Game over.

Vi var lite ambivalenta hemma i Filippa & Eriks soffa igår när vi kollade på fotbollen. Ingen visste vem vi skulle heja på, allra minst jag som har hjärta i båda länderna. En oavgjord match med avgörande på straffar hade varit bäst.

Och den här utklassningen var näst intill tråkig att titta på givet att matchen var avgjord när Italien blev 10 mot 11. Jag är

1. rädd för Hulkonelli - honom ska man nog inte bitcha med idag 
2. lidande med han som såg ut som Claes R, som grät hejdlöst minst 20 minuter efter matchen
3. rädd för den Italienske avbytarens potentiellt för tidigt avslutade liv. Han som hann spela i typ 2 minuter innan hans lår gick sönder, vilket resulterade i fiaskot. Om han inte själv hängt sig vid det här laget kan jag tänka mig att det finns frivilliga från Neapel och Sicilien som kan hjälpa till. Eller från hejaklacken i Kiev. 
4. Det samma gäller förbundskaptenen som brände sina tre extraliv lite för snabbt. 

 Game over.