Rwanda, part 3

Man vet att man är på resa i Afrika när temat avföring plötsligt blir centralt.

1) Det som vanligtvis är något ytterst privat är plötsligt ett lika självklart samtalsämne som vädret. Det känns fullt naturligt att prata om konsistens och olika dåliga erfarenheter - oavsett med vem det gäller: medresenärer eller nya bekantskaper i samma situation som man möter längs  vägen. Och oavsett när det gäller: matbordet är till exempel ett utmärkt forum att föra ett rundabordssamtal. 

2) Det känns lika självklart att gå in på toaletten och be den som sitter i rummet utanför att sjunga en sång, som att den personen som väntar utanför medkännande säger "Jaha, hur gick det där då?" när man kommer ut. En fråga på vilken hen förväntar sig ett uttömmande svar (pun intended).

3) Att tycka att all konsistens mer fast än spya är en lyx som tillhör undantagen är väl helt givet, eller? Babben sammanfattade det väldigt bra genom att berätta om en toa på en bensinmack som hon besökt, där föregående besökare lämnat efter sig två stora korvar. Hennes främsta känsla vid åsynen av denna lämning var pur avund. Såklart.

Jag hade tänkt sätta stopp där, men var medan jag skrev detta inlägg tvingad att göra ett akut avbrott som slutade så illa att jag kände mig nödgad att ta en dusch efteråt, av samma anledning som man ibland behöver bada bebisar i samband med blöjbyte. Så jag lägger till denna sista punkt:

4) Du vet att du är på resa i Afrika om du känner dig förnedrad efter ett toalettbesök.

Nää men annars är det bara bra, tack! Själv?