Idag var jag på styrelsemöte i bostadsrättsföreningen. Förutom trevlig middag och den glada nyheten att det är fritt fram att duscha på kaklet i badrummet (vilket innebär carte blanche för att riva ut badkar och stoppa in duschväggar och tvääääättmaskiiiiin) så utspelade sig ett sånt där brf-bråk som man bara hör rykten om men som man inte tror händer en själv, på samma sätt som att man inte tror att man kommer drabbas av inbrott eller diabetes eller familjesplittring pga en TRISS-vinst.
Ett äldre par var på plats och företrädde sin dotter, som "studerar vid universitetet i Fairway [eller nåt], en utbildning som enbart finns där". Mannen i detta äldre par höll pläderingar som Silbersky, var arrogant och självsäker som Bildt och undvek att svara på frågor som den halaste av ålar. Mot sig hade han styrelsen, och i mitten satt publiken, dvs alla vi andra. Tyvärr verkade mannen inte ha så mycket substans i det han sa, så efter 30 minuters ständigt (och för oss andra relativt poänglöst) prat, handuppräckande och ifrågasättande, samt ett antal kängor till styrelsen, tröttnade alla på honom och gick helt sonika vidare till nästa punkt i dagordningen.
Det var så hetsk stämning att jag ett tag trodde att han skulle ta upp en klassisk gammal revolver, ärvd av Karl XII, och skipa din egen rättvisa. Det hade varit nåt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar