I morgon är det dags för min andra italienskalektion för Consuelo. Hon är inte alls elak och läskig och gammal som jag hade föreställt mig, utan trevlig, snäll och i min ålder. Det (snällheten och trevligheten) bevisas att hon ler uppmuntrande varje gång jag lyckas räkna till tio, säga hela alfabetet eller stava till L-E-O-N-E, S-O-L-E, eller T-O-R-T-A.
Sammanfattningsvis får jag mängder av beröm för att prestera som en sjuåring. Jag gillar det.
AN UPDATE ON LIFE IN VANCOUVER
5 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar