Satte just på VM-kvalmatchen och skickade direkt meddelande till Peter att Zlatan skulle göra mål. Inom 10 sekunder gjorde han det. Och sen ett till efter ytterligare 5 minuter.
Tyvärr höll inte min power i sig. Men hur bittert det än verkar sluta är jag ändå mäta imponerad över att jag lyckas pricka in 4 mål på mina första 8 minuters tittande.
Go Zlatan!
Man kan sammanfatta helgen med att vi har snokat runt.
I fredags var vi på en interaktiv teater, The Drowned Man av Punch Drunk. Det var en ytterst märklig upplevelse som knappt går att förklara, och som lämnade oss mållösa och omtumlande. Det hela utspelade sig i ett stort gammalt nedsläckt lager som var inrett som en filmstudio där publik i masker och skådespelare gick runt efter eget behag bland all rekvisita. Otroligt välgjort. Och man uppmanades att snoka, rota runt och klämma på rekvisitan.
I lördags en utställning på V&A, som nästan var likadan: det var en installation i form av en fiktiv lägenhet, med ett tillhörande manus till en pjäs som utspelade sig i lägenheten.
I lördags natt efterfest hos ett gäng pojkar från NZ, som bodde i den i särklass sunkigaste lägenhet jag någonsin varit i. Den såg ut som om den var hämtad ur Se7en, överfylld av smutsiga tallrikar, smutsiga kläder, trasiga saker, överfyllda askkoppar och ruttna väggar. Och eftersom vi två dagar i sträck blivit uppmuntrade att snoka fortsatte vi vår noggranna husesyn även här.
Intressant.
Idag blev Cissi och jag svart/vita tvillingar, när vi helt oberoende av varandra klädde oss på var sitt håll (eftersom Cissi och Olivers nya lägenhet är jättestor!) för vår dag på stan.
Bådas Dagens outfit var svarta låga boots, svarta leggings, kortkort veckad kjol, tunn stickad tröja, svart vintage-skinnpaj och utsläppt hår i mittbena. Största skillnaden bestod, förutom att blondinen sportade ljusa plagg och brunetten mörka, i att min scarf var mönstrad och Cissis inte. Är man kompisar så är man.
Vi skrattade hyfsat mycket när vi såg varandra, och kände oss som två uniformerade skolflickor när Oliver vinkade av oss med några visdomsord medan vi struttade gatan ner mot stan.
Flygstrumporna är på, incheckningen är avklarad, stolen är vald, boardingpasset är nedladdat och väskan är packad - rekordlätt och rekordtunn dessutom, så funkar som handbagage.
Ikväll bär det av mot London, Cissi och Oliver!
Note to self: läs mina notes to self.
Jag vet att jag tidigare gjort ett inlägg på temat Note to self, där noten var att inte dricka massor av stark espresso strax innan läggdags.
Den noten verkar dock han hamnat långt in i en avlägsen låda längst bak i hjärnan, för igår gjorde jag just det igen (och Peter likaså), med resultatet att jag låg vaken och vred mig hela natten (och Peter likaså).
Och ironiskt nog försöker jag nu bli piggare med just espresso...
I morse hade jag inte pengar på SL-kortet (tror hela reskassan gick till Södertäljeresan i lördags). Jag fick därmed utstå den publika förnedringen/stressen i att registrera mig för SMS-biljett, ståendes längst fram vid förarhytten. Som chauffören sa: är du redan registrerad går det snabbt, annars tar det JÄTTELÅNG tid.
Och mycket riktigt: det tog från Grevgatan fram till Hötorget innan jag var klar (svetten bröd ut redan vid Norrlandsgatan), men busschauffören var bussig (pun intended) och hade tålamod. Sen gratulerade han mig till att vara snabb: en kille i min ålder hade hållt på från Gärdet till Centralen, så jag fick en hi-five och ett leende, och dagen började så mycket bättre än den kunde ha gjort.
(Förra veckan vägrade chauffören köra innan kvinnan i min situation betalt, med resultatet att vi blev stående 5 minuter. Snacka om svettigt!)
