Min nya bästis: Netflix

I fredags var jag på AW med mamma. Sen tittade jag på Netflix. I lördags tittade jag på Netflix. Sen gick jag på lunch på Sturehof för att fira Lottas födelsedag. Sen tittade jag på Netflix. Sen åkte jag på fest till Saltis för att fira Filippas födelsedag. I söndags skulle vi gått på bio, men hann inte, så då tittade vi på Netflix. Sen tittade vi på Solsidan. Sen spelade vi TV-spel tills jag tröttnade, snabbt. Sen tittade vi på Netflix.

Man skulle kunna säga att jag har fått en ny bästis. Men hur kan man inte vara bästis med Netflix? Man måste ju bara älska Netflix. Någon sa att det var dåligt utbud, men de har ju typ ALLT som en vanlig videobutik har, och jag som alltid ligger fem år efter i mitt filmtittande (minst) har så många filmer att ta igen att jag knappast märker skillnaden. Mmm, bra grejer. Sen är risken såklart att jag kommer att bli socialt missanpassad, isolera mig totalt, få fyrkantiga ögon och retas för att jag drar paralleller till uråldriga filmer, men det kan det vara värt. Och om jag mister alla mina IRL-vänner har jag ju alltid min nya bästis att hänga med.