Igår såg jag Gudfadern för första gången i mitt liv. Den var jättelång. Tre och en halv timme. Egentligen bara tre, men jag somnade i mitten, och fick titta om en halvtimme. Under en så lång film hinner man äta upp ganska mycket av sitt storkok av jättegod fiskgryta, märkte jag. Det resulterade i att jag inte alls fick över mat till två matlådor, utan bara en. Och att jag åt hemgjord aioli för två, och inte en, med resultatet att jag smakar (och säkert luktar) väldigt mycket vitlök. Det kan vara bra att ta i beräkning, om du någon gång skall titta på Gudfadern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar