Afrikanska dramor

Jag överlevde natten, mot alla odds - mitt rum är en blandning av sovrummet på Nachos estancia utanför BA, där vi hittade två stora, håriga spindlar precis innan läggdags (att döda något så stort klassas nog som mord i många länder, men just Argentina verkade vara mer liberala), och vår hydda på Tho Koh, Phi-Phi, där jag inte kunde sova på hela natten av skräck för att det skulle sätta sig spindlar på myggnätet o på så sätt psyka mig till en säker död orsakad av pur skräck. Oddsen för en god natts sömn var således inte på min sida.

Men, jag vaknade levande, och öppnade fönstret för att vädra ut lite ångest. En svala flyger in, och ut igen. Gör samma manöver igen. Och igen. Till slut är de två stycken där inne. Och det är då det händer - den ena verkar ha guldfiskminne och har rakt glömt varifrån han kom! Han förvillar sig in i badrummet, pendlar mellan att slå mot de två fönstren och spegeln. Han var rädd, och likaså jag - tänk att orsaka en bruten nacke på det sättet! Jag fick rycka in och försöka guida honom rätt med hjälp av en kudde (ironiskt att hjälpa en fågel med dun från en annan), o till slut, efter några nervkittlande försök, var han ute igen.

Sedan kom åskan. Riktigt mäktigt att vara rakt under ett Afrikanskt åskmoln. Det såg ungefär lika odramatiskt ut som ett vanligt svenskt slöjmoln, men skenet bedrog minsann. Trots att jag stod säker under terrasstaket duckade jag för smällen, som kom ungefär när jag hunnit räkna till "Ettu..." av de obligatoriska "1001, 1002, 1003..."efter blixten. Mäktigt! (Jag är glad att jag inte är ute o rider som jag hade tänkt - den häst som klarar sådana smällar hade jag velat träffa).

Och nu, lika plötsligt som det kom, är det, bokstavligt talat, som bortblåst. Det bådar gott inför safarin i eftermiddag!

Published with Blogger-droid v1.6.7