Middag med Pirelli och kossor

Åt middag med Edo och ansvarige för Pirelli i SA på 95 ikväll. Mycket business-snack, som blev intressant för mig först när vi började prata marknadsföring och sponsring. Fram tills dess kände jag mig mest som någon form av kuttersmycke, vilket verkligen inte passar mig. Betty Draper i  all ära, men det är hennes klänningar jag vill åt, inte hennes liv.

Och så kom kocken, Giorgio, och hängde med oss. Edo och jag bokade in att vi skall följa med honom till hans gård i Karoo i slutet på november för att titta på djurhållningen - en resa som initierades av Giorgio med anledning av min vegitarianism: han vill visa hur bra hans djur har det, och att man absolut kan äta upp dem med gott samvete. Jag är ytterst tveksam till om jag kommer att konvertera, men ser mycket fram emot att få klappa alla hans 1 000 kor och 3 000 får.

(Vi får för övrigt se vilka söta djur jag drömmer om i natt - hittills har det varit lejon och delfiner, väldigt angenämt!)

På gymmet

Sitter i relaxavdelningen på mitt fina gym och äter nudelsallad i väntan på att mitt pass ska börja. Och idag eller imorgon kommer Romeo (bilen)! Förhoppningsvis. Manana manana.

Bra dag!

Helgen i övrigt

Efter lördagens shopping avlöpte helgen fortsatt bra:

I lördags hade vi Bruno, Nikki och deras döttrar över på middag. Jag övertalade Edo att svänga ihop sin berömda Carbonara, och jag ansvarade för sallad och jättefina capresetorn (åt precis upp det sista, så det blir ingen bild tyvärr). Capresetornen skulle ha varit förrätten, men vi var lite osynkade i köket och glömde kommunicera med varandra, så de fick bli huvudrätt istället. Så kan det gå. Gott har det i varje fall.

Igår var Edo på nåt möte på dagen, och jag stannade hemma och fixade. Fixade = gick en power walk, läste på terrassen, och förberedde det stora jobbet att packa upp Edos nya servis som legat i sina lådor sen i mars. Edo visar sig vara väldigt lik morfar i det att även han köper dyra saker som är liiiite för fina för att användas. Så nu är Villeroy & Boschservisen, kristallglasen och finbesticken på plats i skåpen, men de ska INTE användas, förutom till jul, typ. Nej, det vore onödigt. Hm, ja, nästan lika onödigt som att köpa saker för dyra pengar som sen bara står och tar plats i skåpen.

Sen middag hos Angelo, italienaren som tog operan till Sydafrika, med lite annat operafolk o Lucio och Ranete. Kan inte säga att jag hade mycket att bidra med till diskussionen, men jag hade sällskap av tre andra som inte heller hade koll. Alltid något.

Shopping!

Idag har vi storhandlat! Ett litet frukostbord med stolar (gjorda av gamla franska ekfat), en mixer och lite örter med krukor till det tråkiga köksfönstret, med mera. Och jag fick ett par ballerinaskor. Hurra!

Tillbaks på Old Bisquit Mill

Med Hanna och Edo. Hög stämning, Johnny Cash och massor av provsmakningar!

Jag tar tillbaka

Brad Pitt-filmen var inte alls så bra. Den uppvägdes inte ens av att vara en Brad Pitt-film. The tree of life var mest bara väldigt konstig.

Edo somnade 15 minuter in i den 2,5h långa filmen. Själv satt jag mest och tänkte på att den påminde om Honung, den väldigt tysta och otroligt långa film som vi råkade hamna på på min födelsedag förra året. Även under den gick folk under föreställningen, och dialogen var ungefär lika obefintlig.

Fredagkväll

Perfekt fredagskväll: Louis Vuitton-shopping (nyckelring för att slippa se den fula fjärrkontrollen till grinden), sushikarusell och snart bio med Brad Pitt. Mmm...

Grattis Pappa Flanders!

Världens bästa Pappa Flanders fyller år idag!

Jag kunde tyvärr inte vara med och uppvakta med tårta på sängen, men han fick i varje fall en fin och rejäl tårta av mamma. (Han är extrem motståndare till mammas och min nya tradition att ersätta tårtan med frukt, och fick vatten på sin kvarn för ett par veckor sedan när jag fyllde år och fick kaktusfrukt som var snygg att se på men verkligen inte smakade någonting).

Jag ringde och sjöng, och lyckades lära en morgontrött Edo Ja må han leva på 5 minuter, så han bidrog till sången med imponerande resultat.

Hip hip HURRA!

Äntligen!

Jag tror att jag hittat mitt gym! Jag blev rekommenderad Zone Fitness av Federica, en kompis till Edo.

Spana in detta:
- beläget i Wellness Warehouse, där jag sitter och arbetar på dagarna, 10 min med bil hemifrån
- women only
- fräscht och stylat (tyvärr i vinrött och beige och inte den fantastiskt kitschiga rosa inramningen som på Curves, men låååångt ifrån öststats-känslan på hemska, deprimernade Virgin)
- yoga, pilates och en massa andra bra klasser
- PT för 170R/h
- dusch (sug på den, Curves!) med hårtork (sug på den, äckel-Virgin!)
- SPA-avdelning, men jacuzzi, bastu och tan can
- Relaxavdelning med möjlighet till häng på takterrassen, där man kan ligga och läsa och lyssna på musik till en kopp the

Tutti balutti för 350R/månad. Tror knappast att det kan bli bättre!

Fredsmäklare

Efter stora meningsskiljaktigheter rörande regler och syfte med Scrabble, som nästan resulterade i att jag för första gången i mitt liv höll på att avbryta spelet när vi invigde det i förrgår, köpte jag oss en fredsmäklare i form av en Scrabbleordbok.

To be continued.

Business!

Underbart! Jag har saker att göra!

Jag träffade just tigermannen från i lördags på ett något förvirrat men intressant möte: han har ett projekt som han behöver hjälp med, som består i att producera en TV-show där kändisar åker runt på olika game reserves och tittar på deras arbete med gepardkonservering.

Hittills har han idén, ett gäng intresserade game reserves, två intresserade TV-kanaler, ett extremt djurintresse och en hyfsad slant pengar. Det han saknar är ett pilotavsnitt, struktur och en större slant pengar.

Men han verkar ha bra kontakter. "Call Johann Rupert, I know him well". Familjen Rupert är typ som en extremt djurintresserad familjen Wallenberg i Sydafrika, så det är ju en hyfsat bra start.

På något sätt påminner tigermannen som käre Jonas Bergström: full av idéer och kontakter, men kanske inte lika full av struktur.

Det här blir spännande!

Som i Båstad

Det är inte bara i Båstad under tennisveckan som ett visst bilmärke får privilegier att parkera - även i vårt hus, av någon anledning. Udda i ett bostadshus, kan tyckas, men men...

Internationella pastadagen

Några mer än vi som firat?

Vi åt typ bästa pasta någonsin, på Magica Roma i Pinelands. Kocken hade en Klass 1-hockeyfrilla och ravebyxor, men lagade mat som en gud!

Curves

Jakten på gym fortsätter. Marianne tipsade om att det finns ett Curves i Sea Point, så jag kollade upp det. Mamma går hos dem i Bromma och är frälst.

Efter mitt besök där idag förstår jag varför: det är lika mycket en sekt som ett gym. Weight loss verkar vara deras mantra. Allt går i rosa och lila. Den proffsigt supertrevliga säljaren Bianca lade orden i munnen på mig när hon gick igenom sitt frågeformulär, på ett sätt som aldrig hade accepterats i en domstol: "So you do think health and attribute are very important factors?". Musiken var discoversioner av Michael Bolton. Allt för att passa in på 50+-hemmafruarna. Haleluja!

Men det var rent, fräscht, rosa och inspirerande. Dessutom billigt. 

Imorgon blir det provträning.

Presenter!!

Världens bästa Edo är allt bra gullig! Idag kom han hem med två presenter till mig: en bok om Steve Jobs och ett Scrabble - han är trött på att jag spenderar all min vakna tid spelandes Wordie feurdie, vilket han inte kan vara med på eftersom han har en BB stackaren. Så nu med ett riktigt spel kan även han vara med i matchen. Undrar om han vet vad han gett sig in på...

Balance, I miss you!

Följde med Edo till hans gym, Virgin Active, för att eventuellt signa ett gymkort hos dem. Vilken sorglig upplevelse. Jag visste det innan, men blev nu väldigt medveten om hur fantastiskt underbara Balance är.

Tänk er raka motsatsen till Balances följande positiva attribut: ljust, designat, inspirerande, hårtork och salongsschampo i omklädningsrummet, låg ljudnivå, fläktar som inte dånar.

Då får ni istället: en trött Friskis&Svettiskopia. Allt till det inte så ringa priset av 600:-/månad.

(Var på systerklubben i Sea Point tidigare i veckan - klart mindre öststatskänsla, men mer folk och dyrare. Dyrare! Just Virgin Active verkar ha missat att vi är i ett billigt land.)

Suck.

Jakten fortsätter.

Frukten av mitt arbete

Vår städerska Eunice gav mig en komplimang idag: "Det har blivit SÅ fint här sedan du kom! Det märks verkligen att det har flyttat in en tjej i huset! Du är en bra kvinna!". Jorå sattää, det kan nog bli en bra hemmafru av mig med.

Frågan är bara om jag är intresserad av det...

Lunch i Franschhoek

På väg hem från en födelsedagslunch med kompisar till Edo i Franschhoek med två riktigt roliga och ironiska par och fantastisk mat på Chamonix vingård.

Nu ska vi vidare till Woolworths för att köpa förnödenheter till hemmet. Yei!

Frukost och inventering

Just avslutat frukost på terrassen. Nu håller vi på att inventera lägenheten.  "Inventera" innebär i det här fallet att jag röjer, kastar, ställer undan och gör en lista över saker att köpa, medan stackars Edo står bredvid och handfallen ser på hur jag invaderar och erövrar hans hem, med en blick som består av lika delar fascination, beundran och pur skräck.

Födelsedagskalas och bebisar

Heather, en kompis till Edo, fyller 40 och nyår in till kalajs på sin tomt i Hout Bay. Garden party, trodde vi. Sittande middag, visade det sig. Förvisso i trädgården, men med ett stort tält, vita dukar, bordsplacering, tal, 80 gäster, catering, American style. Klart trevligt! Stackars Edo fick stanna hemma och kurera sin förkylning, så jag åkte dit med Maria istället.

Träffade bl.a. en man som jobbade som djurterapeut och hjälpte lejonbebisar, tigerbebisar, geparder och vargar. Vi ska höras i nästa vecka och se om jag kan hjälpa till på något sätt. Av hans bilder att döma var alla djurbebisarna väldigt keliga, så jag kanske kan ställa upp som förste kliare.

Valar, delfiner och Sälen

Nu är det mycket sjödjur.

I torsdags var F och jag i Hermanus och tittade på valarna (och överlevde körturen utan problem). Riktigt coolt, och riktigt många - vi såg säkert 15-20 stycken små 40-tonsbjässar som hoppade runt i vattnet och hade sig. Edo såg 5 när han var där, så jag tror vi hade tur.

Och igår tog vi en promenad, som egentligen inte var så mycket en promenad son en klättringstur på klipporna pga högt vatten, på Clifton, och såg minst 10 delfiner som tumlade runt och hade sig några meter ut i vattnet. Edo har aldrig sett nån här, så i det fallet vet jag att vi hade tur.

Och Sälen då? Well, vägen till Hermanus såg mer ut som svenska fjällen i närheten av Sälen, än Sydafrika.

Spännande utflykt

Ikväll kommer en kompis från Sverige - hon är passande nog i landet på jobb den här veckan och passar på att stanna kvar här i två dagar på vägen hem. Imorgon ska hon och jag åka på utflykt till Hermanus och titta på valarna. 

Det blir spännande, men än mer spännande blir det att se hur det går för oss att köra på fel sida vägen så långt. Väldigt oklart det här med vänstertrafik måste jag säga. Jag körde för första gången igår, hela vägen till Constantia, dit vi var bjudna på middag. Jag var helt skakig när vi kom fram och hade ben som överkokt pasta, men det gick tack och lov över efter ett glas vin som vår förstående värd såg till att servera mig så fort han hörde vilket trauma jag gått igenom.

Jag ska se till att vår hyrbil är reptålig och utrustad med extra airbags...

Och så var det det andra också...

Nu har jag som sagt installerat mig i lyan ovanför Clifton 4.

(Det känns overkligt att ha större garderobsutrymme som sambo än som ensamboende i Sthlm - bara en av fördelarna med att vara här! )

Men jag har fortfarande inte kommit igång helt med mitt liv här nere - "min" fantastiska, underbara, mintgröna cab vid namn Romeo kommer på måndag (säger de, så troligtvis måndag några veckor), och egna nycklar till huset får jag idag.  Gymkort skall köpas, likaså en USB-sticka med internetuppkoppling till datorn. Så om en vecka bör jag vara på banan helt. 

Tillsvidare fortsätter jag njuta av livet och ledigheten.

Från kaos till ordning

I lördags såg min boende situation ut såhär:

Och nu, fyra dagar senare, ser den ut såhär: 

 Självklart har jag inrett med foton på vänner...

 ... en massa svenska böcker, SATC-boxen och en meny från Sturehof. 

 Garderoben är fantastisk och stor. 

Mina klänningar är överlyckliga, och jag likaså. 

Och detta är bara en av många!

 Utsikten från the master bedroom. Palmer och Atlanten. Jo jo.

Entrén till vårt lilla raduskomplex Nautica.

Senare kommet Bilder på nedervåningen. 

Jag kan ju inte avslöja allt på en och samma gång. 

Stay tuned.

Tilltalande

Av någon anledning känns den här postern kopplad till mig på många olika sätt...

@ Heathrow/ SAA

Coach. Business var fullt. Tur att SAA har flådiga, nya kärror. Det här blir nog alldeles utmärkt ändå!

(Och till T1's försvar fanns det helt ok butiker.)

@ Heathrow T1

Mina planer på att shoppa lite på Reiss, att äta gott på Wagamama och att drömma lite på Gucci blir det inte så mycket med. På T1 finns inget sådant. Det här är terminalen som gud glömde, av vad jag kan se. Snopet.

@ Heathrow

Konstigt, det är inte 1 april idag. Ändå är Heathrow tomt på folk. Kön till securutychecken är obefintlig. Och det konstigasteav allt: securitypersonalen var trevlig. De skrattade. Skämtade. Erbjöd mig hjälp att packa väskan. Och som sagt, inte ett aprilskämt. Stort.

Nu står jag i kön till SAA's incheckning. Det är nu det avgörs - business eller inte. Hoppas på lika trevlig staff här.

connections

Framme i CT. Lovely!

Det enda som saknas nu ar uppkoppling pa datorn (kan komma imorgon, eller om ett par veckor - man vet aldrig i mañana mañana-land), och pa mobilen (borde funka i teorin, men av nagon anledning sa gor det inte det).

Sa fort det ar kirrat kommer updates.

Just nu sitter vi i varje fall pa terrassen och tittar pa den roda solnedgangen och skriver. Najs.

xoxo

Sista minutrarna i Sthlm

Efter effektiv städning, delvis med trevligt sällskap av Bella, nyckelöverlämning till Sara, ett något optimistiskt omrumstrerande av 55kg-packningen, en god lunch on the go i bilen på väg ut till ARN (följd av manikyr i samma bil, till pappas förtret), kom jag flankerad av Flanders ut till flygplatsen med livet i behåll.

Ett mindre trauma senare, i form av en övervikt som plötsligt skulle kosta 680:-/kg och inte totalt 400:- som SAS tidigare lovat (och senare även fick stå för), sitter jag nu på planet.

Ready for take off!

30+

Så var man medelålders.

30 år och ett dygn.

Jag måste erkänna att en pust av 30-årskris slog emot mig igår innan jag skulle somna. Mest, tror jag, för att jag är en sentimental keeper, som på riktigt pussar mina uttjänta tandborstar farväl innan jag kastar dem. Och ett decennium är lite större än en tandborste. Stor separationsångest med andra ord.

Men jag har bestämt mig för att njuta av att vara en ung och fräsch 30-something, istället för en gammal 20-something. Och då känns det plötsligt helt ok att träda in i medelåldern.

(Jag ser med fasa fram emot när jag resonerar likadant om 20 år, och iklädd leopardbyxor och hemmanentat hår dansar tryckare med en 20-something, vars kompisar står och skrattar åt mig och min danspartners förlorade vadslagning i ett hörn på Finlandsfärjan där vi alla befinner oss.) (Fet som en gris kommer jag vara också, efter middagen på Supper 20 år tidigare, dvs ikväll. Jädrar vad mätt jag är. Och jädrar vad gott det var! Om ni går dit, spara plats åt marängswissen. Tack för maten pappa!)

Angående packningen

Att hänga med en diplomat i fyra månader innebär att jag kommer vara +1 på otaliga representationsgrejer. Det i sin tur innebär att jag kan motivera medtagandet av alla mina finaste klänningar ner till Sydafrika.

Det tråkiga med det, om man är som jag och gärna tar chansen att fylla väskan med alla mina finaste klänningar när den bjuds, är att det är precis vad jag gör - bokstavligen. Väskan är alldeles strax full. Och då har jag inte hunnit packa någonting annat. Inte ens några skor. För att inte tala om allt det tråkiga: böcker, T-shirts, necessär...

Sammanfattningsvis: I'm in deep shit.

Eller så kan man se det positivt: Jag kommer att gå klädd i mina finaste klänningar i fyra månader i sträck. Barfota förvisso, men ändå.

(Ni som tittar på bilden och uppmärksamt ser att det ju trots allt är ganska mycket plats kvar skall veta att det är ännu fler klänningar kvar i garderoben. Problemet är alltså verkligt. Jag var tvungen att ta en sorgepaus mitt i packandet och blogga om problemet - så illa är det.)

Kontakt

För er som eventuellt undrar hur kommunikationen kommer att lösa sig nu när jag åker iväg - är det flaskpost som gäller, eller brev? Eller djungeltrumman? Absolut, men det här är några enklare sätt:

• bloggen (här alltså) - bra för envägskommunikation, dvs om ni är trötta själva och bara vill veta den putsade versionen av hur jag har det och vad jag gör
• FB - för den sociale som gillar snuttifiering
• Wordie feurdie - för dem som vågar (wendti)
• Whatsapp - istället för att prata
• mailen (min jobbmail kommer att vara igång som vanligt) - för längre tankar med goda hopp om svar
• Skype (SannaWendt) - om man är teknisk (needless to say så är det med andra ord tveksamt om jag lyckas svara)
• Och så en otippad bubblare: mobilen +27 82 70 70 748 - always with me!
• IRL - kom ner och hälsa på, helt klart det överlägset roligaste och mest effektiva sättet att umgås på!

30-årsfest

STORT STORT tack till alla er som gjorde min 30-årsfest oförglömlig:

• Vad som måste vara världsrekordet i antal hotshot-drickande människor som går in i ett 4kvm badrum (13 st*)
• piri-piri-ätarutmaningen i köket (PC, tyckte du att det var gott?)
• tequilan med "himalayanskt flingsalt - flott skareva"
• Filippas smarriga Drottningsylt/rödbetslag/Smakis/cachaca-drink i kåsan
• slaget om Virres Tijuanska sombrero som han fått av "den vackraste kvinnan i världen" (som jag numera anser vara min (hatten alltså))
• Bromma-Peters otroliga städinsats på nattkvisten
• Chrisses försök att kasta macka med glasunderläggen (som dykt upp lite varstans)
• diverse hångel på balkongen (jag nämner inga namn)
• deepa deep talks
• kära återseenden
• förlåtande grannar
• och allt annat som jag är säker på hände även om jag kan ha missat det (tveka inte att fylla på listan om ni har något smaskigt att dela med er av!)!

Tack snälla också för alla fina presenter, blommor, flaskor, lyckönskningar och från sina håll (lätt tvivelaktiga) cougar-komplimanger!

*jag berättade om världsrekordet för min mamma, som konstigt nog vet lite om fastigheter från -40-talet och deras hållbarhet. Tydligen är det är maxgräns på 200kg/m2, belastar man över det kan golvet rasa. Jag gissar att vi bidrog med närmare ett ton fördelat på 4 m2. Det hade kunnat bli en riktig Gevalia live! :-)

Nu börjar det dra ihop sig.

Semestern går in på sin andra vecka.

Födelsedagsfesten är avklarad (och jag överlevde).

Maggie och Cissi är adjövinjade.

Luncher med vänner är bokade.

Återstår egentligen bara att packa väskor och lådor, och att inhandla det sista.

Konstigt.

Men kul.

Och tro mig, jag kommer sakna er söta vänner här hemma.

Om en vecka sitter jag på Heathrow och väntar på att boarda (eller snarare - om en vecka bränner jag hela semesterkassan på Heathrows Reiss och Mulberry i väntan på att boarda).

Middag m Helena - dags att växa upp?

Har just ätit en smarrig middag med Helena. Italienskt, för säkerhets skull. Jag öste parmesan på min skaldjurspasta, EDO! (En kardinalsynd enligt italienarna - gott enligt mig.)

Fick även en födelsedagspresent av Helly - en alldeles egen espressokokare. Hon tyckte att det var dags att jag började bjuda på något annat än snabbkaffe nu när jag fyller 30.

Hon tycker även att mitt kylskåp har många likheter med mormors, i form av att vi båda har en faiblesse för att spara på gammal mat. Inte en helt ok jämförelse tycker jag, eftersom jag inte tycker att mögel är en god krydda, vilket mormor gör. Jag bara sparar på maten tills dess att den möglar, så att jag kam kasta den med gott samvete...

Tekniksnack

Har just ätit en rolig middag med farmor, 90, Nitan och Eva, båda 60+. Större delen av middagen pratade vi om Wordie feurdie, Spotify, Mac Books och annat tekniskt. Det är underbart när alla kan ungefär lika lite om det där konstiga som kallas teknik, då blir snacket som roligast!

Farmor blev helt till sig när jag spelade upp Mozart på Spotify, o sen googlade vi oss själva. Nitan och Eva fanns med i jobbsammanhang, själv fanns jag bara representerad på stureplan.se-bilder i olika onyktra tillstånd. Jag måste jobba på det där.

MOAHAHAHAHA!!!

Semeeeeeeeeester!! Då är det ok att läsa till 02.40 kvällen innan fast än det är söndag, och att ligga kvar i sängen och äta frukost och fortsätta läsa när man väl vaknar, och att inte ha några egentliga planer för dagen. Eller för morgondagen. Det är en hyfsat triumferande känsla.

Man kan säga att jag på den här långedigheten VAMS-ar. Vård Av Mig Själv.

Längtan

Sex and the City-filmen på TV och NYC-foton i datorn. Längtar inte alls dit, nej då, skulle jag aldrig göra!! Men, Bellinis till frukost, dans på borden till lunch och oändliga möjligheter till middag... Jag blir pirrig i magen bara jag tänker på det. Love!!!

Första dagen på min lååååånga ledighet

Känns inte alls oangenämt att vakna upp, hos mormor på Smedstorp, och veta att jag inte förväntas dyka upp på jobbet på 4,5 månader. 4,5 månader - det är hyfsat lång tid!

Till exepmel kanske min mobiltelefon hinner komma tillbaks från reparationen lagom tills jag är hemma igen (även om det nog är att hoppas på för mycket, men IT trodde 3-6 månader, och alla vet ju att IT-avdelningar brukar jobba glädjekalkyler...).