Sjunde dagen i Kenya

Fredag: Piggast av alla efter min ofrivilliga vila. Började med att besöka Harold, en supertrevlig och ambitiös man med fin gård. Han och hans nio syskon hade ärvt varsin del av föräldrarnas mark, och han hade på så sätt kunnat köpa den gård han idag hade. Brorsan Richard hade köpt grannfastigheten. Härliga människor som hade mycket att berätta och som poserade glatt inför kameran, och bjöd på en fantastisk hibiskussaft efter besöket.

Åkte vidare till nästa bonde, en kvinna som drev en liten gård med äggproduktion. Ylva intervjuade henne, och under tiden passade jag på att prata med grannfrun som kommit över för att hälsa. Oh my God säger jag bara!

Evelyn som hon hette, berättade om hur hon med fyra egna barn och tre adoptivbarn, som hon tog hand om efter att deras föräldrar båda dött i HIV, hade blivit utslängd från sitt hem och jobb som inneboende hemhjälp i Nairobi, eftersom de tre adoptivbarnen inte fick plats enligt hennes chef. Hon fick då en jordplätt av sin man i hans hemby att flytta till med barnen. Själv stannade han i Nairobi för att fortsätta jobba som hemhjälp.

Helt utan erfarenhet av att bruka jord tog hon sig an uppgiften, med lågt resultat. Efter fem år kom mannen till byn, efter att ha insjuknat i prostatacancer. De var barskrapade, men kämpade på. Sen kom hon i kontakt ned Vi-skogen genom en kvinnogrupp som hon är med i.

På två år har hon med vår hjälp, både gällande jordbruksteknik och spara/lånagrupper, lyckats bygga upp gårdens produktivitet så att hon nu tjänar bra ned pengar, kan betala för barnens skolgång och har stora planer för framtiden. Dessutom har hon börjat odla ett träd vars bark hjälper mot prostatacancer, och hennes man är på bättringsvägen. Vilket livsöde! Och vilken kvinna! Och vilken vändning!

Avslutade denna mycket givande dag med lunch på byns samlingslokal. Därefter en skratt- och sångfylld resa på 2,5h till flygplatsen i Eldoret, lekandes bandleken. Linda kapitulerade pga kissnödighet, och Ylva kastade in handduken pga uppsvälld hjärna.  Marcus och jag kom till final, och har ännu inte avslutat. Vi har nu två pågående spel, ett där han har två pluppar av tre, och ett där jag har det. Spännande värre.

Nairobis nerbrunna flygplats bjöd på ganska mycket förvirring och väldigt mycket hunger. En liten yoghurt och en sparad flygplanspåse nötter fick utgöra middagen. Fokus nu: sömn! Imorgon vaknar vi upp i Amsterdam. Väl hemma ska jag äta frukost med Peter, det blir mysigt!