Konsten att bli 10 år äldre på en dag

Jag har just fått mitt nya körkort. Tiden går fort. Och när jag tänker på det är det sjukt att jag inte tappat bort, eller blivit av med, mitt första körkort på 10 år.

Det är lite skillnad om man jämför bilden från det första, från 2002, med den på det nya, såhär 10 år senare. Dels ser det ut som jag på det nya. Alltid något. Dels har jag en annan ansiktsform. Och så har jag inte Hillary Clinton-frisyr på det nya. Jag ser inte längre ut som något hämtat ut en kass amerikansk såpa. Dessutom är jag suddig - det kanske skall symbolisera synfelen som jag fått sen sist. Och så har jag en livrädd look över mig, vilket bara beror på att pappa Flanders, fotografen i sammanhanget, började tröttna på att jag aldrig fastnade på bild och såg mer och mer ut som en uppgiven och lätt störd Homer.

Inte nog med det, jag har fått en ny namnteckning också - även den överensstämmer mer med min. Men bara nästan. Jag blev så stressad över att skriva snyggt och rätt och innanför rutan på formuläret och allt vad det var att jag sprätte iväg med handen i ett konstigt ryck, så sista fjärdedelen är ful, korrigerad och framförallt helt obefintlig i mina vanliga signaturer. Men någon spänning måste jag ju lämna åt all butikspersonal som skall kolla mitt leg: hade allt varit 100%-igt hade det ju inte varit någon utmaning för dem...