Men vi vi kunde iaf beskåda lejon (söta), elefanter (söta), geparder (söta) som snaskade nyfälld blesbok (var nog söt innan den fick magen uppäten o benen avslitna), vårtsvin (söta), noshörningar (söta), giraffer (JÄTTESÖTA! Världens längsta ögonfransar!), en död giraff (söt gissar jag, såg mest hans spretande ben - han hade blivit träffad av blixten och dött knall fall, o av elchocken stelnat i den position han stod i o sen bara vält. Som Jan sa: "Han borde vetat bättre än att stå uppe på ett berg under åskovädret, så lång som han var"), hyenor (inte så söta, jag kan bara tänka på de elaka nazihyenorna i Lejonkungen när jag ser såna), zebror (söta, o väldigt stylish, tokdiggar deras mönster), flodhästar (söta), apor (söta), babianer (söta), en massa olika antiloptyper (söta), spindlar (knappast söta, men rätt coola), o säkert något mer.
Efter frukost var det dags att packa ihop. Då stack det till i fingret, men jag tänkte inte vidare på det. Men sen, precis när jag skulle checka ut från mitt rum på Shamwari, såg jag nåt litet o brunt på min väska. "Säkert ett löv", tänkte jag. "Yeah right", tänkte skorpionen, och viftade med sin gadd. Och då la jag ihop 1+1. Jag försökte borsta ner den lille rackaren i handtaget, men han hade bra grepp om väskan och ilade snabbt och gömde sig i ett veck. Besegrad, uppspelt över äventyret och potentiellt döende gick jag o hämtade Jan, som förutom safari ranger även jobbar som odjurssanerare i stugorna. Han räddade mig glatt, och berättade att jag var utom livsfara - skorpionen var förvisso giftig, men just denna var en bebis o därför ännu bara farlig som en geting, max. Till skillnad från ormen som han rensat bort från stigen igår, vars bett dödar en människa på 20 minuter (långsammare om man inte drabbas av panik, men hur skulle man inte göra det?). Så man kan säga att jag fick det bästa av två världar: jag kan säga att jag blivit stycken av en auktion, och jag överlevde dessutom.
Published with Blogger-droid v1.6.7
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar