Så var man medelålders.
30 år och ett dygn.
Jag måste erkänna att en pust av 30-årskris slog emot mig igår innan jag skulle somna. Mest, tror jag, för att jag är en sentimental keeper, som på riktigt pussar mina uttjänta tandborstar farväl innan jag kastar dem. Och ett decennium är lite större än en tandborste. Stor separationsångest med andra ord.
Men jag har bestämt mig för att njuta av att vara en ung och fräsch 30-something, istället för en gammal 20-something. Och då känns det plötsligt helt ok att träda in i medelåldern.
(Jag ser med fasa fram emot när jag resonerar likadant om 20 år, och iklädd leopardbyxor och hemmanentat hår dansar tryckare med en 20-something, vars kompisar står och skrattar åt mig och min danspartners förlorade vadslagning i ett hörn på Finlandsfärjan där vi alla befinner oss.) (Fet som en gris kommer jag vara också, efter middagen på Supper 20 år tidigare, dvs ikväll. Jädrar vad mätt jag är. Och jädrar vad gott det var! Om ni går dit, spara plats åt marängswissen. Tack för maten pappa!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar