Sällan har jag varit ute i så god tid (självklart inser jag att jag jinxar genom att skriva så, och att bussen kommer krocka, vägen vara avstängd eller min klocka vara felställd, men jag är så stolt att jag tar risken).
Och sällan har jag känt mig så ostressad.
Eller, det är en sanning med modifikation, eftersom det är inprogrammerat i mina gener att att ta sig till flyget = att vara sen till flyget. Så jag har en "Shit var jag är sen"-känsla i magen, men huvudet, den rationella delen, vet att så inte är fallet.
Just nu håller magklump och hjärna på att förhandla. Hjärna har inte riktigt lyckats övertyga magklump än, och inte konstigt det - vis av erfarenhet och med statistiken på sin sida har ju magklump all anledning att tro att han har rätt. Men det är slut på det nu.
Aldrig hade jag anat att antistressträning kunde vara så invecklat.
Published with Blogger-droid v1.6.7
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar