Bingo!

Ikväll var jag på date. Med Peter. Vi började med middag på Surfers, som var nästan lika gott som förlagan i Visby. Sen  var planen att vi skulle gå och bowla, men du vart en timmes väntetid, så vi beslutade oss för att fördriva tiden med att åka till Odenplan och spela biljard på nåt sunkhak medan vi väntade.

Och det var då vårt Triss moment kom: i Hötorgets tunnelbanenedgång såg vi skylten med stort S. Eller rättare sagt, stort B. B som i Bingo. Hell yeah, tänkte vi, och kastade oss orädda in i våra livs första bingohall. 

Den var stor. Den var belyst som en spansk finrestaurang (läs lysrör). Den hade två, ja TVÅ, rökbås som båda var befolkade med flertalet människor. Den hade enstaka personer utspridda vid borden i lokalen, alla rutinerade märke man, eftersom de inte alls uppvisade den förvirring som vi gjorde. Dessutom hade den en väldigt vänlig och hjälpsam värdinna som tålmodigt förklarade reglerna för oss.

Man kan säga att vi fastnade direkt. Uppspeltheten vart ett faktum,  spelberoendet likaså. Efter en timme och ungefär 14 ofantligt spännande brickor (det kändes som att vi alltid låg steget efter) hade vi spelat bort 300 kronor men vunnit tillbaks 160. Ett lika billigt som nervkittlande nöje som gav sån mersmak att vi gick tillbaks för att spela lite till när vi bowlat klart. Hade det inte varit stängt då hade vi nog varit kvart där än.

Det började med hålfotsinläggen. Sen kom bettskenan. I höstas köpte jag mina första par Eccoskor (eller tre par, för att vara exakt). Och nu bingon. Herregud. Jag är pensionär.