Vel

Ok, jag är så velig nu. Vågen när den är som värst. Det stora och suuupersvååra valet handlar inte om vilket parti jag skall rösta på, inte om jag skall säga upp mig från jobbet, göra slut med min livs kärlek eller sälja min lägenhet. Inte ens handlar det om vilken vinterjacka jag ska köpa, eller på vilket gym jag ska köpa träningskort. Nej, det handlar om när jag skall resa till London. Och nu snackar vi på tim-nivå, inte vilken vecka.

Jag har reducerat ner mina alternativ till enbart 4 st, spaltat upp dem framför mig och kliat mig i huvudet. Där tar det stopp. Det ena innefattar mer semesterdagar men även mer tid hos Cissi, det andra bekvämare flygtider och färre semesterdagar, det tredje mer tid hos Cissi, det fjärde svårare nyckelöverlämning men... Ja, ni fattar.

Ställs jag inför fyra likvärdiga alternativ, eller två för den delen, är det stört omöjligt för mig att fatta ett beslut. Oavsett om det gäller smak på glass, färg på klänning eller som nu, flygtider. Tänk vad lätt det hade varit att leva i Sovjet på den gamla goda tiden, när det bara fanns en sorts glass i butiken, inga flyg att välja på och bara en färg på klännigen: deppgrå.

Jag kanske bara borde följa Filippas devis, som har hjälpt mig genom så många liknande världsproblem: Om du står och velar - välj det billigaste. Således alt 1, med flest semesterdagar och bekväma flygtider. Bra. Då kör vi på det. Eller...? Risken är att jag måste ta med datorn och jobba då... Gaaah! Jag tror i och för sig att det kommer sluta som det brukar göra: velar jag tillräckligt länge kommer några av alternativen antingen att gå upp i pris eller säljas slut, och på så sätt slipper jag ta ställning. Käckt!