Konstigt

Idag hände något konstigt. Jag körde till yogan, och skulle parkera i regnet på Kapstadens motsvarighet till Sveavägen. Eftersom bilen inte har glas utan suddig plast till bakruta, så är sikten rätt ospecifik bakåt, speciellt om det regnar. Man ser "att", men inte "när", liksom.

"Att" och "när" i form av "att det står en bil bakom", men inte "när det är dags att stanna när man backar". Så jag backade in i den stillastående, nya bilen bakom mig när jag skulle fickparkera.

Föraren, en taxikille, skrek "How you drivin', man?!", och hytte med näven (gissar jag, jag såg inte). Framför mig stod en kvinna som tittade på mig med sån skepsis och avsky som om jag hade dödat hans nyfödda bebis, och nu tog ny fart för att döda hennes (hon var parkerad framför mig). Jag stack ut huvudet och ropade bakåt ett skärrat "I am so sorry!".

Och då hände det märkliga. Medan kvinnan fortsatte att stirra argt, så kom den påbackade mannen till undsättning och hjälpte mig att parkera. Sedan jag tackat för hjälpen gav han mig ett glatt leende och gick tillbaks till sin bil.

Visst, fallet hade säkert varit annorlunda om hans bil blivit skadad - nu klarade sig båda två utan en skråma. Men ändå! I Stockholm hade vederbörande bett mig fara åt helvete och ställt sig bredvid den gloende kvinnan med armarna i kors.

Sen skulle jag hitta till yogan (jag fick skjuts av Nikki första gången jag var där). Då fick jag hjälp av en tiggare, som lotsade mig genom den omärkta byggnadens myller. Självklart för att få några kronor som tack för hjälpen, men, återigen, ändå! Klart imponerande!

Dessa två vänliga själar var precis vad jag behövde när jag stressad och var sen till yogan.

Namaste.