Om att sätta ihop IKEA-garderober

Igår tog vi vårt förhållande till en ny nivå. Vi satte det på prov genom att ta oss an en potentiell fara, ett väsen som när som helst kan framkalla prykbryt hos även den mest stabila (nåväl): vi skruvade ihop våra nya garderober.

Jag är mäkta stolt över resultatet! Och då menar jag hur vi lyckades som par i att bibehålla ett gott mod. Vi var precis sådär glada som de är på film, under en sån där sekvens där det ligger en skön musikplatta på och man ser klipp på paret som skrattandes kastar löv på varandra, lyckligt bygger garderober och låter hunden smaka på glasstruten. Minus löven och glassen, och med country som ljudmatta.

Med garderoberna gick det sämre. Efter att ha satt ihop den första kunde jag konstatera följande: om man är i färd med att spika fast baksidan av garderoben, och om all yta som man spikar i är masonit utom själva taket på garderoben som är vitt, och man tänker "vad generöst av IKEA att göra baksidan på taket vitt" och "undrar om det verkligen är meningen att man skall spika i det här vita fina". Då skall man inte göra det. För då har man vänt taket åt fel håll. Så att den bruna masoniten är på framsidan (ja, det var mitt fel. Peter var helt och hållet oskyldig i frågan och har alibi i form av fyra perfekt ihopskruvade lådor).

Och det var väl egentligen då som "Test - Förhållandet vs. Garderoben 2.0" i kombination med "Problemlösning när skit händer - skall du skratta eller gråta" började. Vi scoreade på båda. Och bestämde oss skrattande för att måla över fadäsen istället för att montera ner garderoben i sina beståndsdelar och börja om från början, för det hade varit asjobbigt och verkligen inte värt det. Förhållandet - Garderoben - 2-0.

Inte så lite matt blev jag därför idag när jag kunde konstatera att även golvsockeln satt fel. Och det går inte att måla. Så nu måste vi ändå montera ner garderoben i sina beståndsdelar och börja om från början. Asjobbigt. Garderobsjäkel. Förhållandet - Garderoben - 2-1.