
Tre månaders väntan är över! äntlugen dags att komoa ut för alla arbetade helger o sena kvällar under våren. Mot ett soligt Spanien. No Spain, no gain! hasta la vista babies!
En blogg om mitt liv i Stockholm. En del om mitt jobb, men mest om min vardag med vänner och egensinniga tankar.
Att hålla sig nykter på sista aw'n innan semestern för att springa runt Djurgårdskanalen o sedan laga sig en stor nyttig middag borde belönas. Men min kropp missade den detaljen, o har ist varit kraftigt illamående i två 2h. Är det tacken? Antingen är den bara trotsig, eller så är det den sedvanliga pack-resfebern som satt in. Jag kontrar med att strunta i att packa. En så kallad lose-losesituation.
Att blogga eller inte, det är frågan. Karin anklagar Bella för att vara en tant o en tönt, så hon kan ju blogga om såna saker. Eftersom hon enligt dig själv inte har ett liv som är intressant nog, o är helt okreddig. Vi andra (Lisanne med Lizzylicious 5-10 läsare, Karin Cecilia, 50-100 läsare, o jag, 5 läsare), hetsar henne att börja.
Det jag skrev om att jag förväntade mig att mina balkongväxter skulle dö inon 2v fick motsatt effekt. Stolt kan jag konstatera att de trivs som fisken i vattnet hos mig (och inte då med syftning på mina stackars framlidna fiskar Stevie & Wanda, rip, som ju inte trivdes alls o sedemera dog, för att inte tala om unge herr Milton som inte klarade mer än några timmar hos mig. Det var ett sorgens ögonblick, men en vacker begravning i Humlegården för Stevie eller Wanda. Milton fick en enklare cermoni endast i sällskap av den närmsta familjen, o vad som hände med Stevie eller Wanda som överlevde längst är bara sorgligt att tala om, men jag tror iaf att en fiskmås blev mätt...).
Det röda som skymtar i bakgrunden kan vara en del i min middag, joråsatte, det går bra nu. Undrar bara vad jag skall göra med mina skydddslingar nu när jag reser bort i två veckor...
Jag: - Den är lite för trång, jag kan knappt sitta i den.
Försäljerskan på Mix Second hand, upprört: - VARFÖR ska du sitta? Det där är inte en klänning man sitter i, möjligtvis på kanten av en barstol, men inte slafsigt och utbrett!
Om jag ens kunde sitta på en barstol. Hon känner tydligen inte mig... Men jag lät mig kuvas av den bistra kvinnan och håller just nu på att förlika mig med att jag är en stå-klänning rikare.
Jag får en ordentlig klump i magen när jag tänker på att vintern snart är här. Jag vet, det är många månader kvar, men det är samma typ av ångest jag har inför en semester - "snart är jag hemna igen".Tror det beror på de lång skuggorna som kastas på gatan, de allt kortare kvällarna och det faktum att tidningarna börjar snacka höstmode (det borde vara straffbart i mitten av juli!) Men det kanske är bra, för det gör att jag , nästan ångestladdat, njuter av denna fantstiska sommar.
Folk säger att människor som bor i ständigt varma länder tillslut inte njuter av det, utan tar det för givet. Må så vara (även om jag har svårt att tro att förgivettagandet utesluter njutningen). Men är det då inte härligare att ta värmen förgiven, än kylan o mörkret?
Med dessa människors resonemang borde det på samma sätt vara bättre att ha ett dåligt förhållande för att kunna uppskatta de sporadiska dagarna av kärlek, läsa en majoritet av dåliga böcker för att uppsktta de bra, och äta trist mat för att uppskatta den goda. I mitt nästa liv kommer jag bli en livsnjutre.Antingen en katt eller Karl Jan.
Jag undrar jag... Just nu njuter jag iaf av att kunna sitta i bikini på balkongen och äta min goda middag i sällskap av en bra bok, trots ångesten i att se de långa långa skuggorna efter människorna nedanför på gatan. Än är inte sommaren slut!
sandaler, Nine West. strumpor som får camel toe, Ewa i Walla. shorts h&m garden collection. skjorta, Tiger.
jag får ta mycket skit från Lisanne o Karin för kameltån på strumporna, men hellre ful än kall (tyvärr gör de inte riktigt sitt jobb, så jag är både ful OCH kall, känns lite ruttet).
Snart bär det av mot en kväll i skärgården. Filippa, Erka, lurvhunden Enok o jag ska tränga ihop oss i Ärtan o dra norrut, skönt! Eller, bilresan blir nog mest svettig. Men sen blir det skönt! Bells ansluter i Norrtälje, o får i uppgift att ta hand om våra svårt svettsargade kroppar; själv reser hon ensam med taklucka den lilla brackan.
ok, hur söta är inte de här luddiga korna som min faster Marianne hittade på Champs-Elyssées? sen kan man fråga sig hur toppen de tycker att det är att häng på Paris mest trafikerade gata i stekande hetta... när jag köper kor ska de få bo på djurgården, flera minuter från stureplan, dit de max går på fredagar vid löning...
oh, denna lycka! Här ska det bloggas kan jag lova!
Karin, blog-droid is tha shit!
tänk om nån app-makare kunde göra så att man kan välja att uppdatera bloggen samtidigt som facebook o twitter, o välja att skicka nytagna foton till bloggen... nån som har tips?