Rwanda, part 5

Tisdag: Det tråkigaste med att resa bort är att man till slut måste resa hem igen. Hemma bra men borta är bra mycket mer spännande. Jag har föreslagit för Peter att han ska komma ner, men han är tveksam av någon anledning. Troligtvis på grund av praktiska skäl. Oh well.

Resan har hur som helst varit precis hur bra som helst! Kenyadelen med ambassadörerna var jättebra och väldigt produktiv. Jag vill hävda att det är ett mirakel att vi kom hem med allt foto/filmmaterial som vi satt som mål. Jag skyller det på att ambassadörerna var sjukt proffsiga. De skyllde det på att vi å vår sida varit väldigt välplanerade, men det tror jag ingår i deras proffsighet att säga. Hur som helst är jag sjukt nöjd!

Rwandabiten var också väldigt spännande o givande - där mer av en klassisk studieresa med många inspirerande möten med bönder, kollegor och partners.

Vi har träffat otroligt många härliga människor - nästan lika många som det finns kullar i Rwanda eller getter i Kenya känns det som. Och de flesta av dem ställde gärna upp på en Dagens selfie. Glatt! Här kommer ett urval bestående av Anders och Ajuma, Claude (som jag kallade Craude en hel dag eftersom han bokstavera sitt namn och då sagt C-R-A-U-D-E: R och L är tydligen lite same same i Rwanda) och Daniel, Bosco, Eugene, Jonathan, Emanté och silverbackkillarna Ugenda och hans bror. Och så jag och Ylva, såklart (som bevisligen var väldigt ledsna över att åka hem).