Sugar quest!

ÄNTLIGEN är detoxen över!

Efter ett mindre och högst frivilligt nederlag i lördags, när jag låg hemma i feber och tanken på all mat gjorde mig illamående med ett enda undantag: risgrynsgröt, kom jag tillbaka starkt. Igår kväll var jag till och med Världens Snällaste Flickvän som serverade min älskade pojkvän popcorn och cola till NFL-matchen. Själv tog jag en torkad aprikos. Fest.

Och idag avstod jag från Jessicas födelsedagskärleksmumstårta på jobbet. Starkt i mål alltså!

Men gud som jag har längtat efter att få äta vanligt igen. Nog för att det är gott med Ulrikas recept, och nog för att jag inte har känt mig så hungrig så ofta, men alla dessa begränsningar! Att inte kunna hugga en macka på stan, snabbt slänga i sig en drickyoghurt eller vara käppen i alla middagsplanshjul... Omständigt är bara förnamnet.

Så lyckan när sista måltiden ikväll avnjöts (vilket även var middagen igår, och kommer att vara lunchen imorgon - fördelen med storkok) hängav jag mig åt det jag saknat mest av allt: popcorn! (Yes, Peters rester från igår. Rätt osalta, kalla och helt klart för få. Men man vill ju mjukstarta retoxen lite).

Sen bottenskrapsresterna av polkagrisskruvarna som jag fick av Peter strax innan detoxen startade. (Ett par bitar åt jag faktiskt också i lördags minns jag nu, för att få bukt med illamåendet. Det låter som ett svepskäl såhär i efterhand, men det var det faktiskt inte då.)

Och nu kom jag just på mig själv med att spana i kylen efter något sött.

Sammanfattningsvis kan man alltså säga att ett sötsug utan större problem går att hålla på avstånd under en två-veckors detocx. Men inte fasen försvinner det för det!

Känner jag mig fab då? Nej, inte det heller. Men det är väldigt skönt för självförtroendet att, utan större incitament borta vid målgången, ha genomlevt den här kuren. Hurra för mig!