Lördag: Idag åkte jag iväg på min andra resa till Kenya med jobbet. Den här gången är det inte jag själv som ska introduceras till verksamheten, utan våra tre goodwill-ambassadörer Anders, Ajuma och Babben.
När jag ringde farmor och sa hej då var hennes respons "Neeeej men sååååå spääääääänande!".
När jag ringde mormor i samma ärende inleddes hennes reaktion som farmors, förutom att hon slutade efter ett ord: "Neeeej!". Jag fick lova att inte få ebola innsn jag la på luren.
För egen del är jag inte så orolig för just det, av den enkla anledningen att det inte finns några fall av ebola i den delen av den gigantiska kontinent som kallas Afrika som jag ska till.
Jag berättade inte för mormor om allt annat jag med större risk (i varje fall i mitt eget huvud) kan råka ut för: flygkrasch, terrorattentat, bilkapning, bilolycka, matförgiftning, malaria... Det kändes schysstast så. Hon är ändå 96 och då är det inte bra att ligga vaken av oro 10 dagar i sträck.
För egen del är det en enda sak som typ all oro. Spindlarna. Jag har drömt en del om dem nu inför resan. Senast inatt.
Och med tanke på att Linda, som vi ska bo hos en av nätterna, rapporterat om livs levande tarantellor hemma hos sig så har jag anledning att vara orolig. (När jag säger "hemma hos sig" menar jag inte "i en mörk vrå längst in i källaren" eller "i en mörk vrå längst bort i trädgården". Nej, jag menar "hemma hos sig" som i "vid soffan i vardagsrummet där Linda och hennes familj är varje dag och där tarantellor INTE HÖR HEMMA". Hör ni det tarantellor? Ni hör inte hemma hemma hos människor!)
Det ska onekligen bli spännande att komma tillbaks!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar