Fantastiska fröknar

Gick just på bussen. Vanligtvis är den nästintill tom eftersom jag bor i början av linjen, men idag var den knökad med 30 10-åringar som levde om. Jag blev således smått förfärad över att mötas av kaos och ståplats istället för en lugn läsfåtölj.

Stackars alla vuxna som måste så ut med det här så tidigt på morgonen, tänkte jag först.

Och sen tänkte jag på KPMG-reklamen, som visar tålmodiga lärare som får städa upp bland barr och myror efter dagisbarnen. Och som lever i busskaoset varje dag. Och då blev jag varm av tacksamhet.

Tack alla lärare! Ni måste ha nerver av stål och ett hjärta av guld!

Om att sätta ihop IKEA-garderober

Igår tog vi vårt förhållande till en ny nivå. Vi satte det på prov genom att ta oss an en potentiell fara, ett väsen som när som helst kan framkalla prykbryt hos även den mest stabila (nåväl): vi skruvade ihop våra nya garderober.

Jag är mäkta stolt över resultatet! Och då menar jag hur vi lyckades som par i att bibehålla ett gott mod. Vi var precis sådär glada som de är på film, under en sån där sekvens där det ligger en skön musikplatta på och man ser klipp på paret som skrattandes kastar löv på varandra, lyckligt bygger garderober och låter hunden smaka på glasstruten. Minus löven och glassen, och med country som ljudmatta.

Med garderoberna gick det sämre. Efter att ha satt ihop den första kunde jag konstatera följande: om man är i färd med att spika fast baksidan av garderoben, och om all yta som man spikar i är masonit utom själva taket på garderoben som är vitt, och man tänker "vad generöst av IKEA att göra baksidan på taket vitt" och "undrar om det verkligen är meningen att man skall spika i det här vita fina". Då skall man inte göra det. För då har man vänt taket åt fel håll. Så att den bruna masoniten är på framsidan (ja, det var mitt fel. Peter var helt och hållet oskyldig i frågan och har alibi i form av fyra perfekt ihopskruvade lådor).

Och det var väl egentligen då som "Test - Förhållandet vs. Garderoben 2.0" i kombination med "Problemlösning när skit händer - skall du skratta eller gråta" började. Vi scoreade på båda. Och bestämde oss skrattande för att måla över fadäsen istället för att montera ner garderoben i sina beståndsdelar och börja om från början, för det hade varit asjobbigt och verkligen inte värt det. Förhållandet - Garderoben - 2-0.

Inte så lite matt blev jag därför idag när jag kunde konstatera att även golvsockeln satt fel. Och det går inte att måla. Så nu måste vi ändå montera ner garderoben i sina beståndsdelar och börja om från början. Asjobbigt. Garderobsjäkel. Förhållandet - Garderoben - 2-1.

Spaningar om döden

Jag har två spaningar om döden. Det är nu officiellt så odepprimerande ute att det känns ok att skriva om den utan att jag borde riskera att någon stackars läsare (mig själv inkluderad) blir suicidal.

Den första spaningen om döden: 
Den biståndsorganisation som jag jobbar för får väldigt ofta pengar i form av minnesgåvor när någon gått bort. Det är väldigt fint tycker jag. Varje dag får vi en scan av Internet som fångat upp föregående dygns omnämningar i media, och där brukar man se notiserna från dödsannonserna. Jag läser och skänker en tacksam tanke till alla bortgångna. Och kan, efter ca två begravningsnotiser per dag, konstatera att de allra, allra, allra flesta kommer från Småland. Märkligt. De verkar inte alls så snåla där som ryktet säger, snarare tvärt om. Heja Småland!

Den andra spaningen om döden:
Jag ser döda råttor. Och nej, inte som lillkillen i Sjätte Sinnet som viskande säger I see dead people, och syftar på vålnader. Jag menar råttlik. Låt mig presentera några olika teorier om varför.

1. Det kan vara någon form av perceptionspryl, som man fick lära sig om i psykologin: att om man är sugen på att resa ser man annonser för resor precis över allt och så vidare. Men jag vet inte varför jag skulle gå runt och tänka på råttor till vardags. Stryker den.

2. Jag var även inne på om det kunde vara nåt med det kinesiska nyåret. Råttans år var senast 2008 och kommer igen 2020. Kanske är det råttornas brist på uppmärksamhet som gör att de i protest slänger sig framför cyklar (de flesta ligger på cykelbanan på väg till jobbet)?

3. Är detta ett första tecken på jordens undergång (enligt asatron skulle Ragnarök ha inträffat för ett par veckor sedan) - digerdöden är tillbaka, och råttorna stryker med först. Snart är det vår tur! Moaaaah!

4. Det finns helt enkelt så många råttor, främst på Kungsholmens norra strand, att det är helt oundvikligt att köra på dem. Självsanering, på ett makabert sätt.

5. Eller så är det faktiskt råttvålnader jag ser. I så fall kan man med framgång göra en film om mig med Bruce Willis i huvudrollen.

Vill du le stort och få ett stort lyckorus?

Kolla in denna helt underbara video. Jag log hela filmen igenom! Men jag är rädd för vad Peter kommer att tycka. Det är rätt slemmigt. Videon can and will be held against me in a court of law, eller i varje fall i en framtida diskussion om köpa eller inte köpa hund.

Fördelen med att vakna tidigt

I morse vaknade jag av mig själv vid halv sju,  pigg. Vilken grej! Hann duscha och göra frukost med tända ljus innan Peter ens vaknade, åt en frukost ihop där vi både orkade och ville prata om riktiga saker, och var utanför jobbet samma tid som jag vanligtvis brukar gå upp. Dessutom otroligt skön och solig morgon,  så gjorde den hälsosamma prioriteringen att sätta mig ner vid vattnet och bara vara en liten stund. Det är jag,  ankorna, snödropparna och byggkillarna (och Essingeleden). Fint!