Helgen bjöd på mycket trevligt.
Något trött efter Luciafesten avnjöt vi ett bättre julbord
med Klanen – the extended version – på Edsbacka Wärdshus. Till min stora lycka
fanns det ett skaldjursbord, så jag sket i sillen (inte bokstavligt, där går
även min gräns), tog bara symboliskt av laxen (ett strategiskt misstag, helt
klart, även om den var väldigt god) och bortprioriterade resten, för att istället
gå all in på sikrommen. Avrundat med ett berg frisbeesallad och lite ris a la
Malta blev det ett av mina bästa julbord hittills.
Därefter, nu inte bara trött utan även mätt, direkt till
genrep för julkonserten. Och därefter, inte helt otippat, julkonsert – en väldigt
rolig sådan. De närmast sörjande hade gjort sin plikt genom att köpa biljetter,
så Eric Ericssonhallen var fullsatt.
Direkt vidare, nu trött, mätt, hes och endorfinrusig, till familjemiddag
på Skeppsholmen, den här gången med mina folks. Trots att vi körde i princip
hela mammas sida av släkten kom vi inte ens upp i det antal som Peters familjs
vanliga söndagsmiddagar består av. Vad kan jag säga? Vi är få men naggande
goda.
Söndagen bestod av en välbehövlig dag av hemmafix (Lave, som
varit borta i ett par dagar, hittades och fick en liten pumpa att äta/bo i,
t.ex. Det var ett kärt återseende och det var med stort intresse som vi följde
hans mumsande väg in i pumpan) och enormt massa julpyssel: jag har tagit fram
min adventsljusstake (bättre sent än aldrig), införskaffat en ny ljusslinga
till ballen, tänt ljuslyktor på densamma och, hör och häpna, skickat julkort. Jag!
Sjukt. För att kompensera myset avslutade vi helgen med att kolla på
splatterfilmen The Woman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar