helst. Och hans biobesök blev en enda lång serie av buffar i sidan.

För hur skulle jag INTE kunna buffa, när de visade vägen bort mot Hout Bay nedanför Twelve Apostles, Chapmans Peak, Victoria Rd i Camps Bay där jag sprang varje dag, Strand St, där Romeos bilhandlare Motostars med härlige JB som manager låg, etc etc etc... (Jag måste tillbaks. Snart.) Och uppspelta "titta!" när det kommer djur rår jag faktiskt inte för. Peter sitter bredvid mig med sin dator i knät just nu och tittar på ett klipp från ett naturprogram, och likt Amen i kyrkan bara slapp det ur mig ett "Titta!" när det kom gepartbebisar i bild.

Nu ska vi titta på Girls. Låg buffrisk.