Gick just på bussen. Vanligtvis är den nästintill tom eftersom jag bor i början av linjen, men idag var den knökad med 30 10-åringar som levde om. Jag blev således smått förfärad över att mötas av kaos och ståplats istället för en lugn läsfåtölj.
Stackars alla vuxna som måste så ut med det här så tidigt på morgonen, tänkte jag först.
Och sen tänkte jag på KPMG-reklamen, som visar tålmodiga lärare som får städa upp bland barr och myror efter dagisbarnen. Och som lever i busskaoset varje dag. Och då blev jag varm av tacksamhet.
Tack alla lärare! Ni måste ha nerver av stål och ett hjärta av guld!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar