Senil?

Igår berättade en kille som jobbar på Hjärnfonden att det finns en studie som visar en direkt korelation mellan inlärning och motion, och en annan studie som visar att den delen av hjärnan som har hand om inlärning och minne växer om man promenerar 50 minuter per dag. Jag promenerar minst 40 minuter per dag, ofta minst det dubbla.

Och ändå: igår var jag på middag hos Lotta. Kommer hem. Inser att jag har glömt mobilen där. Inser att jag därför varken kan

• ringa henne och dubbelkolla det, 
• ringa och boka taxi till följande dags morgonmöte, 
• ha en tillförlitlig väckarklocka (jag ställde wakeuplightens radio, en väckarklocka och min iPad - bara wakeuplighten funkade) 
• lätt kan kommunicera med min kollega som jag skall möta upp på morgonen, eller
• lätt kan synka med snälla Lotta som erbjöd sig att lämna den till mig på väg till jobbet

Väl återförenad med min telefon tar det inte mer än 6,5 timmar innan jag återigen glömmer telefonen. Den här gången på jobbet, när jag går till italienskan. Vilket hade varit lugnt om det inte vore för att jag lovat ringa Filippa och boka tid och plats för vår gemensamma promenad till Fotografiska - som genomfördes utan mössa, för den hade jag glömt hemma tillsammans med mitt medlemskort på Fotografiska.

Lärdomar:

1. Jäklar vad beroende man gjort sig av mobilen (jag väljer att skriva "man" och inte "jag", för jag är övertygad om att jag talar för majoriteten av alla under 75 i västvärlden)
2. Tack och lov för att Facebook finns i lägen som dessa
3. Tack och lov för att ABF-husets receptionist var snäll och lät mig maila från sin dator
4. Antingen har studien om minne och motion fel, eller så hade jag varit gravt dement om jag inte promenerat mina närmare 5-10 timmar i veckan