Likt Tom Cruise på bergväggen

Idag var vi ett gäng tjejer från jobbet som åkte och klättrade vid Telefonplan. Väldigt roligt, även om vi tyvärr hade manfall.

Jag var den enda som inte hade det så åtråvärda gröna kortet, utan vilket man inte får göra det tråkiga men ack så viktiga markjobbet. Därför var det kanske extra kul för mig, och liiiite mindre kul för mina stackars kollegor, som fick turas om om att ansvara för mitt liv och min säkerhet utan någonting annat än den vackra utsikten upp mot min av klätterselen tredelade och mycket svallande bakdel som utbyte.

Mitt "Jag är helt upprymd av ångest" sammanfattar upplevelsen rätt bra - väldigt kul, och sjukt maffigt att helt plötsligt inse att jag, efter perfekt pepp från Dea, kommit hela vägen upp till toppen av den skyskrapehöga väggen.

Ångestmomentet bestod i att jag då och då gjorde misstaget att titta ner. Det visade sig vara nästan lika dumt som att under en dyktur plötsligt börja tänka på att man är 30 meter under ytan, andas genom en tub och riskerar att dö om man plötsligt vill upp. Dålig idé: det är alltid bättre att ignorera döden och koncentrera sig på fiskarna.

Likaså här: vetskapen om att ens liv bokstavligt talat hänger på en skör tråd och att man befinner sig 10+ meter över marken ståendes på två stelnade stressbollar är rätt förförande för förmågan att klättra vidare. Men desto roligare att då tillslut våga fortsätta.

Mamma kommer bli stolt (eller förfärad) när jag berättar det här!

Om man är tankspridd

Om man är tankspridd kan man ta sin pojkväns ansiktscreme istället för tandkrämen. Och så kan man sätta en klick på tandborsten, och utan att reagera på att färgen inte alls är genomskinligt mintblå. Och så kan man börja borsta tänderna, och först efter halva munnen konstatera att tandkrämen smakar lite beskt. Och att den smakar ovanligt mycket hudcreme.

Om man är så tankspridd blir man väldigt mjuk och återfuktad i munnen.

Om Ikea, teknik och psykbryt

Helgen spenderades på ett mycket fridfullt sätt ute på Cissis land. Det var en orgie i att ladda batterierna med mycket sömn, god mat, många djur att klappa och fint umgänge, så vi åkte därifrån pigga och upplyfta. Vilket var tur. För på hemvägen åkte vi till Ikea, med målet att bestämma vilken garderob vi skall köpa. Och under över alla under - vi kom ut lika glada och peppade som vi gick in. Det här bådar gott inför framtiden!

Vad vi (jag) inte hade anat var dock att den stora påfrestningen skulle komma efteråt. Ikeamonstret attackerade när jag minst anade, och där jag var som mest sårbar: hemma i min egen soffa, med datorn i knät. Och just det att det var en dator i knät spelade nog väldigt stor roll för vad som sedan skulle hända.

För självklart så fick jag inte det jätte-enkla planeringsverktyget att funka. Och självklart gav det mig psykbryt. Och självklart fick Peter* det att funka, medan jag demonstrativt vänt Ikea-monstret ryggen och gått för att borsta tänderna med bultande hjärta och en frustrationsklump i magen. Och självklart fick jag då ännu mer psykbryt, för det bekräftade än än gång att jag + teknik = dålig match -> psykbryt**. Så länge varade den peppen.

*Tacksamt nog har jag en pojkvän som får en filbunke att framstå som kaotisk, och det är jag evigt tacksam över.

** Otacksamt nog är jag väldigt lik min mamma på den här punkten - hon har lika dålig teknikenergi som jag, stackarn. Jag önskar att jag vore mer som pappa, som likt nån form av teknikgud klarar biffen i 99 fall av 100, och därför har överseende med att saker inte funkar den där sista gången av hundra. Mamma och jag däremot har oddsen emot oss, så varje gång teknik strular så känns det som att ligga på marken medan tekniken hånskrattande sparkar en gul och blå. Och då är det inte lätt att go all Jesus och förlåta och ha tålamod nästa gång, och nästa, och nästa. Det är såhär krig startar.

The bottom is nådd - och reklam funkar

På väg hem. Går förbi en busshållplats. På reklamtavlan görs reklam för Kexchoklad. Blir sugen. Låser cykeln och går in på 7 eleven. Upptäcker att de har 3 för 30:-. Tänker: "Strålande, här kan jag göra ett riktigt klipp!". Köper tre, och sparar, jag vet inte hur mycket, men låt mig gissa på ganska lite. Hoppas att jag har karaktär nog att spara minst två till imorgon.

Reklam funkar. Och min karaktär är sämre än jag befarat. Men kexchoklad är himmelskt gott!

Jag vill ha en hund!

Det är tufft att vara jag just nu. Min djurlängtan är ständigt närvarande, men mer eller mindre påtaglig. Just nu är den enorm. Inte nog med att Cissi skaffat hund. Jag vet, Cissi. CISSI! Hon som alltid har fnyst och sagt att hon är helt ointresserad av djur. Det är lika chockartat och orättvist mot mig som det vore mot henne om jag plötsligt skulle bli dagmamma åt ett gäng kids. Inte desto mindre glad är jag för hennes skull, både avseende gullhunden i sig och själva omvändningen.

Ovanpå det fick jag i helgen den stora äran att vara hundvakt. Jag hade längtat varje dag sedan frågan ställdes i slutet av november, som gissa om jag var till mig. Jag fick låna lilla Trossa, en fantastiskt söt jakt-golden, i nästan två dygn. Trossa hade beskrivits som en glad adhd-hund, vilket till viss (stor) del stämde - om ni har sett Marley & Me kan man enkelt beskriva henne som Marley, och mig som Owen Wilson, så förstår ni ungefär. Men oh så söt! Och oh så kelig! Och oh så mysig så fort hon kom till ro!

Dessutom blev det den där härliga effekten som Carrie beskriver i Sex and the City: "The only thing a girl needs to get a date, is another date." Så mitt vaktande av Trossa ledde till att jag även fick vakta Saga. Dubbla hundar är dubbel lycka!

Men nu - ingen mer hund. Snacka om att ta ifrån mig, inte bara godispåsen, utan hela godisaffären! Ylva tröstade mig med att skicka över Miss Universum – Oh God I Wish I Had A Dog och Jojje Wadenius – Jag vill ha en hund, en blå. Jag lyssnar, och längtar tills även jag lever ett djurvänligt liv.

(här hade jag tänkt lägga upp gulliga bilder på Trossa, men min dator är lika seg som jag är hungrig så jag snor en från nätet istället).

Dagens Googlelogga

Man måste älska Google för att de, dagen till ära, har gjort sin dagens-logga som en OS-ig regnbågsflagga. Nej till anti-gay!

... Och samtidigt en trappa ner

Likt en Pavlovsk hund fick jag just en bra känsla i kroppen. Varför? Jag spetsade öronen. Jodå - från min granne en trappa ner hördes just signaturmelodin till Sex and the City. Happy watching kära granne!

Kvällens underhållning: en skön plan B

Eftersom stackars Peter ligger hemma och är magsjuk blev det inget hemmafix ikväll som planerat*. Istället har jag ägnat mig åt en kavalkad av play-TV:

Djurskyddsinspektörerna - fruktansvärt läskigt och hemskt det här avsnittet. Först grät jag, sen fick jag blunda och tillslut fick jag stänga av. Det var grisar som fallit mellan våningarna i en transport, friska katter som skulle avlivas på grund av en lat ägare, en annan gristransport som vält med massor av döda och skadade stackars grisar och slutligen besiktning av ett slakteri (det var då jag stängde av).

Fick lätta upp stämningen med ett avsnitt Girls.

Och sen med två avsnitt Söder om Folkungagatan. Fantastiskt roligt och hög igenkänning! Se det!

* jag har även spekulerat i om Peter bara låtsas ha vinterkräklan, alternativt har sett till att få den med flit, för att slippa bära kartonger, borra krokar och sätta upp gardinstänger. Jag hade inte klandrat honom. Och jag kan inte påstå att jag är ledsen över att få ledigt från allt fix ikväll.