Sanningen om vitlök

Mina vänner skrattade åt mig när jag i begynnelsen av min öroninflammation förra veckan tryckte in papperstussar med hackad vitlök i örat. Jag, som var övertygad om att detta var ett allmänt vedertaget husmorsknep, fann mig nödgad att försvara denna något illaluktande metod, då ingen annan verkade vara bekant med den.

Under hela min tidiga barndom hade jag problem med öronen (liksom mina tvivelaktigt konstruerade knän kan jag skylla fuskbygget till öron på pappas gener), och varje gång botades jag med hjälp av vitlök. Jag trodde att detta kom från farfar, barnläkare och allt som han var (-Ja. på hans tid var väl inte medicin uppfunnen än, som F konstaterade). Men icke. Jag frågade mina föräldrar i helgen, och de berättade att de blivit bryskt tillrättavisade av en burdus finsk hemsamarit, som fnös åt deras pencillin (utskrivet av farfar, som tydligen ÄLSKADE att skriva ut antibiotika till höger och vänster mot alla möjliga krämpor). Finskan langade in vitlök i örat, o vips var jag bra. Sedan den dagen behövde jag inget annat botemedel. Förrän nu då, 25 år senare. Illa att vitlöken inte gjorde jobbet lika bra den här gången.

Published with Blogger-droid v1.5.2