Torsdag: Givet min status igår, och det faktum att mina ben mest påminde mig om konsistensen av spaghettin på en svensk vägkrog någonstans mellan Sälen och Stockholm (tänder, ja till och med gom och tunga, var överflödiga - minns fortfarande den måltiden med skräck), stannade jag på hotellet idag.
Satt i skuggan och läste en bok om biståndsbranschen, Innan floden tar oss, som hittills känns relevant och som har hög igenkänningsfaktor sedan min tid som +1 i Cape Towns diplomatkretsar med Edo.
Lyckades med en imponerande telepatisk träffsäkerhet gå ut till parkeringpalatsen i precis det ögonblick som de andra kom in med bilen från dagens fältövning (detta kanske inte låter så märkvärdigt, men betänk att vi inte haft tillgång till någon form av kommunikation oss emellan eller pratat om tider i någon form på hela dagen), och fick sedan höra om deras dag som varit bra mycket mer händelserik än min, bestående av möten med både en 115-årig kvinna och en 13-barnsmamma.
Det enda jag kunde berätta om var att jag nästan prickade in att solen stod i zenit, ett kraftigt åskväder, en katt som jag bjöd på min rislunch, en bräkig amerikan och rika, golfande kenyaner (vårt hotell är i svenska mått mätt att jämföra med ett vandrarhem, men fungerar här som en anrik country club för den minoritet som har råd) vilket känns mal placé mitt i den i övrigt väldigt spartanska miljön här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar