Searching for Sugar Man och buffningar

Jag är helt såld! Var och såg Searching for Sugar Man med Bromma-Peter och Sandels.

Dels var filmen som sådan underbar, och dröjer sig kvar som en varm liten klump i magen. Vilket öde!

Dels var den en nostalgitrip down memory lane, eftersom den till 50% utspelade sig i Cape Town. Fina CT!

Jag hade fått tydliga instruktioner innan filmen av Peter att jag inte uppspelt fick säga "Titta!" och buffa på honom så fort det var ett djur, vilket jag alltid brukar göra. Inte heller fick jag buffa när jag kände igen miljöerna i CT, vilket jag varnat för att jag skulle göra (både känna igen och buffa alltså). Jag är fortfarande inte riktigt säker på varför jag fått dessa instruktioner - kanske för att han anade att hans biobesök skulle bli en enda lång serie av uppspelta knuffar i sidan - men jag struntade i det hur som helst. Och hans biobesök blev en enda lång serie av buffar i sidan.

För hur skulle jag INTE kunna buffa, när de visade vägen bort mot Hout Bay nedanför Twelve Apostles, Chapmans Peak, Victoria Rd i Camps Bay där jag sprang varje dag, Strand St, där Romeos bilhandlare Motostars med härlige JB som manager låg, etc etc etc... (Jag måste tillbaks. Snart.) Och uppspelta "titta!" när det kommer djur rår jag faktiskt inte för. Peter sitter bredvid mig med sin dator i knät just nu och tittar på ett klipp från ett naturprogram, och likt Amen i kyrkan bara slapp det ur mig ett "Titta!" när det kom gepartbebisar i bild.

Nu ska vi titta på Girls. Låg buffrisk.

Skafferitömning

I lördags var jag på middag hos F&E, som flyttar till Kanada snart. Så snart att de börjat tömma skafferierna. Så F, E, Ratatouille och jag drog bl.a. i oss potatisgratäng för 8 personer, ett väldigt stort paket glass med väldigt mycket hallonsås, avslutade två flaskor (grappa och vinäger - Ratatoiulle stod för båda), några värmeljus och lite annat smått och gott. Den stora lammsteken gick det sämre med - de kunde inte med bästa vilja i världen trycka 1,4 kg på tre pers.

För varje sak som avslutas får man en point att använda i Toronto när de flyttat dit. Exakt till vad framgick inte, men jag antar alltid en utmaning, inte minst om den inbegriper att jag skall äta så mycket som möjligt, så det spelar ingen roll.

Dessutom fick vi med oss varsin goodiebag hem med utrangerade saker som inte kvalade in i flyttlasset. Jag fick glatt nog två linnen, några läppglans, en pahd thai-mix och lite annat smått och gott. Kort och gott, en väldigt trevlig middag. Ett litet plåster på såren när en av mina närmsta vänner flyttar over seas... Skall bli kul att åka och hälsa på!

Fin dag för får

Igår var Jessica och jag ute och avlastade två förbönder på Lidingö. De lever mitt drömliv: typ 40 keliga tackor (som snart ska få lamm!!), 15 snälla hönor, några mjuka kaniner, 3 ofattbart luddiga getter och 2 katter: Räven och Vargen. Att gården dessutom är en vacker k-märkt herrgård med några hundra år på nacken, bebos av 20 hästar och ligger 15 minuter med bil från stan och med en buss som stannar utanför gör inte det hela värre. Så vill jag också ha det när jag blir stor!

Fashion Week

Fick den här  länken av Peter, som beskriver det där med Fashion Week (i NYC förvisso). Om det är någon som undrar vad det egentligen är vi gör på jobbet... ;-)

God morgon

Okristligt tidigt, men väldigt trevligt och gott: frukost med Maggie och Filippa på Nybrogatan 38, följt av italienskastudier i väntan på att Lena ska hämta upp mig.

God natt!

Vinden viner utanför fönstret, på sånt där oväderssätt. Jag gillar't! Sov gott (själv försöker jag, eftersom jag ska äta frukost på Nybrogatan 38 redan 0730 imorgon, men har just installerat Quizkampen på mobilen och kan inte hålla mig från att spela. Om du vill utmana mig heter jag SWendti)!

Elit?

Lånade en pulsmätare idag på Balance. Inledde med att göra ett fitnesstest genom att mäta vilopulsen, som tydligen var på elitnivå: 61.

Jag hade nog inte trott på det ändå, men det faktum att jag fortfarande är matt såhär 3h efter 50 min på crossteainern får mig att ana att det där med ELITE inte riktigt stämmer.

Däremot förklarar det möjligtvis min benägenhet att frysa så fort jag sitter still i mer än 5 minuter.

Törnrosa på Operan

(Jag trotsar mobilförbundet så länge jag kan.)

Igår var hela Familjen Flanders på Operan och såg Törnrosa. En fantastisk balettfest och orgie i pastell, tyllkjolar och män i trikå i timmarna tre.

Jättefin och påkostad rekvisita och roliga inslag när Mästerkatten i stövlar, Snövit, Rödluvan och Avatarer var underhållning för Törnrosas hov när de hade maskerad för att fira att den spänstige prinsen - som kunde hoppa högt, långt och snurrandes och ändå landa tyst som en fjäder - äntligen hade kysst Törnrosa när hos sov och därmed väckt hela hovet till liv efter 100 år av sömn.

(Man kan undra hur lagen ser på den typen av sexuell handling för övrigt: Törnrosa samtycke knappast och var verkligen inte i ett tillstånd där hon kunde säga nej eller försvara sig mot den 100 år yngre prinsen, men hans övergrepp ledde ju onekligen till någonting bra...)

Pass

Hos polisen för att fixa nytt pass*. På plats 3 minuter efter öppning (kl 9 en lördag). 25 personer före mig i kön. Stockholmarna är morgonpigga. Mobilfri zon därtill. Tur att jag tog med en bra bok.

*För att få ryskt visum krävs tydligen ett tomt uppslag i passets stämpeldel. Visst, jag har rest mycket, men inte SÅ mycket att jag stämplat upp alla 32 nånting sidor. Inser att det måste vara bittra tullpolisers största hämnd på oskyldiga resenärer att randomly öppna upp passet och stämpla lite var som helst. Den ordningsamma i mig mår dåligt av tanken på denna röra och brist på struktur, rim och reson detta skapar i mitt pass. Att det dessutom skulle få som konsekvens att jag nu går en för tidig passdöd till mötes var dock mer än jag någonsin kunnat ana. Nu förtiden får man heller inte ta med sitt eget foto - det skall tas på plats. Undrar hur många omtagningar man får, och om man får vara med och bestämma vilken mug shot dom skall följa en de kommande fem åren?

Senil?

Igår berättade en kille som jobbar på Hjärnfonden att det finns en studie som visar en direkt korelation mellan inlärning och motion, och en annan studie som visar att den delen av hjärnan som har hand om inlärning och minne växer om man promenerar 50 minuter per dag. Jag promenerar minst 40 minuter per dag, ofta minst det dubbla.

Och ändå: igår var jag på middag hos Lotta. Kommer hem. Inser att jag har glömt mobilen där. Inser att jag därför varken kan

• ringa henne och dubbelkolla det, 
• ringa och boka taxi till följande dags morgonmöte, 
• ha en tillförlitlig väckarklocka (jag ställde wakeuplightens radio, en väckarklocka och min iPad - bara wakeuplighten funkade) 
• lätt kan kommunicera med min kollega som jag skall möta upp på morgonen, eller
• lätt kan synka med snälla Lotta som erbjöd sig att lämna den till mig på väg till jobbet

Väl återförenad med min telefon tar det inte mer än 6,5 timmar innan jag återigen glömmer telefonen. Den här gången på jobbet, när jag går till italienskan. Vilket hade varit lugnt om det inte vore för att jag lovat ringa Filippa och boka tid och plats för vår gemensamma promenad till Fotografiska - som genomfördes utan mössa, för den hade jag glömt hemma tillsammans med mitt medlemskort på Fotografiska.

Lärdomar:

1. Jäklar vad beroende man gjort sig av mobilen (jag väljer att skriva "man" och inte "jag", för jag är övertygad om att jag talar för majoriteten av alla under 75 i västvärlden)
2. Tack och lov för att Facebook finns i lägen som dessa
3. Tack och lov för att ABF-husets receptionist var snäll och lät mig maila från sin dator
4. Antingen har studien om minne och motion fel, eller så hade jag varit gravt dement om jag inte promenerat mina närmare 5-10 timmar i veckan

De sista krafterna

Fikade med Helena, Miche och Tess på söder, sökte Gud på Kastellholmen, tinade efter promenaden med Earl Grey hemma hos Lotta ("det finns inget ruggigt väder, det finns bara ruggiga ugglor"), pratade länge med Karin medan jag strök skjortor, pratade kort med Bella medan jag planterade en blomma, åt sen lunch medan jag tittade på uppdrag granskning. Dödstrött. Nu: samla ny energi, gå hem till Filippa, äta kylskåpsrensning och klämma en rulle. Ctrl+Alt+Delete.

Förslag: 30-timmarsdygn

Det dumma med Dygnen är att de är för korta.

Ta idag som exempel:

Sov fantastiskt gott med mina nya sovögon som jag fått av Filippa från Bali (superdupergrejer: man ska droppa lite medföljande myskolja på som tydligen skall vara "relaxing and aphrodisiac", och sen sover man som en prinsessa - i natt dock utan någon prins som väckte mig ur min 100-åriga dvala, måste reklamera den delen).

Vaknade vid 10.

Åt näringsrik och nervkittlande frukost i sängen med Rolf Lassgård, Jonas Karlsson, Helena Af Sandeberg och Palmes mördare.

Kollade lite Facebook.

Och vips, så har halva dagen gått. Utan att jag märkt det har klockan nästan hunnit bli ett.

Och det är ju precis hur skönt som helst att kunna ligga i sängen till ett på dagen utan att skämmas, men vad Dygnet inte har med i beräkningen är att jag ju vill hinna gå en lång promenad, plugga lite italienska, städa och göra mig fab inför kvällens middag hos Bella som följs av avskedscocktail hos Filippa. Och tills jag måste gå är det ynka fem timmar. Görbart, visst, men knappast i det där lugna tempot som hör lördagen till.

Så jag skulle vilja extenda Dygnen lite. Sex timmar borde räcka. Då skulle man hinna göra så mycket mer, utan att behöva kompromissa bort något (i det här fallet inte helt osannolikt städningen - det brukar vara den som stryks först av någon anledning).

Alla med på det?

Tjejig middag med Maggie

Just avslutat dagen med att ha Maggie över på enkel middag: Tjejsallad* (en sån som Peter skeptiskt tittade på och frågade "kan det här verkligen kallas mat?" men sedan motvilligt erkände att han tyckte var väldigt god), glass med hallon och blodapelsin, jobbsnack, killsnack, resesnack (jag är klart sugen på Västindien, men är tyvärr inte gjord av pengar, så det kan bli svårt att få till den resan som jag ser framför mig där), bröllopsklänningssnack, hästsnack och boksnack. Sammanfattningsvis: klyschigt tjejig tjejmiddag. Men på ett väldigt bra sätt. Och det hela räddades upp från att vara allt för rosaskimrande av att vi började med att försöka laga min diskmaskin (och lyckades självklart).

Nu: zzzzz!

*Tjejsallad = Quinoa, vegetarisk fetaost, riven morot, tomat, apelsin, sallad, chili, olja och citron. Lika enkelt som gott som mardrömslikt för en "riktig" man.

Blogtips: Vikten av kunskap

Apropå TV-programmet jag skrev om igår: Världen: Älskade Kött på UR/Kunskapskanalen. Hittade den här bloggen på temat köttfabriker som jag tycker verkar bra och vettig det lilla jag hunnit läsa:
Vikten av kunskap

På TV ikväll: gråt och skratt

Kollar på SVT2.

Dagens verklighetsdusch:
Först en dokumentär som heter Älskade Kött. Om du inte såg, se. Finns på ur.se. Jag är fortfarande skakad och med en klump i magen.

Dagens skratt:
Och sen (för att lätta på klumpen tror jag), kulturnyheter. Där intervjuades författarinnan Eija Hetekivi Olsson. Säj det högt en gång. Då blir det ganska roligt. Sitter i soffan och spelar upp när hon hälsar på folk, och hur det kan uppfattas. Skrattar, och hoppas att fröken Kiwi ska överskugga den mentala bilden av köttindustrin när jag snart ska knoppa, samt att hon inte tar illa upp över att vi har roligt åt hennes namn - efter 31 år av Sanna Väntrum, Sanna Väntarbarn och Sanna Event känner jag att det borde vara helt OK.

Om risken med att "Göra en Pia"

Mamma såg en sneak peak av lördagens fotojobb för Giada och Hui, och målade förskräckt upp ett inte så lockande scenario:

"Med lite otur så får nån filmregissör syn på bilden och värvar dej till sin nya film, och sen gör du internationell succé och blir gift med en schweizisk greve och blir skild och knarkare och hemlös och fråntagen vårdnaden och hamnar i en lägenhet i Norrtälje med din gamla mamma och en mops. Kom ihåg hur det gick för Pia Degermark"

Stackars Pia. Låt oss hoppas inte. 

 

Vilken dag!!

Mälarstränderna runt. Inte så kallt, sol och fint sällskap!

Peter raskar över isen. Ankdamm. Pimp. En galning (som vi träffade på långholmen, och som hade en tremånaders rottweilerbebis dom hette Rufus) som ömsom gick, ömsom kröp, över Riddarfjärden till allas skräck.

Sen välförtjänt lunch på La Petite France.

Wow-effekt

Min nya Clump defy från Max Factor är det bästa i mascaraväg jag träffat på på länge! Jämför borsten på den, och min YSL som jag dragits med i några veckor (ja, veckor! Men till Yves försvar låg den och väntade på att börja användas ett bra tag) så förstår ni varför.

Utan överdrift är mina fransar närmast identiska med de lösfransar jag hade idag, så Max Factors "False Lash Effect" är inte ljug.

Nu ska jag och mina fabulösa fransar fladdra iväg på middag på Diablo ihop med Peter.

Den här veckan

Den här veckan har jag...
... Varit på vernissage på Bukowski och sett 15 unika kreationer av olika svenska designers
... Jobbat sent
... Pratat med Karl Johan de Geer om fotografi i Paris
... Sjungit i min nya, roliga kör, och fått hjärtklappning av uppspelthet när vi hade låttävling
... Varit på MBFW's Closing Party
... Sett fram emot en god natts sömn, men blivit väckt av desperata skrik på gatan och fick ringa polisen
... Suttit och lyxat hos Corinne&Friends o blivit fin i håret och samtidigt fått en effektv, ostörd timme att jobba på en presentation om ett superkul projekt
... Träffat Filippa som äntligen kommit hem
... Sett fram emot en god natts sömn igen, men istället suttit med bästa Ylva och slitit med ett tävlingsbidrag till Gyllene Hjulet som lämnades in med typ noll sekunders marginal vid midnatt, och sen varit för uppspelt och hjärtklappande för att kunna somna
... Vaknat en timme för tidigt och är därmed väldigt trött inför dagens spännande klänningsprojekt med Giada och Hui

Ser fram emot att bli ompysslad idag, och ser ännu mer fram emot imorgon när jag får vara ledig för första gången på 13 dagar!