Jag får en ordentlig klump i magen när jag tänker på att vintern snart är här. Jag vet, det är många månader kvar, men det är samma typ av ångest jag har inför en semester - "snart är jag hemna igen".Tror det beror på de lång skuggorna som kastas på gatan, de allt kortare kvällarna och det faktum att tidningarna börjar snacka höstmode (det borde vara straffbart i mitten av juli!) Men det kanske är bra, för det gör att jag , nästan ångestladdat, njuter av denna fantstiska sommar.
Folk säger att människor som bor i ständigt varma länder tillslut inte njuter av det, utan tar det för givet. Må så vara (även om jag har svårt att tro att förgivettagandet utesluter njutningen). Men är det då inte härligare att ta värmen förgiven, än kylan o mörkret?
Med dessa människors resonemang borde det på samma sätt vara bättre att ha ett dåligt förhållande för att kunna uppskatta de sporadiska dagarna av kärlek, läsa en majoritet av dåliga böcker för att uppsktta de bra, och äta trist mat för att uppskatta den goda. I mitt nästa liv kommer jag bli en livsnjutre.Antingen en katt eller Karl Jan.
Jag undrar jag... Just nu njuter jag iaf av att kunna sitta i bikini på balkongen och äta min goda middag i sällskap av en bra bok, trots ångesten i att se de långa långa skuggorna efter människorna nedanför på gatan. Än är inte sommaren slut!
Sommaren är defintivt inte slut än vännen, snart njuter vi av solen i Spanien. Puss
SvaraRadera