- Jag jobbar med reklam, och mer reklam

Så här glada var jag och min låtsas-pojkvän Jeremy över att få representera Robinson, Tysklands svar på Vingresor, under några soliga timmar på Camps Bay. Lass dich überraschen, ja bitte! Det är ett vackert språk det där...

Kul att få se resultatet up and running efter så lång tid!

Mina extremt stora, betydelsefulla och Guldbaggevinnande prestationer i MER-reklamen kommer snart till en bio nära dig. Tror jag i varje fall. Sist jag var på bio såg jag en av filmerna i serien, så jag anar att resten kommer att komma inom kort. Tills vidare kan man spana in The Lovinator på MER's You Tube-sida.

Jag lovade mina Sydafrikanska kollegor att jag skulle abonnera SF Sergel eller Rigoletto och bjuda in alla mina vänner på biovisning med MER-reklamen innan för att fira mitt första (och sista) framträdande på vita duken. Vi får se hur det blir med den saken... (De tyckte för övrigt att vi svenskar hade en någorlunda udda smak när det kommer till reklam. Själv kan jag inte tänka mig ett liv utan Iprenmannen, Frank, Teliapappan och alla andra reklamikoner.)

(Här kan vi, i motsats till de tre soliga timmarna med Jeremy på Camps Bay, tala om något mindre resultat i förhållande till den nedlagda tiden om åtta timmar, men så går det när det stormar och man måste vänta ut de ondskefulla kitesurfarna som envisas med att flyga in i bild i tid och otid... Kul hade vi i varje fall!).

Från helvete till himmel

Igår morse åkte Lisanne hem. Min risk för att bli hängningsbenägen av Scandic Syd Umeå ökade därmed med ungefär 500%. Ensam, på ett vidrigt hotell utanför stan och helt plötsligt mindre jobb och mer fritid att spendera på rummet blev det liksom outhärdligt. Så på rekommendation av vår fantastiske tekniker Andres bytte jag till Profil Hotel Aveny. "Från helvete till himmel" beskriver bytet bäst. Bilderna nedan från respektive korridor illustrerar rätt bra. 'Nuff said. Profil Hotel Aveny rocks!

Välsignad invigningsceremoni

Umeå Hun Gar körde en makalös invigningsceremoni av Lagernatta och NetOnNet's Lagershop i Umeå. Galet coolt! Nästa fest jag har måste innefatta lejondansare! Förutom världen gulligaste lejon, som välsignade shopen genom att äta och spotta ut ett stort salladshuvud, bestod ensemblen av fanor, cymbaler och stora trummor. Inte så behändigt att ha in på mina 37m2 kanske, men allt går om man vill.

Umeå!

Lizzy och jag har just anlänt Umeå, och har ikväll minglat med NetOnNet:arna på smygpremiären av Lagershopen. Mycket trevligt! Dessutom fick vi se det snygga resultatet av NoN Lager, NoN's specialtillverkade öl.

Nu dags att sova på vårt flådiga hotell Scandic Umeå Syd, ett rondellhotell av bästa slag, med inrökta rum och "en känsla av Psycho", som våra kära kollegor konstaterade. Hoppas på god frukost.

(När jag skulle tagga location nu så dök en massa däck-, bilvårds- och verkstadsföretag upp - så mycket rondellhotell är ett alltså!)

Vuxenpoäng

Senaste två dagarna har det pysslats: fin och god pavlovatårta med hallon och pistage till mamma i söndags (där pappa i och för sig gjorde allt utom att rosta och placera pistagerna), och igår kok av rabarberkompott - helt på egen hand - som tappats i min nya fina burk som jag köpte på landet i lördags (precis som i SATC: "The dress upped the ante!", så krävde burken sin kompott). Gott och stolt!

Mingel

På väg ut till landet med pappa. Det är tydligen sockenmingel idag, med allt vad det innebär.

Om jag förstått saken rätt är det en arena för utbyte av nyhetsförmedling och skvaller, fluktande blickar, uppvisning och allmän införsäljning av såväl varor och tjänster som personer. Allt under täckmanteln marknad och öppet hus. Jag är väldigt spänd!

Mest för egen del: jag måste lyckas förmedla att jag inte är vilken 08:a som helst, utan en som duger både till att mjölka kor och rida. Allt för att vinna de nya grannarnas respekt och en plats i mjölkteamet. Oklart hur jag ska gå till väga dock. Funderar på att börja fråga bönderna om hur många liter deras kor mjölkar och hur deras celltal ser ut. Jag kände i varje fall att ladugårsdoverallen var lite hard core att komma i inledningngsvis...

Fina gamla minnen

Cissi skickade just över en länk till vår resedagbok från Sydamerika 2005. Det var ingen tråkig resa direkt.

Jag kommer osökt att tänka på:

• Ett stort, vitt nyårsfirande på Copacabana (och då menar jag inte vitt som i kola, utan vitt som i två miljoner vitklädda människor på stranden)
• En härlig dykresa på Roatàn
• En inte lika härlig, men ack så vacker vandring till Machu Pichu, iklädda de för en 4-dagarsvandring på 3 500 meters höjd sämst anpassade kläderna i mannaminne (Magnus hade tänkt att gå i flipflops)
• Otaliga helt fruktansvärda och ofta väldigt äventyrliga bussresor kors och tvärs över kontinenten
• Galna vinprovningsturer på cykel i Mendoza
• Himelskt god mat i Mexico, och Honduras, och Belize
• En skumpig men spektakulär, kall, varm och illaluktande jeepsafari i Bolivias saltöken, iklädda inte så snygga kläder (vi tvistar fortfarande om vem som var fulast: jag i min McDonalds-fleece i stl XXL och TV4-jacka eller Sussie och Cissi wanna-be locals i bolivianska ponchos, benvärmare mössor och vantar)
• En jakt på julen, som slutade i två besvilekser tillika fängelseliknande hotellrum och allmänt obehaglig stämning
• Diego Torres och hans, och min, frisyr
• Biovisningar med usel kvalitet men goda popcorn i Cusco
• Manisk shopping i Buenos Aires
• Manisk solning i Punta del Este
• Och Kuba. Kuba, Kuba, Kuba. Värdelös mat, runkande män och vackra stränder

Som sagt, det var ingen tråkig resa direkt.

Fight, fight, fight!

Idag var jag på styrelsemöte i bostadsrättsföreningen. Förutom trevlig middag och den glada nyheten att det är fritt fram att duscha på kaklet i badrummet (vilket innebär carte blanche för att riva ut badkar och stoppa in duschväggar och tvääääättmaskiiiiin) så utspelade sig ett sånt där brf-bråk som man bara hör rykten om men som man inte tror händer en själv, på samma sätt som att man inte tror att man kommer drabbas av inbrott eller diabetes eller familjesplittring pga en TRISS-vinst.

Ett äldre par var på plats och företrädde sin dotter, som "studerar vid universitetet i Fairway [eller nåt], en utbildning som enbart finns där". Mannen i detta äldre par höll pläderingar som Silbersky, var arrogant och självsäker som Bildt och undvek att svara på frågor som den halaste av ålar. Mot sig hade han styrelsen, och i mitten satt publiken, dvs alla vi andra. Tyvärr verkade mannen inte ha så mycket substans i det han sa, så efter 30 minuters ständigt (och för oss andra relativt poänglöst) prat, handuppräckande och ifrågasättande, samt ett antal kängor till styrelsen, tröttnade alla på honom och gick helt sonika vidare till nästa punkt i dagordningen.

Det var så hetsk stämning att jag ett tag trodde att han skulle ta upp en klassisk gammal revolver, ärvd av Karl XII, och skipa din egen rättvisa. Det hade varit nåt det.

Och när jag ändå håller på...

Fina bilder från fin dag under de blommande körsbärsträden i Kungsan i helgen, som firades med en Kungsvåffla: tre kulor glass toppat med en klick mjukglass, i sin tur toppad med nötkross. Jag höll mig mätt till middag.

(Om denna plötsliga djuphet på bloggen beror på att jag just varit på gospelkonsert, eller för att jag är en sucker för våren, är oklart.)

Kvällspromenad

Fint i Humlegården. Det vita trädet med lyktan i sig såg ut som det var hämtat direkt från Narnia. Och så luktade det gott.

Det är lite trassligt det där när det är för fint när man är ute och tränar. Det distraherar liksom. Svår balans mellan att satsa på att bli fit som Gunde eller att bli mindful som en yogi.